När mörkret faller

Jag är en av dem som inte kan hantera mörkret, trots att det kommer varje år. Jag blir orkeslös och tappar fotfästet. Hjärnan svävar plötsligt iväg lite oftare än annars. Kanske är det för att allt mörker smälter samman, för vi alla har ett mörker. Det finns inte en människa som är rakt igenom ljus, för ljus kan inte existera utan mörker. Och ofta är det de med det allra djupaste mörker, som också har förmågan att sprida det starkaste av ljus. Men ljus kan vara en skör sak, det kan släckas lätt. Och kanske är det just därför somliga av oss hanterar mörkret så dåligt, för att vi är rädda att det helt ska släcka ljuset, att allt mörker ska bli ett och att vi inte ska hitta ut på andra sidan. Kanske handlar det bara om en rädsla för att ljuset inte ska vara tillräckligt starkt.

Så jag försöker mata ljuset, och omfamna mörkret. För det man omfamnar kan inte sluka en. Jag kokar te och skriver bok, redigerar bilder på en glad unge som leker i skogen, redigerar bröllopsbilder från en vacker kärleksförklaring bland regnvåta löv i gula färger.  Jag ser på skräp-TV och tillåter mig engageras i intriger och bottenlös narcissism. Läser böcker från pärm till pärm, drar filten närmre kroppen och tänder ljus i hela lägenheten. Och påminner mig om att inget mörker är detsamma, och utan mörker finns inget ljus. Och det är just precis det som är så vackert med livet och världen.

Gillar

Kommentarer

nooralinnea
nooralinnea,
Fint du skriver!!!
nouw.com/nooralinnea
Svatantrya
Svatantrya,
Tusen tack <3
nouw.com/svatantrya
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229