"...men bara om det är bra, matchar gårdagen och har filter."

Att vara sängliggandes i några dagar kan ibland vara bra. Det enda jag har förmått mig att göra är att jobba med lite texter till jobbet, skicka några mail och skriva på examensarbetet. Examensarbetet som plötsligt berörde, som plötsligt slog till i maggropen. Att läsa hur kvinna efter kvinna pratar om hur sociala medier tar upp våra liv, om hur människor manipulerar sina bilder för att passa in i ett animerat ideal, hur bilder väljs bort för att de inte passar i flödet. Hur vi ständigt vill visa upp oss, men bara om det är bra, matchar gårdagen och har filter. Hur vi väljer att leva våra liv efter vad vi vill ska hända på sociala medier och hur följare har blivit en dröm att sträva efter. Likes, engagemang, bekräftelse, sponsorer, influencers. Ibland tror jag vi lever mer där än här.

Jag har aldrig strävat efter att bli en influenser, jag har egentligen heller aldrig velat ha följare av den anledningen heller. Jag tror i alla fall inte det, gör man ens saker för sin egen del numera? Har man kanske bara dragits med? Jag tror det. Någonstans har det ändå växt på mig också, någonstans tog det sig in.

Jag tycker om att ta bilder, jag tycker om att uttrycka mig. Ibland vill jag ha ett matchande flöde för att min personliga stil i redigeringen ska bli tydligare, ibland tycker jag bara det blir löjligt och tråkigt och då byter jag. Jag har gjort samarbeten eftersom jag tyckt det varit ett bra sätt att dryga ut kassan under studietiden. Om någon är villig att betala mig för ett inlägg när mitt bankkonto är tomt är det svårt att stå emot. Samtidigt har något alltid tvingat mig att välja de jag faktiskt tycker om. Jag har tagit emot gratisprodukter för att jag tyckt om dem, men samtidigt har jag inte känt någon glädje i att posta dem. Krystat, onödigt, vad minns jag av det här om några år?

Någonstans gick jag vilse och kände att jag var tvungen att prestera, i samma veva tappade jag också inspirationen. Under dagarna jag legat under täcket har jag känt mig stressad, ångestfylld, bortglömd. Av vem? Främlingar på nätet? Av människor som följer 700 andra personer varje dag? Vad skulle de sakna?

Jag har tröttnat. Jag har tröttnat på att bedöma mig själv i likes, jag har tröttnat på att försöka hålla följarantalet uppe för att kunna göra samarbeten. Jag har tröttnat på att känna mig låst till vad man kan posta och inte posta. Trots allt är skriva och ta bilder det enda jag vill göra. Inget annat. Jag vill inte vara en del av allt det där, allt det där som inte spelar någon roll. Jag vill inte vara den som missar de små sakerna eller de viktiga stunderna för att ta den perfekta bilden till det perfekta flödet.

Jag har aldrig varit det men det är fasligt lätt att trilla dit. Vi lever i det, det omringar oss. Yta, outfits, bilder från en resa som enbart innebar content. Alla är berömda i sin egen lilla värld, alla är stjärnor i sitt eget universum. Men vad uträttar vi? Och vad gör vi när ljuset slocknar, när följarna avtar?

Jag vill bara leva, i det perfekta defekta.
Bland bilder och ord.
Kanske kan jag inspirera längs vägen, jag hoppas jag inspirerar till något bra.

Gillar

Kommentarer

BelleTherese
BelleTherese,
Jag började se det där med samarbeten helt annorlunda efter att jag läste ett av Jonna Jintons äldre inlägg häromdagen. Hon hade blivit jäkligt påhoppad pga samarbeten och fått höra att hon inte var lika genuin längre, att hon sålt sin själ osv, och hon tyckte det var lustigt att allt är bra så länge hon inte får betalt. Som att en person som jobbar är bra tills hen vill ha lön för det också. Sen tycker jag såklart det är en jäkla skillnad på samarbete och samarbete. Att göra reklam för tex spelcasinon på nätet är enligt mig som ungefär att göra reklam för sprit eller droger, men att göra reklam för något relaterat till det man brinner för, Why not?

Jag vill gärna bli en sådär lagom stor bloggare, Instagrammare och evt även youtubare för att kunna leva på att vara jag, på att göra det jag brinner för (fota, skriva, filma, vara i naturen och inspirera andra att ta hand om planeten) eftersom jag vet att jag har sjukt svårt att fungera i en vanlig arbetssituation eller med massa studier.

Tror och hoppas att det finns en balans, något mittemellan, och att man kanske kan lära sig den? Att man liksom kan stoppa sig själv innan man trillar över? Tycker för övrigt du är fantastisk med både ord och bilder, vad du än gör med dem 💛
nouw.com/belletherese
Svatantrya
Svatantrya,
Det finns såklart en sanning i det. 🧡 Men för min del är jag faktiskt så less på allt med ”influencers” och vad som hör det till, så jag har beslutat att inte göra fler samarbeten. Jag är ändå inte stor nog för att det ska vara värt det. Pengarna är inte värt det, det är inte i det här formatet jag hoppas kunna tjäna pengar i framtiden, även om foto och text är det jag brinner för. I det här formatet vill jag bara uttrycka mig, dela med mig av mina erfarenheter och förhoppningsvis hjälpa någon annan på vägen.

Jag kommer fortfarande tjäna mina ören på sidvisningar kanske vågar jag någon gång skapa mer film. Men samarbeten är helt enkelt inte min grej, jag är inte gjord för den världen.

Jag hoppas du når dit om det är vad du vill, alla förtjänar att leva sin dröm. 🧡
nouw.com/svatantrya
BelleTherese
BelleTherese,
Men det är ju hur bra som helst att du kommit fram till vad som passar dig bäst, det är en bedrift bara det tycker jag. Inte alltid så lätt det där 😊. Tänker att det är det viktigaste - att man är sann mot sig själv. Kram gumman 💛
nouw.com/belletherese
Lina
Lina ,
Jag tycker det låter som du är exakt där du ska vara just nu. OM det går att tjäna masa pengar på samarbeten/reklam så kan det ju, som du skriver, vara ett härligt klirr i kassan, men just att styras av like´s och antal följare, det tror jag mera ger en tom känsla i slutändan. Det gjorde det i alla fall för mig, vilket jag har insett alltmer de senaste åren. Även efter uppehåll från Facebook under flera år. Att jaga like´s känns numera menigslöst. Precis som du vill jag fotografera och skriva. Jag vill även gärna inspirera människor att se det fina i sig själv, att våga möta sitt autentiska jag, att våga vara magisk och massa annat flum 😉 Ja, det är mycket jag vill inser jag. Och ju mer jag skriver här desto flummigare inser jag det kommer bli, så jag säger adjö och ha en fin kväll istället 😉 Kram Lina
thehappyhippielife.wordpress.com
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229