SJU


Börja med era söner
“Kära Pappa, jag vill be dig om en tjänst. Varning, det handlar om pojkar. Eftersom att jag kommer att vara en flicka. Det betyder att när jag är fjorton kommer jag att bli kallad hora och många andra saker av pojkarna i klassen. Men det är bara för skojs skull, något som killar gör. Kanske tog du även en flicka på rumpan, bara för att du ville se sådär tuff ut. Du menade ju inget ont med det, vissa fattade ju inte att det bara var ett skämt. Och konstigt nog så var det inte någon av flickorna, det var några av pojkarna.”

Sexuella trakasserier mot kvinnan måste genast upphöra! Genom att upplysa pojkar att trakasserier mot flickor inte är tillåtet. Om vi lär våra barn att det varken är okej eller rätt att bedöma hur vida en person är annorlunda på grund av dess kön, så kommer vi på längre sikt inte ha ett samhälle där kvinnan står under mannen i hierarkin.

Barn är barn, barn gör som sina föräldrar säger och gör, barn har inte lärt sig moral. Inte än. Det lär de sig av sina föräldrar. Barnet kan inte särskilja “skämt” och realitet. Vi alla är människor. Vi alla ska ha samma rättigheter. Vi alla är lika mycket värda. Man som kvinna, tjej som kille, flicka som pojke. Därför ber jag er, kära föräldrar, öppna era ögon, se in i mörkret och tänd lampan.

En liten flicka, endast tre år gammal. Sittandes i soffan, på TV-skärmen rullar en film, en porrfilm. En liten flicka, endast tre år gammal, liggandes i sängen, blir smekt till sömns. En liten flicka, endast tre år gammal, stående på jorden, trondes att porrfilms-tittande och smekningar till sömns av sin fader är normalt. För hur ska en tre åring kunna skilja på rätt och fel? Därför ber jag er, kära föräldrar, öppna era ögon, se in i mörkret och tänd lampan.

Vi har samlats, vi som i kvinnor. Vi har öppnat våra hjärtan, burit upp trycket i bröstet och låtit det kommit ut i ord. En kvinna blir verbalt trakasserad på jobbet på grund av hennes kön. En kvinna blir våldtagen av sin kompis. En kvinna blir ett offer för en man. Kampanjen #metoo har sammanfört oss. Och hur fint det än må vara, att vi äntligen har fått våra vrål ristade på jordens yta, så är det med gråten i halsen. Det kväver mig långsamt, för ingen av dessa historier skulle inte ens behöva existera. Därför ber jag er, kära föräldrar, öppna era ögon, se in i mörkret och tänd lampan.

Kära människor, ta era söner i händerna, lägg din varma blick i deras och omfamna dess hjärtan. Vad är egentligen viktigt? Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Klyschigt och barnsligt? Jag säger kort, koncist, enkelt och livsviktigt. Jag uppmanar er att lära era söner det här. För att jag som kvinna inte ska dö av mina hårda, täta hjärtklappningar när jag går hem i mörkret. För att jag som kvinna inte ska dö av de kränkande ord som långsamt dränker mig. För att jag som kvinna inte ska dö av den skam som du som man sköljer mig med under hela min livstid. För att jag är kvinna och för att du är man.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments



“Kära Pappa, jag vill be dig om en tjänst. Varning, det handlar om pojkar. Eftersom att jag kommer att vara en flicka. Det betyder att när jag är fjorton kommer jag att bli kallad hora och många andra saker av pojkarna i klassen. Men det är bara för skojs skull, något som killar gör. Kanske tog du även en flicka på rumpan, bara för att du ville se sådär tuff ut. Du menade ju inget ont med det, vissa fattade ju inte att det bara var ett skämt. Och konstigt nog så var det inte någon av flickorna, det var några av pojkarna.”

Sexuella trakasserier mot kvinnan måste genast upphöra! Genom att upplysa pojkar att trakasserier mot flickor inte är tillåtet. Om vi lär våra barn att det varken är okej eller rätt att bedöma hur vida en person är annorlunda på grund av dess kön, så kommer vi på längre sikt inte ha ett samhälle där kvinnan står under mannen i hierarkin.

Barn är barn, barn gör som sina föräldrar säger och gör, barn har inte lärt sig moral. Inte än. Det lär de sig av sina föräldrar. Barnet kan inte särskilja “skämt” och realitet. Vi alla är människor. Vi alla ska ha samma rättigheter. Vi alla är lika mycket värda. Man som kvinna, tjej som kille, flicka som pojke. Därför ber jag er, kära föräldrar, öppna era ögon, se in i mörkret och tänd lampan.

En liten flicka, endast tre år gammal. Sittandes i soffan, på TV-skärmen rullar en film, en porrfilm. En liten flicka, endast tre år gammal, liggandes i sängen, blir smekt till sömns. En liten flicka, endast tre år gammal, stående på jorden, trondes att porrfilms-tittande och smekningar till sömns av sin fader är normalt. För hur ska en tre åring kunna skilja på rätt och fel? Därför ber jag er, kära föräldrar, öppna era ögon, se in i mörkret och tänd lampan.

Vi har samlats, vi som i kvinnor. Vi har öppnat våra hjärtan, burit upp trycket i bröstet och låtit det kommit ut i ord. En kvinna blir verbalt trakasserad på jobbet på grund av hennes kön. En kvinna blir våldtagen av sin kompis. En kvinna blir ett offer för en man. Kampanjen #metoo har sammanfört oss. Och hur fint det än må vara, att vi äntligen har fått våra vrål ristade på jordens yta, så är det med gråten i halsen. Det kväver mig långsamt, för ingen av dessa historier skulle inte ens behöva existera. Därför ber jag er, kära föräldrar, öppna era ögon, se in i mörkret och tänd lampan.

Kära människor, ta era söner i händerna, lägg din varma blick i deras och omfamna dess hjärtan. Vad är egentligen viktigt? Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Klyschigt och barnsligt? Jag säger kort, koncist, enkelt och livsviktigt. Jag uppmanar er att lära era söner det här. För att jag som kvinna inte ska dö av mina hårda, täta hjärtklappningar när jag går hem i mörkret. För att jag som kvinna inte ska dö av de kränkande ord som långsamt dränker mig. För att jag som kvinna inte ska dö av den skam som du som man sköljer mig med under hela min livstid. För att jag är kvinna och för att du är man.

Likes

Comments

En till dag har passerat och jag är fortfarande vid liv. Rör på mina fingrar, ser dem. Säger en mening högt, jag har orden. Nyper mig i armen, känner sticket. Men är jag verkligen vid liv? Vad innebär ett liv? Och hur vet jag att jag faktiskt lever? Jag kan se, höra och känna. Mitt hjärta slår och mina ben går. Men lever jag?

Likes

Comments

Jag ramlade,föll hårt på den grå asfalten. Kunde inte ta mig upp. Väntade på dig att du skulle komma, sträcka ut din varma hand. Din vackra hand, som skulle plåstra om mig, blåsa bort det onda efter fallet. Men du kom inte. Jag föll försent, så nu ligger jag här på den kalla, grå asfalten. Ligger här med öppna sår som aldrig plåstrades om.

Likes

Comments

Ett brustet hjärta läker alltid. Det är väl det de säger? ”Det tar tid, men det kommer att läka”. Hur lång tid? Vad är tid? Definitionen av begreppet når mig aldrig. För mig finns inte tid, för mig finns bara ett brustet hjärta, ett tomrum som jag får leva med. Jag har lärt mig att leva med det, men det läker aldrig. Det kommer aldrig att läka för mig. Och vissa dagar hugger de vassa kanterna en aning extra i bröstet. Idag är en sådan dag. Kan tomrummet fyllas? Kan mitt brustna hjärta bli helt? Kan jag få tid? Jag saknar dig.

Likes

Comments

Det är tisdagseftermiddag, jag tar en promenad genom stan efter jobbet för att möta upp mina vänner. Jag känner hur hela min kropp skakar, hur min själ vill smita ut ur mig, sväljer.. Kan inte spy nu. Känner mig iskall, svettas. Jag ser stjärnor överallt jag kollar, drar upp vattenflaskan ur väskan och får i mig några droppar, ser mina vänner. Jag tvingar upp mina mungipor och där är jag glad igen. Ingen ser, ingen hör. Jag mår så jävla bra, rent ut sagt. För om mitt yttre avspeglar glädje och om demonernas skrik inte hör ut är väl allt okej? Då är väl allt bra? Då vet väl ingen att jag inte har ätit sedan i måndagsmorse? För jag åt ju lunch på jobbet, det säger jag ju till mina vänner när vi ses, och jag ska äta middag när jag kommer hem, och när jag väl kommer hem så åt jag ju faktiskt middag med mina vänner i stan.

Likes

Comments

Andas, räknar varje andetag. Känner hur hela kroppen dras in och ut. Bröstkorgen drar sig så långt in att jag tror att den snart ska spricka, gå sönder. Tanken på att det kan hända gör ont. I mitt huvud knäcks alla ben vid varje andetag, faller isär men de fallna änglarna håller fast i mina lemmar, vill inte lämna även fast deras hem nyss raserat.

--------

Det svarta kommer att bli ännu svartare. Det vita kommer att bli ännu vitare.

De djupaste Dalarna kommer att bli djupare. De högsta bergen kommer att bli högre. Allting bra kommer att bli bättre. Allting dåligt kommer att bli sämre.

--------


Likes

Comments

Det är lördag kväll och jag slutar jobbet lite försent. Med raska steg hem kommer jag innanför dörren tjugo minuter senare än planerat. Mina ögonlock vill stängas igen, ryggen värker och mitt inre skriker efter en hemmakväll i soffan. Jag hoppar in i duschen, känner de varma vattendropparna rinna ner längs mina lår, andas, sätter mig ner på golvet, hinner fälla ett par tårar, reser mig upp, torkar av min blöta kropp och lägger på några lager smink. Sätter på mig den svarta tighta klänningen, ett par skyhöga klackar, lägger ner min mobil, mina nycklar och mina ciggaretter i clutchen. Gråter inombords. Kollar på mig själv i spegeln. Ler, jag har aldrig sätt gladare ut. Sveper ett glas vin innan jag går hemifrån, smäller igen dörren, låser.

Träffar Stephanie och Amanda på French, snackar skit, skrattar och skålar. Träffar några äldre män som vill prata och bjuda på shots. Min plånbok tackar ja, och vi står vid baren. Flörtar lite med den mest oattraktiva mannen jag har sett, får en drink. Flyr ut och tar en ciggarett, han följer med och ger mig ett dussin komplimanger. Han vill ha mitt nummer, så jag tar hans och vi ses aldrig igen.


Vi hamnar på Sturecompagniet, blir bjudna på champagne, träffar sliskiga killar med lite för mycket gelé i håret och dansar på borden i våra korta klänningar. Natten är ung och det är vi också.


Jag vaknar upp i svettiga vita lakan omringad av ett par okända armar. Känner hur ögonen har klistrat fast sig med hjälp av gamla sminkrester från gårdagen. Får upp ögonen, stirrar in i väggen, måste ta mig härifrån. Nu. Lyfter försiktigt på den håriga armen, går upp, smyger runt i rummet för att hitta mina kläder, tar de och går ut. Kastar på mig kläderna och stänger ytterdörren försiktigt.

Likes

Comments