just do it

Jag har inte haft något stort behov av att skriva. Jag gick liksom in i "just do it" mode. In i det där ekorrhjulet där man fixar med det allra mesta. La mig själv åt sidan för "du får helt enkelt komma sen". Nu håller vi oss uppe, positivt mindset, håll dig stark när andra vacklar, låt båten få flyta...ro så in i helvete Susse....bara ro tills du ser land.

Smack så kom hjärntröttheten, känslornas berg och dalbana, känslan av otillräcklighet, känslan av att vara jagad, vacklande självkänsla och den tunga känslan av att vilja ge upp och allas förväntningar på att få svar som sakta ger mig känslan av att inte kunna andas...tjutet i öronen,hjärtklappningen och darrande händer.

Resultatet av ingen somhelst återhämtning, den som är så viktig för mig. Den som jag tränat på extra mycket de senaste två åren, den jag så enkelt kastar bort likt en smutsig handduk läggs i tvättkorgen.

Förmågan att organisera förändras lättvindigt till oförmåga att organisera eller att ens orka göra det man organiserat.

Och så efter några dagars (ibland veckor) depp swishar jag återigen upp med lianen...högt upp i det blå...släpper och landar stadigt med båda fötterna på jorden. Ena stunden ett darrande asplöv....andra en stadig ek.

Googlade på mina symptom....som jag oftast gör för visst hade det varit skönt om det ändå var en åkomma som man lätt kan bota med en penicillinkur. Sökte mig in på sköldkörtelproblem och tänkte genast att Japp det är det. Fast jag har vetskapen om att jag så sent som i juni tog just de testerna och jag hade perfekta resultat....men ett samtal till vårdcentralen fick det bli då jag i helgen fick höra att en person jag tidigare haft en nära vänrelation just fått cancer i sin sköldkörtel....och med en hjärna som gärna tänker katastrof vad gäller sjukdomar så var det såklart det jag också led av.

Tester är tagna fast jag vet att de kommer visa sig från den fina sidan....då läkaren läste mig som en bok och sa "det här är nog inte fysiskt eller hur"...".långvarig stress kan just ge de symptomen som du har....man kan vara med om de allra konstigaste sakerna när kroppen är stresspåverkad".

Såklart att kroppen blir och är påverkad....det har varit ett högt tempo i hela mitt liv! 

Men som alltid LÄR jag mig något...blir påmind och ögonen öppnas återigen över hur viktig JAG är<3

Kram på er!








"Det är en utmaning att gå din egen väg i en värld som försöker skapa dig till att vara som alla andra" 
  • 407 visningar

Gillar

Kommentarer