Jag orkar inte mer...jag ger upp

Så snart jag sa de orden högt för mig själv​ föll jag hårt.

Jag landade hårt på det kalla golvet i hallen...kroppen tömdes på tårar.....jag som redan fällt floder längs kinderna varje dag den senaste månaden. Mitt batteri ekar tomt...

Jag orkar inte mer...jag säger stopp nu. Jag släpper kontrollen och tappar dosan som styr mig...alla knappar och kombinationer som jag tryckt för att hålla mig uppe faller ur dosan och ligger utspritt över golvet och jag har inga siffror kvar att trycka på. 

Jag kippar efter andan...herregud jag kan inte andas...är det nu jag dör...här på vårt kalla golv i hallen...bland röran av skor och gruset under min kind.

 Jag pausar medans jag skriver...känner hjärtklappningarna som inte sitter i hjärtat utan sliter starkt i min hals...likt en klump som studsar snabbt och hårt...jag pausar medans jag skriver...känner hur jag börjar andas korta snabba andetag...här uppe...inte därnere.....  i magen där de hör hemma. 

Hjärtklappningarna som kommit periodvis de senaste 3 åren men som nu besökt mig varje dag det senaste halvåret. Sköldkörteln trodde jag...paniksyndrom sa läkaren strax innan jul. så du menar...att det är panikattacker som min kropp upplever dagligen...likt en stekpannas kraft träffade något mig hårt över huvudet och jag blev snurrig...och förvirrad ...och ledsen...ledsen över att jag kommit hit...dit där kroppen inte orkar mer och skriker på hjälp dagligen och jag.....jag bara fortsätter gå.

Mamma är bara lite trött passar sig inte längre.....mamma är sjuk av stress...

Susanna...du är allvarligt utmattad....du måste vara hemma...vila, sova, återhämta dig och bara lära dig att andas igen...inget annat...bara andas, vila och sova...sa hon...terapeuten jag träffade i veckan.

Jag minns inte längre hur man andas...jag tvingar ner luften genom min näsa och ner till min mage...men var gång tappar jag fattningen och jag slänger ut handen för att luta mig så jag inte svimmar där när jag precis pussat min minsta hejdå på förskolan...lutar huvudet bakåt i bilen för att hindra stjärnorna att ta över mitt seende....kryper uppför trappan efter att ha försökt hänga lite trosor från tvätten som legat klar sen dagen innan...

andas, vila och sov....däremellen kraftig ångest och tårar...

Alldeles tom, uttömd och kraftlös...

Nu börjar ännu en resa....




"Det är en utmaning att gå din egen väg i en värld som försöker skapa dig till att vara som alla andra" 
  • 914 visningar

Gillar

Kommentarer