Sa Pa, Norra Vietnam den 1-3/2 en vacker bergsby

Vi sov mycket bra på tåget, de långa dagen i Hanoi kan ha gjort sitt till. Vid Lao Cai tågstation blir vi upphämtade av en minibuss och transporterade de sista 34 km upp till Sa Pa, 1600 möh. Men här hade vi förväntat oss bli upphämtade av någon form av taxi och körda ut till den by och den familj vi skall bo hos men tji fick vi, efter en obestämt lång tid får vi fatt i en taxi som förstår vart vi avser att ta vägen, tio dollar senare är vi på plats i byn Hau Thao hos Zizzi. Vi bor i självaverket hos Zizzies bror och hans familj i ett rum med en säng och ett fönster, golvet är marken huset står på, vi har el och utnyttjar toalett/dusch i Zizzis hus där även sovsal finns. Vi är ca 10 besökare, varav fyra av oss bor i brorsans hus. Så snart vi ätit frukost drar vi iväg på vår första trekking med familjemedlemmen Sue som guide. Det blir en kortare förstadags vandring i de närliggande bergen(5-6 timmar).
Sue berättar om kultur, växter etc, vi känner att vi lär oss mycket. Sue och hela byn vi bor i tillhör Hmong folket, ett av tre folkslag som bor och arbetar med jordbruk här uppe i bergen. Nu under Tet-högtiden klär sig alla i sin traditionella folkdräkt, barn som vuxen.

Väl hemma igen blir vi inbjudna av Zizzies bror att delta vid middag. Hans yngste son (17år) har precis funnit en blivande hustru (15år) och de lagar en festmåltid till familjen. Sussi och jag samt ett sydafrikanskt par som bor vägg i vägg med oss får slå oss ned på mycket låga pallar. Det dukas upp med färska hönshjärtan, friterade grisfötter och kycklingskallar, inälvsmat från gris, ris och grönsaker. Allt detta sköljs ned med "Happy water", hemkört risbrännvin som serveras i mycket små glas, det skålas oavbrutet och vi tar för oss av godsakerna.
Stämningen är tipptopp, vi lär varandra räkna på varandras språk, de yngre familjemedlemmarna får assistera som tolkar, små traditionella hattar byter ägare och vi har förbannat roligt trots att vi knappt kan kommunicera. Det röks fredspipa och en och annan selfi tas.

Ny dag ny vandring pockar! Inte utan att festen igår satt sina spår. Vi som är gäster ( amerikaner, sydafrikaner, equadorianer, holländare, australiensare, kanadensare svenskar och en tysk kille på 18år) beslutar vid frukost att göra gemensam sak och ta oss högre upp i bergen.
Molnen rullar in och begränsar hur högt vi vågar ta oss men benen får allt jämt en prövning i dessa otroliga branter.

Det är kallt här uppe. Vår tredje dag bjuder på mycket begränsad sikt och regnskurar. Vi beslutar att skippa vandrandet och tar oss in till Sa Pa town för lite sightseeing och besök på det lokala museet.

Att vakna tidigt på morgonen av att någon i huset hugger ved för att hålla värmen, att lägga sig i en fuktig säng varje kväll, glesa enkla tunna väggar och stampat jordgolv, mötas av en buffel när man slår upp ytterdörren, höra någon beklaga sig över att en hund försvunnit under natten får en att tänka till. Vi har fått äran att ta del av Hmongfolkets vardag, fått ta emot av deras givmildhet och delat deras glädje, blivit guidade i deras storslagna landskap och fått insikter som vi aldrig hade förväntat oss innan vi hamnade här. Den stränga kylan i fjol tog en av familjens bufflar, ekonomiskt en katastrof i sammanhanget. När vi summerar detta sitter vi i ett luftkonditionerat hotellrum på artonde våningen i Kuala Lumpur, bara några timmar bort och har precis gått en shoppingsväng blad allsköns lyxartiklar (på 14000 steg säger telefonen), det får en att reflektera.

Sent på eftermiddagen åker vi ner mot tågstationen igen för att ta nattåget ( lyx kupé igen) till Hanoi och bussen ut till International AirPort och planet till Kuala Lumpur.

Med vänlig hälsning,
Sussi och Fredrik

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229