London, så enkelt att älska och så enkelt att spontant besöka.

Vi besöker London för shopping, maten, och för att kaffe-hoppa mellan olika sköna ställen där vi kan kasta fram våra digitala apparter för en stunds kreativt skapande.

Den här gången huserade vi på 5-stjärniga The May Fair hotel som ligger i vårt favoritområde, Mayfair. Olika hotell har fått agera kontor, och kaffe har varit bränslet. Vi har ätit, strosat, och jobbat.

Det bästa hänget hade vi i loungen på Novikov som huserar en nattklubb i sin källare. Om man inte har bokat drinkbord kan man alltid slinka ner och ta några smårätter så kan man i bästa fall få någon stol att vila sin lekamen på.


The May Fair Hotel, Stratton Street, Mayfair. Rum från 3.500 kr/natt

Populära Novikova ligger ett stenkast från The May Fair Hotell och erbjuder både en Asiatisk våning och en Italiensk (dock gillar vi att hänga i loungen för mer puls)

Novikov, 50A Berkeley St, Mayfair. OBs: Boka bord!

Så många val. Godis för fötterna //Fördelen med två entreprenörer. Fri som fåglar

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det fina med att mixa ihop en sallad är att det blir så vackert att titta på. Rödkål, spenat, koriander, ruccola och avokado. Toppa med olivolja, rivet limeskal och lite tomat på toppen. Det behövs som inget mer !

Likes

Comments

Jag har alltid varit öppen för att testa nya saker. När så den äldsta av min sambos döttrar bestämde sig för att bli vegetarian i somras har jag successivt hakat på. Nu äter jag vegetariskt ibland men frekvensen ökar. Utbudet idag är så mycket bättre än det var hösten 2014 när jag studerade till kostrådgivare och tack vare min utbildning inom medicin och fysiologi kan jag idag förstå matens effekt på kroppen på ett helt annat sätt.

Det behöver inte vara så svårt. Idag mixade jag ihop det som fanns i kylen och piffade till med lite olivolja med smak av vit tryffel. Jag har kraftigt dragit ner på saltet då jag dragit på mig lite vätska över jul/nyår som bör komma ut.

150 gram rödkål

1/2 avokado

100 gram shiitakesvamp

ett knippe koriander

Stek i olivolja och saft från 1/2 pressad lime. Ringla lite smaksatt olivolja över. #voila

Likes

Comments

Vi firade jul redan den 17/12 #succé //Dagen innan julafton firade jag och M på Sturehof med skaldjur, champagne och tjusiga tryfflar // Julafton skålade vi in på Café Opera och jag ger deras Hummer två tummar upp

Dagarna mellan jul och nyår var njutbara med varma vindar, strålande sol och sovande hundar - lugnt med andra ord // Jag fick blomsterfeeling och låtsades att det var vår

Ett nyår vi skulle firat på varmare breddgrader men i brist på hundpassning dukade vi upp både oss själva och vårt matrum för nyårsfest. Det var bara jag och M och en total matorgie.// Att leva med en sommelier har sina fördelar. Årgångschampagne fick kittla strupen och agera sällskap till pilgrimsmusslor och löjromstacos // Vid 12-slaget blev jag påmind om att en del av mitt hjärta inte var hemma #elias..

Likes

Comments

När man inte har barn ihop men massor av barn ändå har man ibland (varannan vecka) helgerna vigd åt oss vuxna. Det innebär för vår del att vi äter, äter och äter lite till. Vi brukar mötas upp på Sturehof efter jobb/skola och sen ugn därifrån. Men vår ålder till trots är vi alltid hemma innan sovklockan ringer då vi är extremt kvällstrött. Jag älskar god mat och vi är duktiga på att unna oss att äta och dricka gott. Vi tar låååånga luncher, strosar på stan eller möter upp vänner. Eller så lägger vi tid på att laga något gott hemma, gärna med bra och genomtänkta råvaror. För oss är våra vuxenhelger en paus. En möjlighet att få andas djupa andetag, hinna prata med varandra och vårda den vuxna relationen. Något jag aldrig skulle välja bort. Vi har inga gemensamma barn vilket har varit ett aktiv val, vår relation och vår tid ihop är alldeles för viktig för att vi skulle vilja ge upp den egna tiden. Många anser att det är ett egoistisk beslut, Tvärtom tycker jag. Vi är så pass kloka att vi inser att vår relation måste vårdas, vattnas och utvecklas och för det behöver vi tid med jämna mellanrum. Vi har en fantastisk möjlighet till det och det är jag väldigt tacksam för.

Cappuccino och Levain med avokado, färska tomater och olivolja. Frukost med stort F // Fredag på Sturehof. En vana jag kan leva länge med.

Likes

Comments

Det kanske inte ser ut så, men jag är extremt upptagen. Bokstavligt talat på cellnivå. Alla mina celler behöver samarbeta utan avbrott för att jag ska komma igenom de två nästkommande veckorna med kropp och själ i ett ok skick. Jag ska alltså spendera mina två sista veckor som 33-åring med att borra ner huvudet i sanden och inte låtsas som om det gör ont överallt. För det gör de, det gör ont att slita sig mitt itu för att jag inte hinner. Jag får dåligt samvete hur jag än prioriterar. Jag hinner inte lyssna klart på den sista meningen i föreläsningen för jag måste springa till tunnelbanan och hoppas att trafiken flyter för att jag ska hinna hem för att jag ska komma i tid till jobbet. På jobbet. Ja där ska jag vara närvarande, ge av mig själv, lyssna, klappa, plåstra om, behandla, vårda, planera och utveckla. Klättra över byråkratiska murar och hålla anhöriga i handen. Samtidigt piper telefonen "var är du mamma?" Kommer hem, trött, stel och inser att jag inte hunnit köpa de där varma skorna till min son. Han går fortfarande i sina sneakers. Vill be pappan ordna det när sonen kommer dit nästa helg, men jag gör det inte. Ser det som mitt ansvar. Det också. Mailen plingar. Jag ska åka till en ort långt-bort-i-ingenstans där vinterdäcken till "min" jobbil tydligen ska finnas. Kollar snabbt i kalendern och inser att det troligen hinner bli vår innan jag har en fair chans att ordna det. Prioritera. Igen. Allt blir ett suddigt kladd i min kalender och den ser ut som ett slagfält av regnbågens alla färger. Alla aktiviteter har varsin färg. Det finns inga färger kvar. Ingen mer aktivitet att trycka in. Inget mer block kvar att trycka in luddiga anteckningar i, siffror och bokstäver som jag inte längre kan tolka, men som där under den där föreläsningen tycktes enkelt att förstå.

Sen piper det till igen, just när jag bara vill säga upp allt och fantiserar om att bli sjöman eller stridspilot, "Lycka till idag, andra dan då du har så mycket". Den där lilla killen som börjar bli stor. Han som som ser saker som inte syns, han som hör saker som aldrig sägs. Han som lägger tid på att skicka peppande sms till sin mamma under skoltid, när han hänger med sina kompisar. Han som har ett hjärta stort som en ocean, som tänker på andra före sig själv. När jag bara vill ge upp och strunta i allt behöver jag bara se på dig för att adrenalinet ska börja pumpa igen. Du gör mig till en starkare individ och du är min största stolthet.


Likes

Comments

#fokus // Vinter wonderland utanför skolan. Parken vid Stadion bjuder upp till njutning // Helgfrukost. Bananpannkaka och färskpressad apelsinjuice // Så mycket helg // Vintern blommar utanför mitt fönster

Likes

Comments