TACK FÖR MIG

Bilder från två event jag varit med och ordnat under min tid i Stockholm!

Nu är sista dagen kommen, sista arbetsdagen är avklarad, väskorna är packade och lägenheten är städad. Jag sitter i mörkret på golvet lutandes mot min säng i pyjamas och känner fortfarande doften av den sista middagen här. Jag är påväg hem och är verkligen tudelad. Har gått omkring med en klump i magen hela dagen, känner att jag inte är riktigt redo för att åka hem än.

När jag för exakt fyra månader sedan satte foten in i lägenheten och hade avklarat min första arbetsdag så minns jag hur nervös jag var, hur jag kände mig förväntansfull över alla nya utmaningar som nu väntade, men samtidigt hur jag kände mig ensammare än någonsin. Att flytta till ett nytt ställe är alltid en aning skrämmande och trots att jag "endast" varit borta 4 månader så känns det definitivt som att jag varit borta längre. Jag har vuxit något otroligt som människa och även fått pröva på mitt drömyrke och älskat den motivationen jag fått av denna möjlighet!

Hur ska det jag gör under våren kunna toppa dessa fyra månader är något som snurrat i mitt huvud nu en tid. Jag har fått pröva på mitt drömyrke, träffat massa häftiga människor och nu är allting bara över. Att dra tillbaka till ett gammalt och bekant jobb (för tillfället) känns såklart skönt då jag inte behöver stressa sekunden jag kommer hem över jobbansökningar, men mitt drömjobb finns någonstans där ute och att söka samt få nej efter nej trots att man nu känner att man vore en ypperlig potentiell kandidat efter tiden här känns jobbigt.

Så gott som alla mina vänner fortsätter även avsluta sina studier denna vår och blir sedan klara för nästa steg i livet, något som man såklart även själv hade velat. Nu känns det på något konstigt vis känns som att jag kommer "stå stilla" denna höst. Jag är så himla stolt över mina vänner som kämpar på med sina kandin och jobbiga skoluppgifter och unnar dem verkligen allt det bästa och kommer som en hejarklack få stå och peppa dem så de tar sig dit de vill. Men lusten att bli klar nu och få nya utmaningar framför sig gnager på mig och känner väl att jag måste ta och göra det bästa av denna vår och inte stressa över att jag inte få pappren i handen som det ursprungligen var planerat, jag hinner nog med allting jag vill, i min egen takt.

Tror även faktumet att Jonathan fortfarande inte kommer komma hem på ett halvår trycker på en aning extra. Han kommer komma hem betydligt mer under våren än nu då vi endast setts en gång på fyra månader och jag kommer såklart prioritera att försöka åka dit om jag bara kan och har tid, men känner nog att det börjar kännas tyngre och tyngre med distans. Att så lätt kunna ringa upp eller skicka iväg ett SMS är verkligen toppen och vi har det bättre än vi någonsin kunnat tro trots omständigheterna, men jag saknar vardagen. Jag saknar att tjafsa om vem som ska ta disken efter maten, jag saknar kvällar i soffan framför "vår serie" och kommer nog sakna hans umgänge på familjegrejer jag nu kommer gå på själv som representant för oss båda.

Jag är så otroligt stolt över mig själv och är så himla tacksam över att jag valde att följa denna dröm jag haft, bryta mönstret och göra något nytt. Nu är jag såklart väldigt förväntansfull på att komma hem, få träffa mina vänner och Jonathan efter en allt för lång tid samt få fira jul hemma med hans familj och till nyår även träffa min familj då de kommer hem från sin resa. Trots detta kommer jag nog sakna denna lägenhet, mitt jobb där jag verkligen lärt mig massor och fått utvecklas som person samt kommer även sakna de härliga människorna man träffat här. Kommer sakna min närbutik där de alltid hälsar glatt och känner igen en. Kommer sakna de underbara (men jävliga) passen i combat varje onsdag och kommer sakna att kunna prata mitt modersmål dagligen och alltid bli förstådd.

Tack för denna tid Stockholm!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229