EN RIKTIGT TUNG DAG

Hej fina ni!
Torsdagen är kommen och det ligger en otroligt lång och stressig arbetsvecka bakom med massa möten, nya regler och oroliga föräldrar. Känns som att ens jobb är det ända som snurrar i huvudet atm och väl hemma har hjärnan varit alldeles slutkörd. Mina kolleger har även varit borta så haft kolleger från andra grupper med mig under dagarna vilket betyder att mycket ansvar lagts på ens egna axlar, men fastän det varit mycket jobb så har positiv feedback ändå fått en att kämpa vidare.
Men, så idag under dagen kom dock beskedet som inte alls var väntat, jag kommer med en del andra att bli förflyttad och lämna dagiset på obestämd tid. Jag kunde verkligen inte hålla tårarna tillbaka då jag fick budet och sen dess inte varit på nåt vidare glatt humör, varför ska just jag behöva lämna min underbara grupp barn? Vi visste alla att det skulle finnas risk att förflyttas, men att det skulle komma så snabbt på och efter denna vecka kändes det som att hela ens värld rasade. Blir jobb på helt nytt ställe, med helt nya arbetsuppgifter och från att ha skött de minsta i samhället ska jag nu börja vårda de äldsta. Men, don't get me wrong, är såklart himla lyckligt lottad över att fortfarande ha ett jobb och att få pröva på något nytt samt hjälpa de som har det jobbigast just nu, men samtidigt känner jag mig så otroligt liten, mindre än någonsin och så otroligt "utbytbar". Man kände inte direkt sig så hemskt uppskattad av sitt arbete då budet kom, speciellt efter denna vecka, men man tar det som de kommer och om en tid ska väl det nya jobbet också löpa på bra, så får man helt enkelt se hur länge denna flytt kommer vara.
Klockan börjar nu närma sig läggdags och sen jag fick budet under dagen så har jag verkligen bara gått omkring i mina egna tankar. Slutade jobba redan 13 och därefter spenderade jag dagen hemma hos Jonathan vilket var exakt det jag behövde. Fick även så fint stöd av vänner och min egen familj och nu efter prat om allting så känns situationen genast betydligt mer ok <3 Under kvällen har jag nu ätit middag med mina föräldrar, bakat choklad-daim muffins och nu ligger jag här i sängen, redo att börja lägga mig efter denna tunga dag.
Blev inte direkt något roligt inlägg ikväll men ibland får det väl vara så, livet är inte alltid en dans på rosor och jag känner nog nu ändå trots allting att så länge jag och mina närmsta mår bra, både hälsomässigt och ekonomiskt så mår även jag bra. Det är en tid av konstanta förändringar och nya bud, men någonstans i stormen ska vi väl alla kunna jobba ihop och göra det bästa av det vi har!
Kram<3
