Psykisk ohälsa, Tankar och funderingar
Ohoj Bloggen!

Nu ikväll har jag haft ett riktigt bra samtal med min pappa och jag är så glad att vi äntligen hade detta samtal!

Han bad om ursäkt för hur han var i min uppväxt och jag bad om ursäkt för hur min ilska, min psykiska ohälsa (mina utbrott som hur jag skrek att jag hatade min pappa och att han hade förstört mitt liv). Vi avhandlade det med varandra och jag grät och jag blev så glad av det jag fick höra av honom och att jag fick en chans att berätta hur jag hade upplevt det vi pratade om och hur han hade sett på det.

Det var ett riktigt bra samtal och jag är så glad att vi pratade om det. Det kändes verkligen som att en stor sten lättat från mitt hjärta!

Jag har tänkt att göra likadant med min mamma och få berätta hur jag upplevde och hur jag kände och hur hon såg på de och hur hon uppfattade det.



- Over and Out -

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, ADHD

Ja nu sitter jag här på psykiatrin och inväntar möte med en PTP-psykolog. Känns spännande detta. Jag vet ju att jag ska göra en drog screening för min utredning 3 månader innan så vet inte om detta är min samtalskontakt jag ska träffa nu eller om de handlar om screeningen. Det återstår som sagt att se.

Jag lyckades till slut somna inatt. strax efter klockan 3 någonting så somnade jag. Men man känner sig ju som därefter också. Jag måste verkligen få till mina rutiner och inte vända så jävla på dygnet även om det inte är medvetet. Jag ligger ju där i sängen och är trött och vill verkligen sova, men men de är sådär ibland.

Nu snart ska jag nog träffa psykologen så uppdatering kommer senare idag!

- Over and Out -

Likes

Comments

Tankar och funderingar, ADHD, Mina Hjärtan

Det är inget fel på mig. Jag är bara lite rastlös. Det kryper i hela kroppen på mig och jag kan inte sitta still. Hela världen rör på sig. Tiden står aldrig stilla. Det händer något hela tiden överallt.

Tankeverksamheten fungerar likadant. Det tar aldrig någon paus. Det maler konstant och tankarna snurrar i mitt huvud.

Jag har svårt att koncentrera mig på en sak för länge. Jag stirrar in i ögonen på personen jag talar med, annars tappar du bort mig och jag börjar fokusera på allt annat. Som hur dina läppar rör på sig när du pratar, hur dina händer rör sig. Jag hör allt ljud hela tiden och allting är som magnifierat.

Jag har ingen ro i kroppen. Jag kan inte sova. Det är inte de att jag inte är trött för det är jag verkligen. Jag vill inget hellre än att få sova och speciellt en natt som denna. Jag är inte hemma. Jag jobbar. Jag är på jobbet med sovande jour, men jag kan inte sova. Det är skit jobbigt. Klockan börjat närma sig halv tre på natten och rätt som det är så kommer min brukare att vakna tidigt eller av andra skäl behöva kliva upp. Jag borde verkligen sova nu, men det går inte. Jag bara snurrar runt i sängen. Kroppen värker och jag har ingen ro.

Vi med ADHD har tendenser till att snöa in oss på saker. Får jag ett intresse eller ett infall så kan jag hålla på med det i timmar. Tänk om jag kunde snöa in mig på att sömn är något jag verkligen vill ha nu! Och så ka8n jag lägga mig ner och sova. Hmm, detta tåls att fundera på haha.

Nej men på riktigt nu behöver jag verkligen försöka sova. Det är en stor dag imorgon (idag) och jag kommer berätta om det i ett inlägg senare idag.

Jag hoppas att ni andra får en bra natts sömn och kan sova gott inatt. Nu ska jag i alla fall försöka.

- Over and Out -

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Allmänt

Jag ber om ursäkt för min tysthet och jag tackar er som väntat på när nästa inlägg skall upp.

Det har både varit jul och nyår. Jag vann 400kr på Bingolottos nyårslott. Jag hade en underbar jul tillsammans med min familj och en underbar nyår. Enda som fattades var dottern, men det är så när man har delad vårdnad.

Jag hoppas att ni där ute också har haft en toppen jul och nyår.

Men med detta nya året så har jag bestämt att jag ska ta mig i kragen och bli bättre här på bloggen och uppdatera regelbundet men också komma igång ordentligt med träningen igen.

Jag ska nämligen vara med i #midsommarruschen2018 och komma ner till min match vikt på 47kg.

Någon fler som ska göra någon liknande utmaning?

- Over and Out -

Likes

Comments

Allmänt

Jag hoppas att ni fina där ute får en bra julhelg och glada stunder tillsammans ❤

- Over and Out -

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Tankar och funderingar, ADHD

Ohoj Bloggen

Igår fick jag ett samtal från sjuksköterskan som jag har pratat med sen jag skickade in förra veckan om att få hjälp. Jag skulle ju få en samtalskontakt.

Som jag har skrivit tidigare på bloggen så har jag otroligt mycket att bearbeta från min uppväxt.

Så sjuksköterskan som jag har haft kontakt med lämnade över mitt ärende till psykolog teamet och de pratade om de idag. En psykolog ringde mig ifrån de här teamet och berättade att dom ansåg att mitt fall var så pass allvarligt och att man oftast får en samtalskontakt i samband med en neuropsykiatrisk utredning.

Så!!! Dem flyttade upp mig så att jag kommer bli utredd på en gång!

Det blir ju först en 3 månaders drogscreening innan själva utredningen och det hela känns så jäkla bra! Äntligen händer det något för mig. Det känns verkligen som att det börjar hända bra saker nu! Det går bra! <3

Och till alla där ute som väntar på att få hjälp, om det så är för ditt psykiska mående eller fysiska mående. Kämpa verkligen på och ge inte upp! Stå på dig!

Jag träffade ju läkaren idag angående medicinen jag äter för depression. Paroxetin 20mg har jag ätit i lite mer än ett år nu och vi har nu ökat dosen till 30mg som jag ska äta nu i 2 veckor och sen ska vi öka upp till 40mg beroende på hur de känns.

Jag tycker det känns som att psykisk ohälsa är något man hymlar om. Man ska falla in i normen i samhället där man mår bra, jobbar och har ett lyckligt liv. Men tyvärr så funkar det ju inte så i verkligheten. Man mår inte bra alla gånger. Alla har det inte bra. Jag hoppas verkligen att vi kommer bli mer öppna om psykisk ohälsa. Att man vågar prata om det och att det är okej.

- Over and Out -

Likes

Comments

Allmänt, Mina Hjärtan

Ohoj

Det har varit full rulle hela helgen. Först i fredags så var de städning av hela nedervåningen för kalaset för dottern och senare på eftermiddagen var jag lek moster så att tårtan kunde göras.

Sen på lördagen hade vi kalas för fyra åringen. Det var trevligt och gick hur bra som helst och sen så efter kalaset åkte vi till svägerskan och gjorde polkagrisar.

Idag har jag hållit på och plockat efter kalaset från igår och jag är inte klar än heller.

Snart ska min dotter få åka hem till pappa sin. Det är det värsta för mig. Jag absolut hatar att inte få vara med henne varje dag. Att inte få träffa henne varje dag. Hon som är mitt hjärta och mitt liv. Men samtidigt skulle jag aldrig vilja ta ifrån henne något. Hur mycket jag än saknar henne när hon är hos sin pappa så vet jag att hon mår bra och det är allt jag behöver.

- Over and Out -

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Tankar och funderingar, Minnen
Ohoj Bloggen!

För er som följer mig på Instagram, så delade jag en bild idag. Man kan säga att jag skickade till psykiatrin här där jag bor. Jag blev lovad kan man säga att jag skulle få börja med samtalsterapi när jag var inne och träffade en läkare angående en utredning om vilken diagnos jag har.

Jag har ännu inte hört något om denna samtalsterapi och jag känner att jag håller på att braka ihop.

I detta inlägg tänkte jag skriva lite mer om mig själv. Jag tänker bli lite personlig med Er!

Jag har sedan jag var väldigt ugn haft problem med mitt mående. Jag älskar mina föräldrar och det kommer jag alltid att göra. Och jag är hemskt ledsen för allt jag låtit dem genomlida under min uppväxt.

Jag var ett väldigt struligt barn. Jag hittade på sattyg och var en riktig rackarunge. Jag var mobbad hela skolgången och med min ADHD i bakgrunden så var jag ofta arg och tappade humöret. Jag slogs mer än vad jag skulle vilja erkänna.

När jag gick i högstadiet i sjuan, var jag retad och de andra killarna i skolan retades väldigt mycket och jag mådde redan dåligt över att mina föräldrar skulle skilja sig, min lillebror var mobbad ordentligt och jag kände mig vilsen. Jag har alltid känt mig vilsen. Alla normer som ska följas, den kristna tron. Man som flicka ska vara på ett visst sätt och jag var inte som man borde vara. Varken personlighets mässigt eller utseende mässigt. Jag kände mig som sagt väldigt vilsen.

Med alla regler jag hade hemma och hur jag kände mig otrygg i skolan fick mig att må väldigt dåligt. Jag hade mycket ångest och jag började skada mig själv. Det var inte som att jag skar mig med rakblad, men jag hittade andra sätt att göra illa mig själv. Jag började svälta mig själv och gick ner i vikt. Jag fick anorexia nervosa. Jag kämpar fortfarande med det än idag.

Jag såg hur dom snygga tjejerna i skolan såg ut och jag var inte alls lik dem. Jag har alltid blivit kallad för jävla dvärg och mitt utseende var helt fel. Jag var ful och äcklig! Sen hur jag inte klarade av att uppfylla kraven varken hemma eller i skolan gjorde att jag kände mig ännu mer vilsen. Allt jag gjorde blev fel. Jag klarade inte av enkla saker. Hur skulle jag tvätta mina egna kläder? Hur skulle jag diska och starta diskmaskinen? Sådana där enkla saker för en annan blev jätte jobbigt för mig. Jag var så otroligt rädd för att misslyckas eller för att göra mina älskade föräldrar besvikna. Jag var rädd för mina föräldrar. Jag kunde inte hantera dem och speciellt inte när de var arga. Jag krympte ihop. Gjorde mig mindre. Att bli utskälld och kallad saker var så traumatiska för mig.

Jag skrev mycket dikter för att få utlopp för mina känslor. Dikter, noveller och låtar. Tyvärr så gick mycket av det ut över mina föräldrar. Jag skrev hur jag hatade dem och hur de hade förstört mitt liv. Det var inte lätt för dem och det var inte lätt för mig. Jag ville till slut inte komma hem. Jag mådde så dåligt och jag var så rädd!

Jag försökte att kontakta soc, men där blev jag inte bemött på det sättet jag trodde att jag skulle bli bemött. Mina föräldrar fick gå i samarbetes samtal, medan jag fick stämpeln att jag var en tonårsrebell. Jag minns att BUP blev kontaktad och vi fick komma dit. Jag var där med mina föräldrar och detta gjorde att jag vågade inte berätta som det var. BUP tyckte inte att jag mådde psykiskt dåligt eller att jag hade ångest. Jag hade ju inte vågat öppna upp mig helt och därför blev det som det blev. Jag fortsatte må dåligt och jag började göra illa mig ännu mer. Vid det här laget hade jag börjat skära mig själv.

Jag tyckte att jag förtjänade allt ont som kom mig väg. Jag som gjorde alla andra ledsna och jag som inte kunde göra som man borde förtjänade att må skit. Jag förtjänade att dö tyckte jag. Min självkänsla var i botten och mitt självförtroende likaså.

Idag mår jag fortfarande dåligt. Jag kämpar fortfarande mot anorexian. Jag gör inte illa mig själv fysiskt, men dem demonerna kämpar jag fortfarande mot. Jag är så ångerfull idag mot vad jag gjorde och sa mot mina föräldrar och hur det sårade vår relation. Jag skriver inte detta för att på något sätt kasta skit mot mina föräldrar eller för att jag vill att man ska tycka synd om mig, så är det verkligen inte. Utan jag skriver detta för att på ett sätt kunna bearbeta vad jag gått igenom i livet och för att kunna släppa och gå vidare.

Idag är jag i ett mörker. Jag är som apatisk. Jag är i princip konstant trött, sover alldeles för mycket och jag är värdelös på att kunna ta mig för saker och få något bra gjort hemma. Mycket i det beror på min ADHD, men också för att jag mår psykiskt dåligt. Jag känner fortfarande att jag inte är värt något bra. Jag förtjänar inte att vara lycklig. Jag ska leva i ett helvete och må skit. Jag är en skit jobbig sambo, jag känner att min dotter förtjänar en mamma som mår bra och är glad och som har pengar. Men man kan inte alltid hjälpa hur man mår. Jag kämpar på och jag vill ge henne ett bra liv. Jag älskar min dotter så mycket och hon är solstrålen i mitt liv. Min sambo är det bästa som finns och han ska ha en stor eloge för att han orkar kämpa med mig. Jag älskar honom till döden och jag önskar verkligen att jag kunde ge han så mycket mer än vad jag gör. Han är min hjälte och samma sak min dotter. Hon är min kämpe!

Mina föräldrar om ni läser detta. Förlåt mig för allt helvete jag ställde till med för er och hur jag betedde mig mot er! Ni förtjänade inte alla hemska, hårda ord jag skrek till er. Jag älskar dig pappa! Jag älskar dig mamma! Förlåt mig! <3

Jag önskar verkligen att en utredning gjordes på mig när jag var liten. Nu är saker som dem är och man kan endast kämpa på, blicka framåt och se fram emot det glada stunderna i livet.

"Mina ögon kan tindra
Mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta
Kan ingen se..."

- Over and Out -

Likes

Comments

Ohoj

Det är fan inte lätt att leva med ADHD och göra alla saker som faller naturligt för "normala" människor. Det är stora frågetecken. Visst med lite sunt förnuft kan jag förstå att saker borde göras, men har liksom inte det där drivet, det där som får mig att bara göra det. Jag dras för att göra saker som är tråkiga eller saker som jag inte tycker om, men det måste verkligen göras och jag försöker att finna system som lättare ska hjälpa mig att ta mig igenom dagarna och hjälpa mig.

Jag behöver struktur och "riktlinjer". Jag behöver liksom schemalägga mina dagar för att jag lättare ska ta mig igenom dagen och uppfylla mina mål, och inte bara sitta på rumpan och "slöa".

Jag måste lära mig mina begränsningar och verkligen genomföra det jag tar mig för. Jag har en väldigt bra bok som hjälper mig till viss del, men jag behöver mer sätt. Skriva listor, sätta alarm i telefonen och så vidare. Det måste genomföras.

Det känns inge roligt att när dagen är slut och jag reflekterar över vad det är jag har gjort och inser att jag har gjort otroligt lite. Jag lyssnar på ljudböcker och försöker att läsa en del om ADHD. Det är otroligt intressant läsning och jag rekommenderar det verkligen, om inte för min skull, men för din egen så att DU bättre förstår mig och hur jag fungerar.

Du kan lyssna fritt i 14 hos både Storytel , Nextory och bookbeat. Men på Storytel så finns de några bra böcker om just ADHD och jag rekommenderar starkt att ge det ett försök. Jag har snart lyssnat klart på Viktor Frisk's bok Min superkraft! Och jag känner igen mig så otroligt väl i den boken och den Viktor har varit med om. Det är som sagt gratis att lyssna i 14 dagar och jag rekommenderar att ni gör det!

- Over and Out -

Likes

Comments