En fars kärlek

Jag springer på ängen, vid min sida ni alltid vandrar, under mina vingar ni alltid stannar. Ni är så vackra, så betydelsefulla. En dag skall ni få egna vingar, men ni lämnar aldrig mina. Jag lever inte enkelt. Genom betong och malm jag vandrar för er, genom kärleken skall jag alltid finnas för er. Men dimman lägger sig och de mörka gränderna visar sig starkare. Jag letar och letar men ni finns inte kvar. Jag stänger ögonen och vaknar upp. Fast i mina egna tankar lever jag nu i orons stad. Jag skriker på hjälp men ingen hör. Jag springer genom skogarna, utan kapaciteten att se men jag kan höra änglarna ropa, mina änglar. En stad reser sig i ljus och stjärnorna färgar den oförglömliga natten jag obehagats i. Vid min sida ni ännu vandrar, vid min sida ni alltid vandrat. Jag förfördes i en overklig sanning mot rädslan att förlora er. Jag älskar er.

Gillar

Kommentarer