Depression

Ensamheten har alltid varit min närmaste vän. Glädje kommer och går men ensamheten kommer alltid att bestå. Från en enkel tanke har den växt och har nu formats till en smärtsam verklighet som är omöjlig att leva i. Mitt hjärta är tomt, trots att jag ger dig möjligheten att fylla. Säg mig varför är det ingen som vill öppna, fylla med kärlek, trygghet och glädje. Jag gör allt, precis allt, dag ut och dag in, sliter, tar emot slagen som skulle ha sänkt mig ner i mörkret för länge sen. Men jag är kvar, jag är kvar för dig. Gud kan du inte se att det gör ont, titta på mig, kan du inte se att jag lider, rädda mig, ta mig härifrån. Jag är fast här, jag är rädd, hör ingen hur jag skriker...snälla hör mig.

Gillar

Kommentarer