Swishfonden är en facebookgrupp där du kan du hjälpa människor i nöd.
(vi håller på att bilda föreningen)
Låna till sökande eller ge det som en gåva direkt till SwishFonden.
Tyvärr finns det många som har det dåligt o behöver hjälp till mat eller annat.
Ibland räcker inte pengarna till och barnfamiljer eller ensamstående står utan mat, behöver
kläder eller annat,vad är då bättre än att visa lite mänsklighet?
Det behöver inte vara stora summor, alla bäckar små hjälper våra medmänniskor.
Presentkort på mat är givetvis också välkommet att skänka.

Jag har alltid brunnit för att hjälpa utsatta människor så för mig
är detta en självklarhet att hjälpa, känner du samma?
Eller är du kanske en av dom många som har det tufft just nu?
Då är du välkommen hit.

https://www.facebook.com/groups/299248073930706/?fref=mentions




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​Idag känner jag lite hopp faktiskt.
Jag och sambon pratade igår om att jag måste bryta
mitt mönster. Jag brukar ALDRIG vara deprimerad men
har blivit det mer och mer sen jag slutade göra saker för ett år sen.
Så den 26e när lönen kommer ska han köpa ett busskort till mig
så jag kan börja komma ut från lägenheten ett par timmar per dag.
Så jag ska äntligen börja på AME och jag känner mig glad.

Många tänker nu " varflör går du inte bara ut?".
Men det är inte så enkelt, absolut jag tar en promenad 
oftast varje dag beroende på hur jag mår, men det stimulerar
inte mig tillräckligt. Måste få göra något kreativt, umgås med människor osv.
Så detta kommer bli toppen bra, har precis kontaktat min kontaktperson på
AME och guess what? Dom är super glada att jag kommer till den nystartade gruppen!

Today is a good day.
Har varit på en morgon promenad, sen kom V
och hämtade mig för lite ärenden i stan, som apotek och lite annat
Så nu väntar jag på kaffet och bara andas.
Nu vänder det!

Likes

Comments

​Har absolut ingen energi till något.
Tårarna rinner hela tiden utan att jag vet varför.
Det enda som ger mig ro i huvudet är sömnen.
Tur att jag aldrig haft problem att sova dom flesta
timmar på dygnet i ett par dagar. Kanske borde fortsätta, kan
inte vara vaken utan att gråta. Har absolut ingen lust att sitta och gråta
över något jag inte kan sätta ord på. 

Vet inte ens vart jag och min sambo står någonstans atm.
Vi sover inte tillsammans, jag sover själv i soffan konstant
för att tvn ger mig ro. Han jobbar, kommer hem, jag sover och när jag
vaknar för att gå på toa så sover han.. Det är också jobbigt men jag
orkar inte något annat...

Dags att fortsätta sova. Jippie


Likes

Comments

Helgen började bra, i fredags mådde jag hur bra som helst
Skrattade så jag fick hicka och bara mådde.
Satt uppe och spelade sent med vänner och allt kändes toppen bra.
Sambon har blivit sjuk igen, feber och förkylning och jag kände bara nej inte igen.
Men vad ska man göra, så jag började lördagen med att känna mig seg och frysen.
Legat och glott på tv och sovit typ hela dagen och kvällen. Vaknade nu vid 01.00 och
insåg att jag glömt ta min medicin och inte ätit något på hela dagen så fick faktiskt
kliva upp och göra en kopp te och skala en morot. Väldigt gott.

Nu gör jag ingenting, surfar runt och funderar på att fortsätta sova medan
jag ändå kan med tanke på att det är natt och jag faktiskt fortfarande fryser oerhört.
Men helgen har varit super bra, inga depressiva stunder eller ångest heller för den delen.
Skönt att ångest kan finnas i drömmar också så den får utspel där.

Jag saknar värme och Turkiet, vill faktiskt tillbaka för det var så skönt.



Likes

Comments

Igår var en spänd dag, bättre på depressionsfronten dock.
Blev raid med guilden ( Jag spelar world of warcraft )
och fick skratta med dom mest sköna människor på denna planet.
Sen var det dags för mig att sova, var supernervös och spänd över
att få träffa min nya läkare. Har haft dåliga erfarenheter av läkare här
i staden och kände att jag inte orkar förklara exakt allt.
Men direkt jag hörde mitt namn och såg läkaren så fick jag en annan känsla.
Vet inte varför, men han såg så förstående och snäll ut.
Vet ni? Jag hade rätt, jag behövde inte förklara mig utan han förstod precis vad
jag menade genom att bara säga tex katastroftankar, ständig oro osv.
Och inte nog med det, han är från samma stad som jag, sköna norrland.

Den oro och spänning jag hade släppte och efter en timmes pratande med han
så kändes allt förhoppningsfullt. Han lovade att han skulle göra allt för att detta
skulle fungera, och om det ändå inte skulle gå vägen så skulle han kolla upp
annat.

Jag åkte därifrån med ett leende på läpparna och axlarna nersänkta.
Detta var en bra början på denna dag.
Dock är jag supertrött och slut idag, men tur det inte är många timmar kvar.


Likes

Comments

Jag är väldigt lyckligt lottad som har en sån underbar karl.
Jag längtar varje dag till att klockan ska bli 17.15 för då vet jag
att han snart kommer hem. Och då får jag skratta en stund.
Oavsett hur ledsen jag är så får han mig alltid att skratta.

Han är världens omtänksammaste och han försöker alltid
att lyfta upp mig även om jag är längst ner på botten.
Bara att se på han räcker för att ge mig ett leende på läpparna.
Han är rolig, eller ja han tror att han är rolig och det gör allt ännu roligare.
Han är min allra bästa vän, har det hänt något så måste jag berätta allt direkt
och jag skiter i om han jobbar eller inte, haha.

För 5 år sen när jag lärde känna denna vackra människa
så trodde jag att vi skulle stanna som vänner, för vi hade så roligt
tillsammans. Men sen blev han mer än min vän, han blev en bästa vän samt pojkvän
som sen blev sambo.
Han är lugnet själv, och han är verkligen allt och lite till.

Tryggast är jag i hans närhet.
För jag vet att han aldrig hade låtit något ont hända.
Med dig vill jag leva sida vid sida resten av våra liv.


Likes

Comments

Har precis klivit upp efter en lång och jobbig natt.
Panikångest och känslan av att nu jävlar dör jag.
Var jobbigt att hantera det, men jag gjorde det.
Blev inte galen, utan låg bara still och tittade på tvn.
Fungerade fint, men det resulterade i att jag inte kunde somna
fören väldigt sent, tror klockan var 4. Och om jag sov bra?
Nej verkligen inte.. Nu blir det lite te, musik och bara ta det lugnt
Har rätt ont i kroppen efter att jag spänt mig i natt. Biverkningar från
en panikattack är fan inte skönt.


Likes

Comments

Hela dagen har gått och jag har absolut inte gjort någonting.
Har inte spelat som jag brukar, har bara kollat på film.
Känner mig ledsen som fan, men jag har inga tårar.
Försöker trigga mig själv att gråta genom att lyssna
på låtar som gör mig ledsen, men tydligen ingenting.
Är besviken på mig själv, är arg på mig själv idag.
Känner ingen glädje alls överhuvudtaget.
Dagarna bara går och jag kommer ingenstans.
Vill känna att dagarna är meningsfulla, just nu känns bara allt skit.
En positiv sak är dock att rehabkoordinatorn ska kontakta försäkringskassan
och reda ut allt. Men tills dess så kan jag fortsätta ligga i soffan och glo.


Fear came to my house years ago, I let him in
Maybe that's the problem 'cause I've been dealing with this ever since
I thought that he would leave, but it's obvious he never did
He must have picked the room and got comfortable and settled in
Now I'm in the position it's either sit here and let him win
Or put him back outside where he came from, but I never can
'Cause in order to do that I'd have to open the doors
Is that me or the fear talking?
I don't know anymore

Likes

Comments

Jag får ofta frågan " är du självmordsbenägen?"
Men jag är inte det, jag vill leva, jag vill må bra, jag vill skratta igen.
Allt som har byggt upp denna depression är kanske småsaker för andra.
Medan jag sitter här dag efter dag och inte vet hur jag ska hantera alla känslor.
Det värsta är nog att jag inte vet hur vi ska leva med hur allt ser ut just nu.
Jag kan ju börja med att säga att jag är sjukskriven utan ersättning, 0 kr
kommer in på mitt konto varje månad pga att försäkringskassan ska
förlänga deras utredningstid. Sen April 2017 har jag väntat på ett beslut.
Där börjar min depression. Jag blir isolerad med mina tankar, mina känslor
som tillslut tar över mig helt, som en zombi vandrar jag runt här hemma.
Ibland ligger jag bara under täcket och glor på tv och sover mig igenom dagarna.
Jag har inga pengar att ta mig till AME, jag har inga pengar att göra något för.
Min sambo jobbar iofs, men hans lön täcker våra räkningar. Så vi går +-0 varje månad
och lever på ingenting, mat löser vi på olika sätt. Ibland äter jag inte och han får ju
lunch på jobbet så han överlever dagen på så sätt.
OBS! Jag ber inte om att folk ska tycka synd om mig eller så. Detta är endast för
att reda ut mina egna tankar.

Jag träffar min kurator varannan vecka där vi har börjat med KBT.
Men det går inte så bra för mig, jag krigar med min depression varje dag
Allt jag behöver göra är att ta en promenad på 30 min, men min depression
vinner. Täcket, soffan och inomhus är det bästa valet för mig.
Jag känner självklart att jag måste ta mig ur det här. men hur fan ska
jag kunna börja någonstans när jag inte kan göra något utanför hemmet?
Jag behöver mina pengar för att kunna åka till AME och få den hjälp jag behöver där.
Komma ut från lägenheten ett par timmar per dag. Men allt kommer tillbaka till den
där jävla ekonomin.

Jag vet inte hur många gånger per dag jag får gråtattacker.
Jag vet inte hur många gånger per dag jag försöker motivera mig till
"att sluta vara deprimerad".
Jag får styrka i ca 1 timme tills känslorna tar över igen.
Inför sambons föräldrar så drar jag på en mask, för jag vill
inte att folk ska se mig deprimerad, ångestfylld osv.
För jag skäms.

Detta är bara början på en eländig resa, en storm
som jag måste rida ut själv. Ingen kan hjälpa mig.
Men jag kommer inte att ge upp. Jag har en styrka
men jag måste bara dra fram den.


Likes

Comments