Hej!

Som jag nämnde redan för länge sedan så ändrades min hemadress än en gång där några veckor innan jul. Nu bor jag i en absolut fantastisk tvårummare med den finaste vyn över hela staden. Min favoritsak att göra är att sätta någon peppig musik i hörlurarna och sedan sätta mig för att njuta av de sista minuterna av solnedgången från mitt eget vardagsrumsfönster. Får definitivt nypa mig i armen emellanåt för att påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag är som kan ha en så fin lägenhet.
Naturligt så vill jag dela med mig av detta även med er. Så let'zzz begin med mitt kreativa ställe.

Här sitter jag och skriver mina blogginlägg, betalar räkningar, planerar både bloggrejer och arbetsgrejer etc. Som ni kanske ser trivs jag bäst om det inte finns allt för mycket saker runtomkring mig vilket resulterar i att arbetsbordet är ganska enkelt med inte särskilt mycket extra dekorationer. Ju städigare, destu bättre. Men eftersom jag är väldigt svag för lite inspirerande tavlor och ljus så fick dessa komma med för att ge mig inspiration och kreativitet då som jag behöver det som bäst.

Bordet är köpt från Ikea (precis som de flesta av mina möbler) och öppnas som en gammaldags skolpulpet vilket är toppen eftersom jag kan gömma undan alla tusen hörlurar och laddare som annars skulle ligga omkring och skräpa.
Trots att jag älskar mitt arbetsbord så har jag ändå haft en känsla från första början att det är något som saknas. Lampa? Tavla? Lite böcker casually utspritt på bordet? Kom gärna med tips om ni har några idéer.

Förövrigt så har jag varit sjuk i en vecka nu med sprucken trumhinna, illamående, feber... det är väl nackdelarna med att arbeta med barn åtminstone tills man blir mer immun. Tack och lov har jag föräldrarna som kommer med mig till läkaren då jag själv är för slut för att orka prata ordentligt med någon läkare. Nu är det på bättringsvägen, ska vi hoppas, så snart ska jag väl vara på benen igen. Sköt om er allihop i dessa bakteriefyllda tider då alla tycks vara mer eller mindre sjuka.

XOXO

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej!

Det är dags för ett av mina favorit inlägg i månaden: musiktips, wiiii! Jag måste erkänna att jag inte har lyssnat på mycket annat än The vamps på sistone... vet inte vad det är med deras musik, men just nu tycks det var den typen av musik som jag behöver. Så trots att jag har delat med mig lite av deras musik tidigare så är jag tvungen att göra det igen. Så detta inlägg är för alla The vamps-fans där ute. Här kommer mina favoriter av deras låtar:

Ett annat tips på en ny låt som jag älskade direkt då jag hörde den är Before av Ulrik Munther. Så himla bra!
Med detta säger jag en trevlig kommande vecka och skön ledighet till dem som har sportlov (vilket inte gäller mig..). Vädret verkar åtminstone vara på den rätta sidan. Ha det super!

XOXO

Likes

Comments

Hej!

Det här inlägget kommer att vara ett av de mest personliga som jag någonsin har skrivit, tror jag.
Ensamhet är något som många känner igen, speciellt i min ålder. Det är mycket som händer i livet och man börjar sakta inse vilka människor som man vill dela sitt liv med vilket resulterar i att man både mister och får vänner av olika orsaker. Det här kan kännas otroligt jobbigt stundvis, såklart mer jobbigt för andra än för vissa.

Personligen har jag bott ensam sedan jag flyttade från mina föräldrar cirka tre år sedan. Jag är en otrolig perfektionist speciellt gällande min lägenhet och älskar mina rutiner, så allt som oftast är jag bara lättad att ingen är här och råddar det väldigt lugna, säkra och stillsamma livet som jag har byggt upp för mig själv. Jag vet efter dessa år att jag klarar mig väldigt långt ensam. Mina ben står stadigt på marken, liksom.

Men det kommer stunder då jag inte förstår hur jag kan vara ensam ännu som nästan 23 åring och då det känns som att jag kommer att stå ensam för resten av mitt liv med en tom lägenhet varenda kväll att komma hem till. Det känns som att jag borde ha en partner vid min sida, det känns som att det hör till i min ålder att åtminstone ha haft någon enstaka partner i något skede. Alla andra verkar ju ha så mycket enklare med det där. Jag har aldrig varit populär på något sätt, aldrig varit den som folk har tittat på och känt att man bara måste lära känna. Det här gäller inte bara med tanke på partners utan också vänner överlag. Oftast tänker jag att jag bara inte har träffat den rätta som det känns enkelt, naturligt och bekvämt med ännu. Sedan finns det tankar som säger att det är mitt eget fel. Jag har otroligt svårt att vara naturlig med i princip alla människor och kan räkna upp på ungefär en hand de personer som jag kan vara 100% mig själv med. Alla andra låser jag mig med och jag får börja kämpa medvetet för att verka avslappnad och glad. Vilket oftast resulterar i att jag börjar prata på utan att tänka efter överhuvudtaget för att verka självsäker. Denna osäkerhet släpper antagligen iväg en omedveten vibb som säger till folk att inte komma för nära. Denna vibb har jag på sistone blivit allt mer medveten om. Jag skjuter iväg dem som kommer nära, för det skrämmer mig otroligt mycket. Närhet och kärlek är ingenting som kommer från mig utan en viss medveten prestation. Eller så har jag bara inte träffat den rätta än, vem vet.

Så ibland känner jag mig väldigt, väldigt ensam trots att jag är omringad av fina människor.

Jag ville dela med mig av dessa tankar eftersom jag är rätt säker på att det finns någon där ute som känner likadant. Kanske det hjälper att märka att det finns andra likasinnade. Men jag kan erkänna att jag är otroligt nervös att skriva och dela det här, med ungefär en miljon fjärilar som flyger omkring inombords. Sårbar är inte en bild som jag vill ge av mig själv, men det är en stor del av mig och jag vill vara så genuin som möjligt också för min egen skull. Så till dem som känner igen sig: ni är inte ensamma. Det finns en mening med allting och använd din singeltid till att bli den självsäkra, badass personen som det är meningen att du ska bli så ordnar sig resten med tiden.

Likes

Comments

Hej!

Nu har januari flugit iväg i den högsta hastigheten som jag någonsin har varit med om. Snön har yrt ner mer på några dagar än vad det har gjort på hela vintern vilket jag inte tycker är helt fel eftersom jag älskar vintern. Kan ändå inte annat än att tycka att det kunde har varit såhär ungefär två månader sedan istället, innan och under julen. Nåja, bara att ta det som det kommer.

Förövrigt har jag varit barnträdgårdslärare i en månad nu. Hela januari har varit en enda känslomässig berg-och-dal-bana med stunder av stolthet gällande att jag lär mig och blir duktigare hela tiden men varierat med stunder där jag känner mig som den minst kompetenta barnträdgårdsläraren någonsin. Tack och lov har jag kolleger som står ut med min osäkerhet och mitt flummande samt härliga barn som ger kramar och glada morgonhälsningar (allt som oftast. Ibland kommer det ett stort 'nej' direkt som de får syn på mig. Men det får mig oftast att le mer än något annat eftersom barn är experter på att hålla en på tå. Man ska inte tro för mycket om sig själv, liksom. Finns inga andra som är bättre på att hålla en nere på jorden och i stunden). Utan deras stöd skulle det inte bli till någonting.

Får påminna mig själv dagligen att sådana känslor är fullständigt normala för en nyutexaminerad med nytt arbete. Det tar tid och ingen kan vara perfekt från början, det kommer gradvis efter lite misstag och lärdomar. Faktum är väl att ingen är perfekt, varenda dag kommer det någonting nytt som man lär sig även efter tiotals år inom yrket. Meningen är ju att man aldrig ska vara färdig utan ständigt vilja utvecklas.

Trots det här trivs jag ändå så himla bra. Jag får behålla min barnsliga sida aktiv vilket jag älskar och hoppas att jag aldrig kommer att tappa. Dessutom är jag så glad att jag har mer rutiner i vardagen jämfört med hur det har sett ut i väldigt många år. Jag har testat skiftesarbete tidigare kombinerat med studierna och märkte snabbt att det inte alls passar mig då jag är en sådan rutinmänniska, men jag är ändå glad att jag testade det eftersom jag inte annars skulle ha vetat vad som passar mig eller inte. Nu känns det väldigt skönt med ett ungefär 8-16 arbete med två dagar ledigt varje veckoslut. Det var inget jag kunde räkna med tidigare.

Dessutom är jag med i en teater som ska ha premiär i mars. Den är riktad till barn så jag får vara lite barnslig även utanför arbetet. Hur lyxigt är inte det?? Det är länge sedan jag stod på scen som skådespelare så det är en till utmaning som jag har kämpat med under årets första månad.

Sammanfattat är det alltså mycket på gång och osäkerheten kryper fram lite emellanåt (typ hela tiden), men trots det är jag väldigt nöjd med allting som jag håller på med. Man utvecklas inte om man inte utmanar sig själv och kastar sig ut på lite djupa vatten. Plötsligt känns inte vattnet så djupt mer och det man var osäker på är redan en naturlig del av vardagen.

XOXO

Likes

Comments

Hej och glad söndag på er!

Idag har jag äntligen fått mitt sovrum i ordning efter en allt för lång tid, så för tillfället är jag väldigtväldigt nöjd. Ett nytt arbetsbord har jag också, så det känns ju lite mer bekvämt att sitta och skriva nu vilket gör mig ytterligare lite gladare. Allt detta tyder på att det snart är dags för en liten lägenhets-tour. Men först har jag en lång lista med låtar som jag har lyssnat på den senaste tiden som jag gärna vill dela med mig innan jag rusar vidare på kvällens teaterövning. Hoppas att det ger lite extra pepp till den nya veckan. Ha det riktigt fint, peepz!

- The vamps - Personal
- Selena Gomez - Wolfs
- SAARA - Superpowers
- GOAT - Grenade
- Calum Scott - You are the reason
- Troye Sivan - MyMyMy

Likes

Comments

All the bright places handlar om två tonåringar, Theodore Finch och Violet Markey som båda har sina utmaningar i livet. Violet miste sin syster i en bilolycka och har kvar ett enorm hål av tomhet medan Finch kämpar med att hålla sig "vaken". Han försöker med allt vad han är värd att hålla sig borta från de mörka, dystra, tomma perioder där han går på automatik, där han i efterhand oftast inte riktigt minns vad han har gjort. Hon vågar inte sätta foten in i en bil och känner att hon aldrig kommer att hitta passionen för skrivandet, eller någonting annat, igen medan han vaknar upp mer eller mindre varje morgon med självmordstankar.
Men ödet bestämmer att de ska mötas och kärleken som växer dem emellan är så himla fin. De förstår varandra och verkar vara räddningen för varandra. Jag tänker inte förstöra slutet för er men jag kan berätta att det definitivt var tårar inblandade. Ni får själva ta reda på om det betyder något bra eller dåligt.
Detta är en bok fylld med rätt tunga saker, så om man inte tycker om sådana böcker är detta ingenting för dig. Däremot om man tycker om böcker som är fyllda med romantik, humor och som lämnar en med tårarna rinnande ska man definitivt läsa denna.

Om den informationen som jag har snappat upp stämmer, så kommer det att komma en filmversion av boken i något skede och det gör mig väldigt lycklig. Cole Sprouse lär ska vara en kanditat för Theodore Finch och till det säger jag jaaa!!!

Likes

Comments

Hej!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN har jag en data till förfogande. Inte min gamla dock, den är putsväck, orkade inte starta mer.
Men en data likaväl och det är så himla skönt att inte behöva skriva på telefonen mer. Så nu ska det bli mer regelbunden uppdatering här, ska vi hoppas. Varje söndag hädanefter då klockan slår 17:00 kommer det att finnas ett nytt inlägg här. Har en hel massa idéer på lager, så jag är mer än glad att vara tillbaka. Dessutom har jag bättre rutin i vardagen än vad jag har haft på åratal, så ska väl inte vara alltför svårt att faktiskt hålla bloggtidtabellen. Arbetet har kommit igång och jag kunde inte vara mer glad över att skiftesarbetet är lagt bakom mig. Mer om det i ett kommande inlägg.
Hoppas ni har haft en fin söndag och att kommande veckan blir bra. Jag har börjat tycka om måndagar på senaste tiden; en möjlighet att starta om och pröva på nytt. En vit duk som man kan göra vad man vill med under veckan. Amazzing! Ha det fint.


Likes

Comments

Hej!
Nu har 2017 gått över till 2018 och det var med en lättnadens suck jag ändrade bladet i kalendern. Jag har har haft en känsla av att livet trampar på stället ganska länge, världen runtomkring rusade på i sådan takt att jag inte hängde med men jag själv stod stilla. Samma studier i flera år med ingen större förändring ens utanför de väggarna. När jag tänker tillbaka har jag ändå gjort mer än jag tror. Varit på resa flera gånger, varit involverad både mer och mindre i olika shower och teatrar, flyttat...
Men studietiden är officiellt lagd bakom mig och nya utmaningar väntar bakom hörnet med nytt jobb. Det här året kommer att hämta med sig stora förändringar vare sig jag vill eller inte och den tanken ger mig härliga små fjärilar i magen. Äntligen får jag vända blad och gå vidare i livet istället för att trampa på stället som jag har gjort i så många år. Jag välkomnar 2018 med öppna armar och kan inte vänta att ta itu med allt som det innebär.  Gott nytt år på er!

Likes

Comments

Till alla er som firar jul eller vad som helst annat eller ingenting så hoppas jag att ni har det riktigt skönt med familj och vänner runtomkring. Om ni inte känner er riktigt bekväma med allt stohej p.g.a. olika orsaker så vill jag påminna om att julen är dagar som alla andra, de går över och snart är livet tillbaka på de vanliga gängorna. Håll ut och glöm inte att andas. Alla är inte lyckligt lottade med familj nära och vi får absolut inte glömma det. Så till allihopa, var än ni är, önskar jag en stor kram. Ha det fint.

Likes

Comments

"Tänk om jag bara tänker va jävligt ful och jävligt snygg och skitkonstig och ibland helt normal och smälta in och klä mig annorlunda och ha massa smink och sen inget smink och va trött, sur, glad, smart, snäll, töntig och jättemycket och ingenting och inget särskilt. Tänk om jag tänker vara stark och trasig och svag och liten och mäktig och säga fel saker och ångra mig, ha ångest, dåligt samvete, bry mig för mycket om andras åsikter och gråta och behöva hjälp och sen känna att jag klarar allt och hata mig själv och älska mig själv. Ja, det tänker jag. Jag är allt det där - aldrig perfekt och lika mycket kvinna ändå.


.

Tänk om jag bara tänker gilla min kropp och fettet på magen, de stora låren, bristningarna, brösten, kärlekshandtagen, ansiktet från både min bra och dåliga fotosida, näsan, det ofta risiga håret, rumpan, tänderna, fräknarna. Tänk om jag tänker säga att min kropp är bra som den är. Ja, det tänker jag. Min kropp är bra. Precis som den är.


.

Tänk om jag bara tänker ligga hur lite eller mycket jag vill, med vem jag vill och precis på det sättet som passar mig, hångla, flirta,  dansa, skratta, våga vara sårbar, våga säga jag älskar dig först, säga jag är kär, jag är kåt, jag vill ha dig, jag vill ha dig, jag vill ha dig, jag vill våga få mitt hjärta krossat för att jag valde att älska så det känns i hela kroppen, vara ensam för att jag trivs i mitt eget sällskap, behöver ingen relation just nu eller aldrig eller bara vänner nära mig eller bara inte vet vad jag vill eller vill va själv och lämna relationer som inte är bra för mig. Tänk om jag bara tänker leva mitt liv som jag vill. Ja, det tänker jag.


.

Tänk om jag bara tänker vara mig själv och säga det jag tycker och stå upp för det jag tror på och vara säker i mig själv och stå kvar fast det blåser och sen bli ledsen, bli arg, skratta bort det och inte bry mig och oavsett vad stå kvar ändå för det är viktigt. Ja, det tänker jag.


.

Tänk om jag bara tänker va så jäkla mycket människa och så jäkla mycket kvinna och leva precis som jag vill och leva mycket och sen skita i om du tycker det är fel och om jag inte passar in i samhällets smala bild av hur en kvinna får vara. Ja, det tänker jag"


Med dessa ord av Linnéa Claeson, aka @assholesonline, önskar jag er en riktigt glad fredag. Njut av den magiska stämningen som finns i luften med doft av jul. Det gör åtminstone jag, fullt ut. Puss.

Likes

Comments