Header

Happiness is found in the darkest of times
only if one remembers to turn on the light! <3

Alltså denna karln! denna fantastiska människa som jag fått nöjet att vara tillsammans med <3 Den här helgen har han verkligen skämt bort mig! Han dök upp när han slutat jobba på puben i fredags natt o då var det raka vägen i säng o sova! Det var s…

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vissa morgnar är hemska... som idag... när jag vaknar i fullständig panik... när minnerna från allt som hänt blir till mardrömmar.. Alltid samma jävla dröm.. och alltid lika jobbigt... men bara till att stiga upp o ta tag i det som ska göras... all…

Likes

Comments

Så var det måndag igen... även om det är kallt måste jag få erkänna att det är väldigt vackert med snön. :) Fredag gjorde jag inte så mycket, jobbade på förmiddagen o sen åkte jag hem o vilade  :) I lördags städade jag när jag vaknade o sen satt ja…

Likes

Comments

Hemma från dagens jobbpass... skönt att det är relativt korta dagar men trivs super ! med både barnen och kollegorna :) så imorgon väntas jobb på förmiddagen och skola på eftermiddagen o fredag är det bara jobb :) riktigt roligt att dem frågar :) s…

Likes

Comments

Idag tänker jag skriva om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat! Nämligen överfall och våldtäkt. Det är nämligen det dem tog upp i kvällens kalla fakta. Och jag blir fly förbannad. Jävla idioter till utredare! Hur i helvete kan man göra så …

Likes

Comments

Denna helgen har varit helt underbar! Jag har fått mycket plugg gjort! Jag har fått träffa den där karln som jag tycker så mycket om o jag har fått vila. Så ikväll är jag trött! Ska bara hålla mig vsken nån timme till då "så ska det låta" snart bör…

Likes

Comments

Godmorgon på er :) idag är jag sliten, att ha suttit i samma ställning flera timmar 2 dagar i rad var inte riktigt bra för mina skuldror.. (har ibland fortfarande ont efter att jag krockade med vildsvinet för snart 1 år sedan) men men, 1 uppgift kv…

Likes

Comments

Fredag idag! blev en lite längre sovmorgon om man inte räknar att jag vaknade till vid halv 7 men men det gör inte så mycket :) Idag står det inte så mycket på schemat. Alltid ledig på fredagar eller rättare har hemtudier så det är vad jag ska göra…

Likes

Comments

​​​​​ Jag har äntligen förstått vad som är viktigt, och det är min egna hälsa. Jag har alltid gjort allting för alla andra o stort sätt skitit i mig själv och hur jag mått av det fram tills nu. Jag har satt ner foten. sagt ifrån till alla dem som b…

Likes

Comments

... var att aldrig bli trodd och det tog mig år innan jag kunde lita på någon kille överhuvudtaget... de enda jag litade på var min andra familj nybro jjk. dem såg en förändring hos mig o dem gav mig styrka trotts att dem inte visste om vad som had…

Likes

Comments

Det här men övergrepp, det enorma tabut som ligger över ordet våldtäkt och psykisk ohälsa! Det måste försvinna, det är dax att hela världens befolkning öppnar upp sina ögon och öron o börjar prata om det! för det är så många fler som varit med om våldtäktet än man tror och det är massvis som lever med psykisk ohälsa!

Jag vet precis vad jag pratar om! Att vara med om ett övergrepp! Det finns inget i hela världen som splittrar en person son ett övergrepp gör! Jag blev splittrad, jag tappade hoppet och tron på mänskligheten, jag önskade av hela mitt hjärta att jag skulle dö! För att leva med den enorma smärta det bär med sig är inte mänskligt.

Ett övergrepp är inte bara en fysisk förolämpning, det är även en psykisk förolämpning. Allt du någonsin trott på faller  isär. Hela du känner dig värdelös.. ingenting blir bra...

Tabut måste försvinna, för det var det som gjorde att jag inte vågade prata förren nu, 10 år senare och många orkar inte kämpa i 10 år..

Hjälp till, öppna upp ögonen, och era famnar och ta emot den psykiska ohälsan och sluta blunda för den!

kramar Ruth

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

De sexuella övergreppen och allt därefter!

Nu tänker jag dela med mig av min historia. Efter 10 år och ett hemskt mående vill jag berätta, inte för att man ska tycka synd om mig. Utan för att upplysa andra om att det kan ske alla, även din bästa vän. Många kommer bli chockade medan andra redan vet. Den största anledningen att jag berättar det här för er har inget att göra med alla andra utan jag gör det för min skull, jag är trött på att vara tyst. Allt jag någonsin gjort har varit att vara tyst för andras skull så nu vill jag göra det här, för min skull. Jag kommer dock i respekt för dem inblandade inte nämna namn eller vad vi har för relation. Namnen som skrivs är påhittade.

För 10 år sedan, år 2007 var jag 11 år, då hände det absolut värsta man kan vara med om, något som jag inte ens önskar min värsta ovän får vara med om, men tyvärr händer det allt för många. Som 11-årig gick jag i skolan och hade tränat jujutsu i 2 år, men nu förändrades allting. Som barn fick jag höra att jag alltid var glad och sprallig men efter det här ändrades allt. Jag stängde in mig, jag höll mig mer och mer för mig själv och släppte inte in någon, jag levde ensam i min bubbla för där var jag trygg. Allt det här på grund av en person i min närhet, allt på grund av våldtäkterna. Upprepade gånger under en längre tid gjorde den här personen sexuella övergrepp på mig och som 11-årig har man inte riktigt koll på vad som är rätt och vad som är fel, det enda jag kände var att det var lustigt. Det kändes inte okej. Tillslut, några månader senare när övergreppen hade pågått ett tag vågade jag berätta det för personen som stod mig närmst på den tiden, låt oss kalla henne Vilma. Vilma lovade att inte berätta för någon, hon lovade att vara tyst, men en fredag eftermiddag blev jag kallad till ett möte hos rektorn där min klassföreståndare även var med. Rektorn berättade att dem hade fått ett samtal från Vilmas kurator som hade berättat allt för henne. Dem visste allt angående övergreppen. Jag blev arg, jag blev frustrerad, men samtidigt blev jag lättad. Mardrömmen skulle ta slut, trodde jag. Personerna i min närhet trodde inte att det var sant, dem vill inte tro att det hade hänt, dem förnekade allt. Personen som gjorde övergreppen valde att inte säga något, han sa inget på över 2 år…men tillslut erkände han, det hade hänt, allt jag sagt har varit sant. Det var dock försent, mitt självförtroende och min självkänsla hade redan förstörts och det fanns bara ett ställe jag kunde vara på där jag kände mig trygg och kunde vara mig själv. Jujutsun, jujutsun hade funnits där 2 år innan allt hade börjat och den stod kvar hela tiden, och gör det än idag 10 år senare.

Många kommer tro att det värsta var dem sexuella övergreppen, men det var inte det som drog mig till att börja skada mig själv, det var inte det som fick mig att börja skära mig själv. Utan det var känslan att inte bli trodd, att kallas lögnare. Jag kan än idag inte förstå hur eller varför man skulle ljuga om något sånt här, det finns inte i min värld att man ljuger om att ha blivit våldtagen. Inget annat splittrar en person så mycket som en sån här händelse. Att få höra att man är en lögnare i över 2 år gör något speciellt med en människa. Våldtäkterna och att inte bli trodd tryckte ner mig något enormt, det förstörde mig så pass mycket att jag skadade mig själv för att slippa ha så ont i själen. De enda gångerna den inre smärtan släppte var när jag drog rakbladet igenom huden och fick känna den där sköna brännande känslan. Till slut blev jag beroende, jag var tvungen att få känna den brännande känslan och fick jag inte det kom ångesten. Problemet var bara att när man skärt sig kommer skuldkänslorna och därefter ökade ångesten. I flera år gömde jag mig bakom masken och skyddsmurarna jag byggt upp runt mig för att inte bli sårad, ingen fick komma in, jag gömde mig för jag ville inte visa att jag var förstörd, att jag var nerbruten.

Jujutsun blev min räddning, även när det hade gått dagar där jag varken ätit eller sovit ordentligt cyklade jag ner till jujutsun och tränade, jag körde slut på mig själv för att jag skulle kunna somna på natten. Det fanns bara ett problem, jag var livrädd för att sova, för så fort jag hade somnat kom mardrömmarna. Mardrömmar som handlade om våldtäkterna, jag återupplevde övergreppen varenda gång jag sov. Därför tvingade jag mig själv att vara vaken.

Att inte sova och knappt äta ökade känslan av värdelöshet jag bar på. Den i sin tur ökade ångesten och då tog jag fram rakbladet igen. Vissa stunder kändes det till och med som att jag inte var värdig att leva, jag satt många gånger och planerade hur jag skulle ta livet av mig själv. Jag har nog skrivit ett tiotal självmordsbrev, för det är det lättaste sättet att slippa känna så och ingen skulle sakna mig ändå. Inte enligt mina tankar i alla fall, allt skulle bli lättare om jag inte levde längre. Jag hittade dock styrkan att fortsätta kämpa, det kunde inte vara meningen att jag skulle må så här dåligt.

Därför bestämde jag mig för att vara ärlig mot psykologen jag hade då, den femte i ordningen. En onsdag i november 2014 bestämde jag mig för att få hjälp, riktig hjälp, Jag gick till psykologen, drog av mig min långärmade tröja och drog upp byxbenen, både benen och armarna var fulla av skärsår och jag sa ”hjälp mig, jag orkar inte dölja det här längre, jag vill inte ens leva längre, jag orkar inte med den här jävla smärtan! Hjälp mig, vad ska jag göra? Går jag hem idag kommer jag inte leva för att se morgondagen”. Hon förstod hur allvarligt det var och fick mig att ringa efter fick skjuts till psyket i Kalmar. Jag kom dit och ett par timmar senare blev jag inlagd. Det allra bästa men allra värsta jag varit med om, men jag fick hjälp. Jag fick mediciner för att få sova, jag fick en kallelse till valnöten i Kalmar som inriktar sig på att hjälpa ungdomar och unga vuxna med självskadebeteende. 4 dagar låg jag inne sen ville jag hem. Jag ville inte vara inlåst längre. I början på 2015 började jag i terapi, i något som kallas DBT – Dialektisk beteendeterapi. Det absolut bästa som kunde hända mig. Jag fick hjälpen jag behövde och än idag 2 år senare går jag fortfarande där och utvecklas varje gång, den 2 januari 2017 hade jag varit skadefri i 1 år.

Det är många som stöttat mig igenom hela det här och jag har nog mitt liv i behåll tack vare Nybro Jujutsu klubb, för att dem trots stora protester från mig tvingat upp mig på mattan för att träna, för att släppa garden och låta frustrationen, ilskan och ångesten rinna av mig. Tack för att ni alltid funnits för att stötta mig. Det är bland annat ni som har fått mig till att vilja kämpa!

Det finns dock en person jag vill tacka lite mer än alla andra och det är mig själv, för trots allt så är det jag som aldrig har gett upp, det är jag som alltid fortsatt kämpa. Det finns många som stöttat mig men det är fortfarande jag som alltid har hittat styrkan att kämpa och idag mår jag bra. Övergreppen kommer alltid finnas hos mig, som en erfarenhet, en väldigt dålig erfarenhet, men det är tack vare allt som jag har varit med om som har format mig till den jag är idag och det är jag tacksam och stolt för.

Våldtäkterna har format mig till den jag för att jag har låtit dem. Den psykiska ohälsan kom som ett brev på posten och jag orkade inte stå emot den först, men efter 8 år och ungefär 7 självmordsförsök där det var överdoser av mediciner, nätter gråtandes i väntan på att tåget skulle komma och försök till att skära djupa sår för att förblöda så tog jag tag i allt och såg till att få hjälp. Jag ville inte dö men jag ville inte leva så som jag gjorde. Många har försökt förstå hur det har varit men har man själv aldrig varit med om något liknande kan man inte förstå. Så tillslut tröttnade jag på att må dåligt därför bestämde jag mig för att bli frisk, att ta mig ur mitt dåliga mående och hitta tillbaka till mig själv och det lyckades jag med. Jag hatar att det har hänt mig men jag vet att på grund av allt som har hänt och allt jag varit med om kan jag hjälpa andra som varit med om liknande saker. Att acceptera att det har hänt och att lära sig att man inte kan påverka det förflutna tog ett tag för mig men jag har idag gjort det. Jag har accepterat allt och det enda jag kan göra är att göra framtiden bättre för det är den jag kan påverka.

Jag har i flera år velat gå ut med hela min historia men jag har inte vågat, för det första har jag varit i fel stadie i mitt mående och för det andra har jag varit rädd för hur alla skulle reagera. Idag tänker jag på ett helt annat sätt, jag gör det för att jag vill och för att jag behöver. Jag vill inte att man ska se på mig på ett annat sätt nu än vad man gjorde innan jag berättade men att berätta min historia är viktigt för mig, och det är det som räknas.



// Massvis av kramar från lilla mig <3

Likes

Comments

Jag har tagit mig förbi ännu en milstolpe! En till månad läggs på! Har idag varit fri från självskada i 8 månader! 8 hela månader! Det är helt otrolig vad stolt jag är över migsjälv! Trots alla tunga och jobbiga saker som hänt under sommaren har jag lyckats stå emot viljan! Jag klarar mig utan att behöva skära mig! En känsla av saknad sitter kvar! Den kommer alltid finnas kvar! Men jag vet att jag kan övervinna ångestattackerna utan att skada migsjälv. För 1 år sedan hade det aldrig gått men idag klarar jag det för jag använder mig av verktygen jag har fått från mina möten på valnöten! Ångestattackerna finns kvar men inte alls lika ofta! och när dem kommer vet jag hur jag ska övervinna dem! Om 4 månader har jag nått ett år! ett helt jävla år! Det känns fantastiskt!
Jag tar inte en dag i taget längre, inte ens en vecka i taget, nej jag tar fan en månad i taget! Vissa dagar är självklar jobbigare än andra men jag tar mig igenom det!

Likes

Comments

Då har lilla dobby varit hos mig i 2 dagar nu! så fantastiskt mysigt! natten till igår blev det väldigt många timmar vakna o superlite sömn! men igår aktiverade jag honom massvis så det var en trött bebis så han har sovit nästintill hela natten! :)
vaknade av att han vandrade runt och pep lite så upp o klä på sig o ut o kissa :) lite kul att han säger till när han behöver ut :) fått lite mat i magen o nu är det full rulle ❤ ett piggt litet busfrö efter så mycket sömn :)

Likes

Comments

Idag har varit en toppendag :) upp tidigt för att åka till Häör o titta på valp :) o valp följde med hem :) så nu har jag en liten 12 veckors bebis hos mig :) så mysigt :)
jag och Dobby (valpens namn) tillbringade kvällen med o busa o lära känna varandra :)
så nu ligger jag i sängen med ett stort leende med en snarkande valp i sin bädd nedanför sängen :)
bara gått ett par timmar tillsammans men det känns redan som om det här kan bli bra :)
god natt på er

// kram Ruth

Här är vår lilla Dobby :) en blandning av korthårig vorsteh, pointer och alaskan husky! 

Likes

Comments

Helt slut i kroppen efter kvällen träning men roligast var nog runt 7 nya knattar idag :) så jäkla roligt :)
Min egen träning slutade till slut med ett svullet ögonbryn :P men va fasen, straffet för att jag inte varit där på länge :P
nu ta det lugnt en liten stund till i soffan innan sovdags :) ❤

Likes

Comments

Då är det äntligen dax igen! Dräkten är tvättat, alla grejer är nerlämnade i skåpet, ungarna har börjat ramla in :D Terminstart idag :D Huvudinstruktör för knattarna denna terminen och jag är sååå laddad :D

Likes

Comments

Älskade bebis! älskade hund!
Idag kommer saknaden lite mer än vanligt!
Hade en hemuppgift till gruppen! Vi skulle ta med något vi tycker om och beskriva ❤ Jag tog med en bild på dig och skulle berätta vad du betytt för mig❤men det gick inte❤ tårarna började rinna ❤ du kommer aldrig vara glömd! även den dagen en annan hund kliver in i mitt liv kommer du vara min första största kärlek och bästa vän❤ du räddade mitt liv älskade vän ❤ det bästa med gruppen är att ingen dömmer, jag fick gå ut gråta ifred och lugna ner mig innan jag behövde komma tillbaka in igen ❤
det gör inte lika ont utan dig längre men saknaden är lika stor ❤
hoppas du har det bra däruppe i himlen min älskade ängel 😇 ❤

matte saknar dig ❤💔❤💔

Likes

Comments

Steg upp 7 idag för att plocka ihop tvätten o runt 20 i 9 kom pappa o hjälpte mig o laga cykeln :) vid 10 började jag tvätta så är i full gång med det plus att jag lagar lunch :) fläskfilestek med potatis och hemmainlagd gurka :)
Första gången jag testat göra stek o som det ser ut nu går det bra :)

Ner till tvätten igen strax o ikväll väntas jobb :)
Extraknäcker ju som barnvakt så idag börjar mamman jobbar idag o jag med :) 3 kvällar denna veckan :) 16.30-22 :) blir en sen kväll men vad gör det :)

Nehe tillbaka till maten :)

vi hörs :)
// Ruth

Likes

Comments

​Jag har 3 stora mål innan sommaren :)
1. Fixa skolan
2.Ta Körkortet
3. Gradera till blått

Dessa tre sakerna har jag fått höra av några personer att det är för mycket, att jag drar på mig för mycket men jag känner mig så pass väl så jag tänker inte låta någon annan bestämma över vad jag klarar och inte klarar. Jag ska lykas med detta vilket jag är ganska säker på att jag kommer göra med en bra planering :) Blått vill jag helst ta innan påsklägret i linköping, och körkortet innan min 20årsdag :) dessa liger ganska nära varandra så det blir liiite mer fokus på dem än skolan. skolan har jag till sista maj på mig så det kommer gå :) det måste gå! Mål är bra, mål är viktiga och jag vet att jag fixar detta om jag bara int ger upp för lätt. när det börjar bli jobbigt utan jag kämpar på in i det sista:) denna terminen tänker jag inte ge upp.. om jag så ska stå där när skolan slutar och storgråta av lättnad så ska det gå, och ingen ska stoppa mig! 

Jag ger inte upp i första taget! 

Blått bälte, körkort och skolan, det är inte omöjligt, inget är omöjligt, det omöjliga blir bara lite jobbigare o lösa!


NU tar jag kväll! imon träffa fin vän, städa undan julen och såklart plugga! <3 

godnatt älskade ni<3 

Likes

Comments