inredning, listor

lägenheter jag bott i

Jag har alltså flyttat i genomsnitt en gång per år sedan jag lämnade mitt föräldrahem som nittonåring. Jag har vikt kartonger, rensat garderoben och slagit in porslin i tidningspapper, som om jag aldrig gjort något annat i hela mitt liv. För tillfället bor jag i lägenhet nummer fem. Men den är inte helt redo att visas upp för allmänheten än. Så istället tänkte jag att vi kunde kolla på mina ex till lägenheter.

Jag har redan skvallrat om att jag flyttade till min första lägenhet som nittonåring. Som sagt. Jag var nitton och skulle börja på universitet i Norrköping. Eftersom det inte riktigt är en studentstad fick jag lägenhet samma dag som jag sökte. En helt nyproducerad liten etta mitt i stan. Innan jag lämnade Gävle tömde jag mitt flickrum och så kompletterade resten med billiga och rätt opersonliga IKEA-möbler. Gosedjur i sängen, plottrigt kylskåp, en stor gobeläng och ljusrosa detaljer blev mitt första lilla boende. Tonåringsvrån.

Men efter några månader träffade jag Anton. När han hälsade på insåg vi snabbt att vi ville leva ihop. Fastän han hade egen lägenhet så trängdes vi på få kvadratmeter. Kanske för att vi var så glada att vi äntligen slapp distans. I alla fall så överkompenserade vi alternativt tog första bästa lägenhet för vi hamnade i en trea på nittiosex kvadratmeter kort därpå. I den nya lägenheten hade vi ett helt rum som vi inte visste vad vi skulle göra oss av med. Ett gräsligt fult kök också. Men båda våra namn stod på dörren så ingenting spelade roll. Vi hade ändå fiskbensparkett i vardagsrummet och diskmaskin. Har typ inga bilder på lägenheten förutom på den öppna spisen och vår katt som vi adopterade då.

Efter mindre än ett år flyttade vi igen. Jag hade nämligen lovat att flytta till Linköping när jag tagit examen. Anton ville slippa pendla. Så då gjorde vi det. Jag skrev på kontraktet och sen grät jag för mig själv. Det kändes så sorgligt att lämna Norrköping för grannstaden. Det var ju mitt första egna hem. Hemstaden jag valt själv. I'm sensitive.

Men det blev så himla bra. Och till slut den lägenheten jag känt mig som mest hemma i. Storleken var precis lagom, älskade planlösningen men främst vår vardag som växte fram mellan väggarna. Sedan var det även o-er-hört skönt att slippa boka tvättpass.

Sedan lämnade jag Östergötland. Ett jobbigt beslut som jag däremot inte tvekade en sekund på. Jag hade kommit in på Berghs, något jag tänkt på sedan jag gick på högstadiet. Återigen var jag ensam i en liten studentlägenhet, precis som när jag var nitton. Men den här gången med linoleumgolv och sån där gammal spis. Stor kontrast från lägenheten jag precis flyttat till, som jag tänker att jag visar upp nån annan gång, när jag inte är mitt uppe i kaoset.

Gillar

Kommentarer