Innan jag kom hit viste jag inte vad ett behandlingshem va. Jag hade absolut ingen aning mer än att det lät läskigt och det va folk som va sjuka som fick bo och få behandling där. När jag va liten fanns det ett behandlingshem i närheten där jag bodde. Ibland gick jag förbi den skylten som pekade upp mot ett stort läskigt hus där alla alkisar bodde (trodde vi). Dessa fördomar vi får som små sitter i hela uppväxten.
Idag kan jag till och med med lite glädje i rösten säga till folk att jag bor på behandlingshem. Till dom som frågar vad jag gör såklart. För jag gör behandling och det är ett heltidsjobb och väl de.

För folk som inte vet vad ett behandlingshem är så kan det se väldigt olika ut. Jag har fått ”äran” att komma till ett av Sveriges bästa där resurser läggs på oss klienter eller patienter eller människor vad vi nu vill bli kallade. Vi ska ha det bra för att kunna göra behandling.
Det finns olika terapiformer här och görs även utredningar. Men med en grund i DBT.
Dagarna struktureras upp i ett grund schema och sedan individuellt där tex frukost lunch middag terapi och aktiviteter ingår.
Här finns olika enheter med egna rum och gemensam matsal eller bor vi i lägenheter inne i stan. Allt utefter vad vi klarar av och är i behandlingen.

Ibland är det så läskigt som jag trodde att de va som barn men oftast så är det som vilket socialt ställe som helst. Vi är människor med olika behov som är i olika faser i livet. Vissa är 18 och vissa är 50 år. Men alla får vi behandling. Alla har lika värde.
Jag betalar inget för att vara här. Det betalar min kommun och mitt landsting men det kan också se olika ut från vari i landet man kommer i från. Och här finns folk från norr till söder.
Det är dyrt att bo på behandlingshem så många har inte råd att betala själva och uppdragsgivare vill att det ska gå bra där man är planerad annars är det inte värt att vara kvar. Därför måste behandlingen gå åt rätt håll. Vilket jag tycker är bra.

Det finns mycket fördomar om psykisk ohälsa. Jag tycker att vi ska bli mer medvetna om vad det faktiskt är.
Efter min tid på behandlingshem mår jag bättre och mitt liv kan nu börja. Det är en tuff tid som väntar men jag har idag redskap och färdigheter till att hantera svåra stunder. Om inte alltid oftare.

Ta hand om er

@Vägentillfriheten
Life Will be how you choose to live it

Jag har ett val. Ett eller flera. Men det finns bara ett som leder mig framåt.
Det kan låta enkelt. Och för mig är det just nu det.
Men jag har lätt i att hamna i prestation. Att jag ska fixa allt, allt det där friska.
Som igår. Jag fick mitt första ”återfall”.
Det började vid frukost och sedan eskalerade det....
Hela min dag försvann. Försvann in i det destruktiva matträsket.
Jag kunde inte stoppa mig själv, mitt äckel tog över och dissociationer kom som ett brev på posten.
Oj vad jag slog och trycket ner mig själv. Kändes som allt de jag kämpat för försvann. All den kamp inte va vatten värd.
Hur kunde jag? Varför? M.m. Alla mina dömande tankar bara spann på.
Idag är en ny dag. Idag är det nya tag och allt de jag kämpat för finns kvar.
Mina drömmar och mål väntar.
För ett år sedan hade jag aldrig sett livet så här. Då hade den onda cirkeln inte kunnat stoppas.
Idag har jag redskap för att gå vidare och inte stanna där.
Jag är värd att få må bra. Jag har så mycket bra.
Jag gjorde misstag igår men det va då. NU ÄR NU
Life Will be how you choose to live it
Men jag måste lära mig acceptera motgångar.
För om jag inte gör de kommer jag fortsätta sparka på mig själv.
Och vad hjälper de?

Livet är ibland en kamp. För alla mer eller mindre.
Jag har börjat uppskatta mina i-landsproblem.

Kram på er

Ni vet när det är så kallt att man inte vet vart man ska ta vägen
När kylan biter sig så nära in på kroppen att man aldrig tror man ska bli varm
Trotts alla lager kläder har kroppen ändå bestämt sig för att frysa
Och trotts mina 20kg viktuppgång inte spelar någon roll
Den frustrationen, den paniken den ger mig ångest
Och ångest är ett ord jag sällan använder
Ångest är för mig ett starkt begrepp.
Men denna bitande kyla ger mig extrem ångest.

Jag har vetekudde, värmefilt, elementen på max, satt på ugnen för att värma, dubbla fleece och massa lager på lager.
När jag går ut blir det dubbla jackor och termobyxor.
Känner mig som en välklädd eskimå.
Min hund trivs i kyla men även hon tycker det börjar bli kallt över -10

Förutom kylan så värmer som tur är kärleken.
När livet är jobbigt tänker jag på värmen jag kommer få när vi ses nästa gång.
Vilket förhoppningsvis är snart.

Nästa vecka kommer bli tuff.
Behandlingen tas till en ny nivå.
Det skrämmer mig som tusan.
Men jag har tagit steget
Och jag ska fortsätta att gå....
Åt rätt håll

Nu eller aldrig GOGOGO