Halooo, idag är det den 19 december, vilket betyder att det endast är 2 dagar tills mamsen och syrran kommer! Tjoho! Som jag längtat! Den 21 december 06.40 landar de och då får vi se hur vi spenderar dagen. Vi får nämligen jullov imorgon, onsdag och sedan på fredagen lämnar vi Nairobi för en trip till både Watamu och Diani. Så det blir ingen safari för oss, utan istället ska vi spendera vår tid på stranden. Det är ganska många av eleverna här som ska fira nyår i Diani, så även vi, vilket är superkul. Där ska min familj spendera ca en vecka tillsammans med Fannys familj och det ser jag så mycket fram emot. 

Om några timmar har jag mitt sista prov, i psykologi, och sedan är jag helt klar med psykologikursen. Eftersom vi har skolans absolut bästa lärare i det ämnet och att det var en av de roligaste kurserna jag någonsin läst så känns det ganska trist. Men en kurs mindre gör det lättare för mig att kunna fokusera mer på resterande kurserna. I februari kommer faktiskt 2 till av mina kurser försvinna, nämligen företagsekonomi och East african development.

Något annat som hänt på senaste tiden är att vi bestigit Ngong Hills. Det är 7 kullar, typ som några knogar på väldigt hög höjd (högre än Kebnekajse). Anledningen till att vi gick de var för att vi behöver öva inför Mt Kenya som vi ska bestiga i februari. Vandringen över Ngong Hills var bland det jobbigaste men också det häftigaste jag någonsin gjort, vilket gör mig både oroad och taggad inför Mt Kenya.

Vi har också haft luciafirande på svenska ambassad residenset här i Nairobi, vilket var ganska konstigt. Ett luciatåg i värmen? Men även det var spännande O eftersom det bara var svenskar inbjudna så kändes det nästan som hemma och man fick lite julkänsla ändå❤️

Puss - Cissi ❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Wow säger jag bara, wow...
Häromnatten hade vi alltså översvämning i vår korridor, ÖVERSVÄMNING! Kan ni tänka er? Jag vaknade 02.58 av att en utav grabbarna som bor i korridoren under oss stod och bankade på min dörr. Utanför mitt rum råder kaos och självklart blir jag riktigt förvirrad när han frågar om det är fullt med vatten hos mig också. "Nej, varför skulle det vara det?" Blir mitt svar men när han ber mig stoppa ned fötterna på golvet för att känna efter, räcker det bara med att jag lyfter lite på myggnätet och redan där hör jag att det skvalpar. "Vad fasen händer?!" Paniken sprider sig och plötsligt kommer jag på att min dator ligger på marken och laddar. Så jag tar upp den och hoppas för glatta livet att den fungerar, vilket den gör! Iallafall okej.. menmen i pyjamas går jag ut ut mitt rum och framför mig är det MASSA vatten och hur mycket folk som helst. Det som hade hänt var att toaletten hade läckt och stått och sprutat vatten i flera timmar. Detta vatten hade då åkt in till oss men också forsat ned till killarna. De berättade att det var ett vattenfall ned till de och att de tillochmed hade vaknat för att de trodde det regnade såpass mycket, men nejnej, de de trodde var regn var alltså toalettvatten som forsade ner från oss till de. Så i ca 2 timmar stod vi och försökte få ut allt vatten samtidigt som vår boardingvärd Patrik stod och försökte stoppa vattenflödet. Vi hämtade alla handdukar som fanns i hela linnerummet här på internatet för att torka upp med, och när de tog slut hämtade vi lakan. Tillslut fick jag och Emelie nog eftersom det ändå inte blev någon skillnad, så vi gick till korridor 16 och duschade. Så den natten fick jag alltså ca 3 h sömn och sedan matteprov dagen efter på det... det provet behöver vi inte ens diskutera, så kasst gick det.


Puss-Cissi ❤️

Såhär såg det ut... (hehe)

Likes

Comments


Mamma jag saknar dej så himla mycket, jag längtar så mycket tills ni kommer ned och får se en liten liten del av det jag upplever varje dag här. De skräpiga gatorna, de skrikande matatusarna som åker förbi en påväg till junction och även de förbaskat goda vitlöksbröden på ART. När du kommer hit ska du få se mitt mysiga (läs stökiga) rum. 
Du ska få förstå hur uppskattad du är, även om vi inte ses eller pratar varje dag. Tills dess vill jag att du ska veta att jag hela tiden tänker på dig och undrar hur du har det därhemma. Om det regnar, om du haft en bra dag på jobbet, om du ätit en god middag eller om du mår bra. Jag mår bra mamma, jag bara saknar dej så mycket. Varje gång något roligt, läskigt eller spännande händer så vill jag krypa upp i din säng och berätta allt om det för dig. Då slår det mig att avståndet mellan oss är 6 832 km, och mer än en dags resande med flyg. När jag tänker på det på det sättet, känner jag mig elak som åkt ifrån dig. Men å andra sidan blir det så väldigt tydligt vem jag fått motigheten ifrån att ens våga åka bort i ett helt år. Ifrån dig mamma, du är min modigaste, vackraste och starkaste förebild. Vi har haft våra tvister, ellerhur? Precis som en mamma ska ha med sin tonårsdotter. Men oavsett det så ser jag så mycket upp till dig. När jag blir stor vill jag också vara lika modig, stark och snäll som du är. För du är min bästa vän, mamma du är min bästa vän, min bästa vän, min bästa vän. Oavsett hur många gånger jag säger det till dig eller skriver det här så kommer du nog aldrig förstå hur mycket jag uppskattar dig. Lilla mamma, så stolt jag är över dig. 

Två månader ifrån dig och allt blir plötsligt så påtagligt. Jag har aldrig tagit dig för givet, men ändå finns det ett hål i hjärtat som bara kan fyllas upp av din närvaro. 

Ibland drömmer jag om att vi ska hitta på olika saker. Jag drömmer att jag är hemma och att du och jag ska ha en mor och dotter dag bara vi två. Kanske ta en fika och en promenad eller att bara se en film tillsammans. Men så slår det mig så fort jag vaknar att det bara var en dröm, och lika snabbt som drömmen uppdagades i mitt huvud, suddades den ut. Ibland har jag skakat av mig det innan jag ens hunnit reflektera, men andra gånger lämnar tyngden över axlarna inte mig förrän långt efter. Återigen händer det att jag då får känslan av att jag lämnat dig hemma för något annat. En annan vardag, som om den vardag vi hade inte var tillräcklig. Men så är det inte ju. Du får aldrig glömma att det är du, och ingen annan som lärt mig vara den jag är. Du har drillat mig med att inte ta någon obefogad skit ifrån folk, och att stå upp för mina åsikter. 
Mamma, i din lilla, lilla kropp ryms ett gigantiskt hjärt av guld, ett samvete av guds like och en styrka som åtta hästar. Hur är det möjligt? Du imponerar. 
Mamma, jag älskar dig så oerhört mycket, och jag vill att du ska förstå hur uppskattad du är. Av alla. Alla. 

Likes

Comments

Wow, vilken sliten tjej som skriver detta just nu. För nån dag sedan kom jag nämligen tillbaka efter att ha varit på ridsafari i Naivasha. Det var jäkligt kul, men jag känner ångesten glida in redan nu tills vi ska bestiga mount kenya i februari eftersom vi då ska bo hela 5 nätter i tält. Natten var ett helvete eftersom tälten inte var vattentäta och det är regnperiod här nu (…) men det hade ändå sin charm. Sjukt häftigt att se flodhästar ligga och frusta i vattnet bara 30 meter ifrån tältet, och att rida med en armlängs avstånd ifrån girafferna. 

Menmen, detta inlägg skulle egentligen handla om ett antal saker jag saknar med sverige eller som jag längtar efter.
1.högst upp på listan kommer utan tvekan svenskt godis! Utbudet här är nämligen inte speciellt stort när det gäller godis, utan det blir ofta några sletna remmar eller något annat sliskigt. Chokladen här är inte ens okej, och tro det eller ej men självaste Cissi Falck har lyckats tröttna på MILKA. Hur är det möjligt?? 
2.Som grädde på moset kommer chips och dip som nummer två på listan, hehe. det säger ganska mycket om mig va? Aja, men chips är inte kenyas starkaste tillgång kanske. Mina tjejer därhemma och Clara förstår min saknad med tanke på att chips och dip lite var av våran gourmeträtt hemma. Menmen, OLW chips och fresh island dip hade inte kommit en dag för tidigt om man säger så. 
3.på tredje plats hamnar friheten. Jag vet inte om ni som läser har koll på vad som just nu håller på att hända i Kenya eller om ni har en susning om hur våra regler ser ut. Det är nämligen så att det varit politiskt kaos i landet med anledning av valet. Vid ganska många tillfällen har jag hört skott avlossas, inte alls långt ifrån skolan och även om jag vet att jag är säker på skolan är det svårt att ta till sig vad som faktiskt händer utanför murarna. Såklart har detta fått konsekvenser för oss internatlever eftersom det inte alltid varit säkert att vandra runt som man vill på gatorna. Och även om skolan nu släpper iväg oss som vanligt i nuläget så tycker jag att det kan vara ganska obehagligt att vistas ute själv. Att vi idag får gå ut behöver heller inte vara en garanti för att man får gå ut imorgon vilket gör det svårt för oss att planera ibland. Menmen, det är sådant som verkligen inte går att påverka. Alltså saknar jag friheten, att kunna ta tåget in till stan när man vill och sedan promenixa runt precis som man vill utan att behöva vara rädd och tänka efter en extra gång. DRÖM! 
4.saknar faktiskt vädret i Sverige en hel del. Visst, jag tycker det är SKITKALLT här trots de 22 graderna och går oftast runt i Uggs och dunväst. Men den kalla, krispiga och mysiga hösten känns lite obligatorisk att uppleva. Jag som älskar regn mer än livet själv trivs ju nu när det är regnperiod, men det är inte på samma sätt som hemma i Sverige. Där är regnet ett typ av tecken på att sommaren är över och att kallare tider inväntas. Här är det lite tvärtom, efter regnet kommer inte snö. Utan här kommer den brinnande hettan som inte minst kommer göra sig påmind under natten eftersom vi inte har tillgång till AC här. Sveriges höst fungerar mer som en symbol och ett erkännande av att det nu faktiskt är okej att inte göra någonting alls förutom att krypa ned under täcket och mysa till en film. Jag saknar den symboliken och den tryggheten om att både jul och vinter snart, snart kommer. Förmodligen är det en vanesak, och nästa höst när jag befinner mig i Sverige kommer jag förmodligen känna mig förvirrad av klimatet när jag kan relatera till Kenyas. . 

Självklart saknar jag min familj fruktansvärt mycket, hela familjen. Men som tur är kommer både mamma och syster och hälsar på under jul och nyår, vilket jag verkligen ser fram emot. Då ska jag visa er allt jag lärt mig här och allt jag upptäckt i Diani. Och mamsen som även kommer ner i februari för att bestiga Mount Kenya med oss hoppas jag är beredd på att få höra ett och annat gnäll ifrån sin efterlängtade dotter under den fruktade vandringen. 

Likes

Comments

Hej, det var ett tag sen sist jag skrev ett inlägg så jag tänkte berätta lite nu om vad som har hänt sen Diani!

Först lite bilder från Diani!!

Efter Diani bar det av mot Savage Wilderness!! Savage var ett ställe där man kunde göra allt från pilbåge till river rafting i den smutsiga floden. Vi hade det jätte kul och dessutom fick vi bo i stugor vilket var ett stort plus då vi slapp det jobbiga tältlivet. Har fortfarande inte fått bilderna från river raftingen men när jag får de så kommer de upp här!!

När vi kom hem från äventyret så var det många som åkte på den så kallade ”flodsjukan” det vill säga magsjuka och hög feber, inte kul. Själv trodde jag att jag klarade mig bra tills jag vaknade upp med 38.5 graders feber, som tur va ingen magsjuka iaf.
Sedan dess har jag faktiskt klippt mig. Jag behövde verkligen få bort de långa slitna topparna så jag och Mathilda tog den billiga Ikea saxen och klippte av det, supernöjd över resultatet!

Senaste nytt är Halloween! Igår firades halloween här i Nairobi. Alla klädde ut sig och satsade vilket var jätte kul, vi åt god mat umgicks och festkommittén hade fixat lite läskiga aktiviteter samt en fest med dansgolv så kvällen slutade väldigt lyckat med mycket skratt och glada miner !

Likes

Comments

Hej, hej och heeeeej! Det var ett tag sedan, hehe.. för en vecka sedan kom vi tillbaka ifrån Diani och jag kan ta mej tusan säga att det var det absolut roligaste jag varit med om. Vi spenderade alltså vårt höstlov på Mombasakusten här i Kenya och levde livet. De 5 dagarna vi var där spenderade vi till störst del på den kritvita och kilometerlånga stranden. Oj så varmt det var, men inga klagomål här inte. Jag och Emelie blandade upp solandet och badandet med en tur på en kamel längs stranden och även lite jetskiåk. En utav dagarna hade vi nämligen åkt ut med en båt och snorklat, och där ute på vattnet kunde man hyra jetski och åka runt själva. Emelie och jag som båda tyckte själva snorklingen var ganska obehaglig tyckte det var ett perfekt tillfälle att få skaka av sig lite energi. Tyvärr finns det ingen film av det eftersom vi råkade glömma sätta på gopron😅
Allt som allt så hade vi så otroligt jäkla fantastiskt kul och jag tror alla kom varandra ännu lite närmare om det nu var möjligt. När vi steg av flygplanet i Nairobi igen möttes vi av en regnperiod. Nu har den lilla regnperioden börjat och i talande stund regnar det så högt att jag knappt hör vad jag tänker. Jag som mår som allra bäst när det regnar lever livet här just nu.
Även fast vi kom hem ifrån Diani för en vecka sedan har vi bara spenderat tre dagar i skolan. Det beror på valet som håller igång här just nu, vilket innebär att det är oroligt här med anledning av det. I augusti var det nämligen val här och det var Kenyatta som vann, nu är det nyval eftersom hans motståndare, Odinga, ansåg att valet inte gått rätt till. Imorgon ska det vara val igen här trots att Odinga sagt att han inte vill vara en del av det dåliga arrangemanget. Men hursomhelst innebär detta att skolan återigen kommer vara stängd från och med imorgon till söndag. Vår skola och internat ligger innanför samma murar, vilket gör att vi alltid är säkra här. Det är faktiskt så att om något väldigt allvarligt skulle ske här i Nairobi som vi skulle bli direkt påverkade av, så skulle alla svenskar här bli ombedda att evakueras innanför våra murar. Så säkrare än såhär går knappt att bli. Trots detta var det många av oss som kände ett obehag gå igenom kroppen igår eftermiddag. Klockan var runt 16 och jag sitter på lektion och försöker förstå utvecklingsteorier. Telefonen plingar till och vår rektor hade skickat ett mejl där hon förklarar att skolan kommer stänga en dag tidigare än tänkt pga oroligheterna i staden. Ett jubel bryter ut hos vissa eftersom vi skulle ha ett samhällskunskapsprov som då skulle bli senarelagt, medan andra blir irriterade och tycker att de inte kan bli mer redo inför provet. Jag själv skakar av mig mejlet och försöker komma tillbaka till mitt fokus. När lektionen väl slutat plockar jag ihop mina saker och går ut för att prata lite med Johanna. Vi hade nämligen bestämt oss för att gå till macken precis intill skolan och köpa lite godis inför den kommande helgen då vi inte får lämna internatet. Det är en lite märklig stämning utanför klassrummet, men jag frågar henne när vi ska gå. "Men e du galen vi får ju inte gå ut nu! Alla e grounded" jag fattar absolut ingenting tills de förklarar att det fem minuter tidigare varit skottlossning mitt emot Impala på Ngong road, det är alltså 30 meter ifrån grindarna(!!!) och att de hörde skotten avlossas. Så jäkla sjukt men också så bra att skolan groundar alla för deras egen säkerhet när det väl är oroligt. Några av killarna var faktiskt på macken när det väl hände men de fick ta sig hem så fort de kunde.

Ett ganska spretigt inlägg med det viktigaste som hänt inom den snaraste tiden.

Puss- Cissi ❤️

Likes

Comments

Tjena hallå hej! Oj vad det är svårt att hinna med att blogga samtidigt som plugget ständigt flåsar en i nacken. Vi har ekonomi prov imorgon och det ligger som en tjock dimma av okunskap ifrån alla, hahah(...) svårt som tusan är det och oavsett om jag pluggat många timmar den senaste veckan och under helgen så känner jag mig fortfarande helt lost. Menmen, hur det går återstår att se imorgon.
Förutom att bara sitta med näsan i ekonomiboken hela helgen har jag varit en sväng på toi och legat vid poolen och pressat. Toi är en stor marknad där man man hitta nästan vad som helst. Allt ifrån köksredskap till fejk skor som påstår sig vara nike-Louis Vuitton-supreme-addidas, alla märken i en och samma sko Hahah. Mycket är second hand, men trots det finns det väldigt mycket fint, till väldigt billiga priser dessutom😋. Så igår när jag, Ebba, David, Elin, Frida och Isak var där hittade jag ett par superfina Levisjeans som satt som en smäck och en röd linneskjorta. Jeansen har jag tänkt klippa lite i så att de får min egna prägel och skjortan är tänkt till diani som strandkläder. För på onsdag drar vi! På onsdag byter vi ut plugget mot fem dagar på kritvita stränder och blått klart vatten. Då åker vi till Diani beach på mombasakusten här i Kenya, på höstlovsresa. Hotellet vi ska bo på verkar underbart och hela internatet går just nu och dagdrömmer om veckan som kommer. Jag och Clara tänkte filma en del under tiden, så förhoppningsvis kommer det en liten vlogg ifrån den kommande veckans äventyr och bravader.

Tjingeling!
Puss- Cissi ❤️

Likes

Comments

Hej, idag är det söndag och dagen började med brunch och sedan har jag mestadels hängt i sängen. Matteboken har legat brevid som ett stressmoment men jag lyckades lägga ner några timmar på den iaf.

Idag längtar jag hem, så otroligt otroligt mycket. Det har inget att göra med att jag inte trivs, tvärtom. Jag trivs så bra här och då och då blir jag medveten om världen som snurrar på som vanligt hemma i Sverige, och som jag inte är en del av längre. Visst, jag kommer hem. Men jag vill så gärna vara med fysiskt i min familjs värld. Häromnatten drömde Jag att jag och mamma åkte in till stan och promenerade runt Djurgården i den krispiga höstluften. Men i verkligheten lade jag mig istället vid poolen och slumrade till i solen. Annorlunda va? Och svårt att hantera.

Om du mamma och du elsa läser detta, så saknar jag er så fantastiskt mycket, och jag längtar så otroligt mycket tills ni kommer i december. Jag vill visa er allt jag får vara med om och presentera er för min vardag. Jag älskar er så.

På tal om underbara personer som står mig nära så öppnade jag ett paket idag. Precis innan jag åkte fick jag en låda ifrån mina närmaste kompisar, i lådan låg det ett antal olika inslagna paket. Varje paket var märkt med en siffra och varje siffra hade en förklaring till paketet. Idag när jag var längtig öppnade jag nummer 6 "visdomsord från 'the gang'". Lugnt och försiktigt med tårarna i halsen knäppte jag upp den glittriga guldtejpen som höll ihop det rosa omslagspappret, och kände den påtagliga saknaden av mina bästa vänner. Den guldiga asken som jag fann inuti gjorde mej varm i bröstet och när jag eftertänksamt fick upp locket och såg innehållet rann tårarna. Där låg lappar som på olika vis talade om för mig att tro på mig själv och peppande ord för stunder där jag längtar hem.
Oj vad glad jag blev, tack snälla ni är så fina och känner mig bättre en någon annan 💗

Puss- Cissi ❤️

Likes

Comments

Hejsan på er allihopa!!

Tänkte snabbt bara länka en video/vlogg från helgens äventyr i Maasai Mara som jag har jobbat på ett tag nu, hoppas ni tycker om den!!

Puss - Clara <3

Likes

Comments

Nu har vi varit här i Kenya i en månad och en dag.
Allt som kändes nytt har nu mer och mer blivit vardag. En vardag som är så väldigt annorlunda från den som var hemma i Djursholm. Ett exempel är oroligheterna på gatan som kan uppstå när som helst, man lär sig liksom att anpassa sig efter tid och rum på ett helt annat sätt. Är det oroligt utanför grindarna, då får man inte gå ut och så enkelt är det. Det finns inget utrymme för argumentation eller töjning av reglerna.

Något jag håller på att lära mig är hur ja ska förhålla mig till alla de små barnen som kommer fram till en och vill ha mat eller pengar. Jag tror inte jag någonsin kommer vänja mig vid det, men samtidigt ät jag så tacksam över att få chansen att på så nära håll se hur en så stor del av jordens befolkning har det. Häromdagen åkte vi på en busstur genom Nairobi för att se ställen av staden som vi inte får vara själva på pga oroligheter. På den turen fick vi se hur annorlunda det veklingen är i denna stad. Inte alls långt ifrån skolan ligger det slumområde i Afrika som har flest invånare. Man vet inte hur många som bor i Kibera, men det är minst 1 miljon människor. Kibera är heller inte ett särskilt stort område, och åker man förbi det, tänker man att det omöjligt skulle rymmas 1 miljon personer där. I Kibera som är såpass litet, bor det alltså lika många människor (om inte fler) som i Stockholm. Ju mer jag tänker på det, desto mindre fattar jag. Jag diskuterade just detta med två av eleverna här på skolan, Ebba och Melker, och vi kände oss så hopplösa i denna fråga, för att fattigdom är ett så stort problem här. Vi har lärt oss att uppskatta det vi har fått och hur pass privilegierade vi är, för sanningen är att vi bara hade tur nog att vinna i livets lotteri. För lika lite som de som har det så fattigt här, har gjort något för att förtjäna det, har vi gjort för att förtjäna att födas där vi föddes. Men den tacksamheten kommer inte att hjälpa någon, bara för att vi är lyckliga över den turen vi fått, kommer det inte hjälpa de som har det sämre. Men nånstans är det kanske ändå den tanken som är början på något större. Det kanske är det som ska snurra igång något djupare. Jag vet inte, jag vet egentligen ingenting om livet, och jag vet inte heller varför jag skulle veta mer än de som bor under fattiga förhållanden och under ett plåtskjul. 
Bara lite tankar som jag har i mitt huvud just nu…
puss Cissi- ❤️

Likes

Comments