Halooo, idag är det den 19 december, vilket betyder att det endast är 2 dagar tills mamsen och syrran kommer! Tjoho! Som jag längtat! Den 21 december 06.40 landar de och då får vi se hur vi spenderar dagen. Vi får nämligen jullov imorgon, onsdag och sedan på fredagen lämnar vi Nairobi för en trip till både Watamu och Diani. Så det blir ingen safari för oss, utan istället ska vi spendera vår tid på stranden. Det är ganska många av eleverna här som ska fira nyår i Diani, så även vi, vilket är superkul. Där ska min familj spendera ca en vecka tillsammans med Fannys familj och det ser jag så mycket fram emot. 

Om några timmar har jag mitt sista prov, i psykologi, och sedan är jag helt klar med psykologikursen. Eftersom vi har skolans absolut bästa lärare i det ämnet och att det var en av de roligaste kurserna jag någonsin läst så känns det ganska trist. Men en kurs mindre gör det lättare för mig att kunna fokusera mer på resterande kurserna. I februari kommer faktiskt 2 till av mina kurser försvinna, nämligen företagsekonomi och East african development.

Något annat som hänt på senaste tiden är att vi bestigit Ngong Hills. Det är 7 kullar, typ som några knogar på väldigt hög höjd (högre än Kebnekajse). Anledningen till att vi gick de var för att vi behöver öva inför Mt Kenya som vi ska bestiga i februari. Vandringen över Ngong Hills var bland det jobbigaste men också det häftigaste jag någonsin gjort, vilket gör mig både oroad och taggad inför Mt Kenya.

Vi har också haft luciafirande på svenska ambassad residenset här i Nairobi, vilket var ganska konstigt. Ett luciatåg i värmen? Men även det var spännande O eftersom det bara var svenskar inbjudna så kändes det nästan som hemma och man fick lite julkänsla ändå❤️

Puss - Cissi ❤️

Wow säger jag bara, wow...
Häromnatten hade vi alltså översvämning i vår korridor, ÖVERSVÄMNING! Kan ni tänka er? Jag vaknade 02.58 av att en utav grabbarna som bor i korridoren under oss stod och bankade på min dörr. Utanför mitt rum råder kaos och självklart blir jag riktigt förvirrad när han frågar om det är fullt med vatten hos mig också. "Nej, varför skulle det vara det?" Blir mitt svar men när han ber mig stoppa ned fötterna på golvet för att känna efter, räcker det bara med att jag lyfter lite på myggnätet och redan där hör jag att det skvalpar. "Vad fasen händer?!" Paniken sprider sig och plötsligt kommer jag på att min dator ligger på marken och laddar. Så jag tar upp den och hoppas för glatta livet att den fungerar, vilket den gör! Iallafall okej.. menmen i pyjamas går jag ut ut mitt rum och framför mig är det MASSA vatten och hur mycket folk som helst. Det som hade hänt var att toaletten hade läckt och stått och sprutat vatten i flera timmar. Detta vatten hade då åkt in till oss men också forsat ned till killarna. De berättade att det var ett vattenfall ned till de och att de tillochmed hade vaknat för att de trodde det regnade såpass mycket, men nejnej, de de trodde var regn var alltså toalettvatten som forsade ner från oss till de. Så i ca 2 timmar stod vi och försökte få ut allt vatten samtidigt som vår boardingvärd Patrik stod och försökte stoppa vattenflödet. Vi hämtade alla handdukar som fanns i hela linnerummet här på internatet för att torka upp med, och när de tog slut hämtade vi lakan. Tillslut fick jag och Emelie nog eftersom det ändå inte blev någon skillnad, så vi gick till korridor 16 och duschade. Så den natten fick jag alltså ca 3 h sömn och sedan matteprov dagen efter på det... det provet behöver vi inte ens diskutera, så kasst gick det.

Puss-Cissi ❤️

Såhär såg det ut... (hehe)

Mamma jag saknar dej så himla mycket, jag längtar så mycket tills ni kommer ned och får se en liten liten del av det jag upplever varje dag här. De skräpiga gatorna, de skrikande matatusarna som åker förbi en påväg till junction och även de förbaskat goda vitlöksbröden på ART. När du kommer hit ska du få se mitt mysiga (läs stökiga) rum. 
Du ska få förstå hur uppskattad du är, även om vi inte ses eller pratar varje dag. Tills dess vill jag att du ska veta att jag hela tiden tänker på dig och undrar hur du har det därhemma. Om det regnar, om du haft en bra dag på jobbet, om du ätit en god middag eller om du mår bra. Jag mår bra mamma, jag bara saknar dej så mycket. Varje gång något roligt, läskigt eller spännande händer så vill jag krypa upp i din säng och berätta allt om det för dig. Då slår det mig att avståndet mellan oss är 6 832 km, och mer än en dags resande med flyg. När jag tänker på det på det sättet, känner jag mig elak som åkt ifrån dig. Men å andra sidan blir det så väldigt tydligt vem jag fått motigheten ifrån att ens våga åka bort i ett helt år. Ifrån dig mamma, du är min modigaste, vackraste och starkaste förebild. Vi har haft våra tvister, ellerhur? Precis som en mamma ska ha med sin tonårsdotter. Men oavsett det så ser jag så mycket upp till dig. När jag blir stor vill jag också vara lika modig, stark och snäll som du är. För du är min bästa vän, mamma du är min bästa vän, min bästa vän, min bästa vän. Oavsett hur många gånger jag säger det till dig eller skriver det här så kommer du nog aldrig förstå hur mycket jag uppskattar dig. Lilla mamma, så stolt jag är över dig. 

Två månader ifrån dig och allt blir plötsligt så påtagligt. Jag har aldrig tagit dig för givet, men ändå finns det ett hål i hjärtat som bara kan fyllas upp av din närvaro. 

Ibland drömmer jag om att vi ska hitta på olika saker. Jag drömmer att jag är hemma och att du och jag ska ha en mor och dotter dag bara vi två. Kanske ta en fika och en promenad eller att bara se en film tillsammans. Men så slår det mig så fort jag vaknar att det bara var en dröm, och lika snabbt som drömmen uppdagades i mitt huvud, suddades den ut. Ibland har jag skakat av mig det innan jag ens hunnit reflektera, men andra gånger lämnar tyngden över axlarna inte mig förrän långt efter. Återigen händer det att jag då får känslan av att jag lämnat dig hemma för något annat. En annan vardag, som om den vardag vi hade inte var tillräcklig. Men så är det inte ju. Du får aldrig glömma att det är du, och ingen annan som lärt mig vara den jag är. Du har drillat mig med att inte ta någon obefogad skit ifrån folk, och att stå upp för mina åsikter. 
Mamma, i din lilla, lilla kropp ryms ett gigantiskt hjärt av guld, ett samvete av guds like och en styrka som åtta hästar. Hur är det möjligt? Du imponerar. 
Mamma, jag älskar dig så oerhört mycket, och jag vill att du ska förstå hur uppskattad du är. Av alla. Alla.