- Melvin är nu 8 veckor och 2 dagar gammal
- sist vi var på Bvc vägde han 5545g, sen födseln har han gått upp 2230g
- Han var också 56,7cm lång, sen födseln har han växt 7,7cm
- Han heter John Stig i mellan namn, John efter sin pappa och Stig efter Johns farfar och min morfar
- Han heter Petersson i efternamn efter sin far
- Han har storlek 62 i kläder (iofs lite för stora) men väldigt snart passar dem, när han föddes hade han storlek 44.
- Han föddes på Värnamo sjukhus
- Han har ganska mycket hår, brunt än Sålänge, John och jag hade båda blont när vi var små.
- Alla bebisar föds med blå ögon, men jag tror han får bruna efter mig (John har gröna)
- Han gråter/skriker nästan aldrig, enbart när han är hungrig eller för trött, annars är han en väldigt go och glad kille.
- Han har börjat le, vi får ngt leende varje dag (längtar tills det kommer hela tiden)
- Han ska få alla vaccinationer
- Han älskar åka bil och vagn, är oftast väldigt lugn och somnar nästan alltid.
- Han får hicka mellan 2-5ggr om dagen.
- Han avskyr att bada, MAX 5 minuter funkar.
- Han har ett väldigt stort sugbehov, han kan inte somna utan mitt bröst eller hans napp, därav älskar han sin napp och har den 85% av tiden i munnen.
- Han älskar sina AD- droppar
- Han hatar åka till bvc, han gillar inte alls att bli avklädd och ligga på ett kalt skötbord
- han håller upp huvudet själv nu 90% av tiden.
- Han föredrar att ligga på mage och sidan mycket hellre än rygg, det är egentligen bara när han somnat riktigt djupt som jag kan lägga han på rygg och det är ok.
- Han avskyr ligga själv, babynest, babysitter eller i soffan eller sängen, det går inte. Han rör på sig, tappar nappen, är otrygg och blir tillslut väldigt ledsen om vi inte tar upp honom. Vilket gör det svårt för mig att göra något på dagarna då all hans vaken tid är han fastklistrad på mig (men jag njuter)
- Han ammar bäst på höger bröst, det var även det första han tog efter förlossningen.
- Han har haft sin första ögoninflammation och klarat sig bra.
- Han älskar när vi pratar med honom, då söker han verkligen ögonkontakt och riktigt granskar en och ibland gör lite ljud som om han svarar oss
- Han gosar alltid in sitt lilla lilla huvud antingen i kudden eller i armhålan på oss.
- På nätterna ska han helst ligga på mig, flyttar jag på mig så efter ett tag får jag en hand eller en fot på mig, han vill så gärna ha närhet.
- Han tar flaska väldigt bra.
- I början ammade jag väldigt många gånger på nätterna, sov nästan ingenting. Men nu 4 av 7 nätter i veckan så ammar han 1 gång på natten och sover resten.
- Han har väldigt svårt att slå sig till ro när han bli för trött, tar alltid ganska långt tid att natta honom.
- När han föddes hade han huvudmått 34
- Håller man i hans hand när man ska söva han så somnar han bättre.
- Han sover bättre i ett högljud rum där tv/musik är på och folk pratar än om det är för tyst
- Jag tar med han överallt här hemma på dagarna, duschar jag ligger han utanför, lagar jag mat har jag han på armen, städar jag har jag han på armen.
- Det hängde en ko på hans bilbarnstol innan men vi fick ta bort den för han blev rädd för den.
- Han älskar när jag masserar honom efter varje bad
- Han badar varje söndag och onsdag
- Han har storlek 3 på blöjor nu, när han föddes var storlek 1 för stor
- När han är vaken vill han inte längre ligga ner i någonsfamn, utan sitta eller stå (såklart håller vi i han) han vill va med mer nu.

Mycket saker om lilleman man kan redan efter 2 månader, hade säkert kunnat skriva massa mera men detta får duga för denna gången😘

Likes

Comments

Hej på er!
Söndag kväll och helgen har gått lika fort som den alltid gör.. I fredags gick jag och melvin hem till min pappa efter vi vaknat, var kvar där hela dagen tills vi åkte vidare ut till min svärmor. Där lagade vi mat och kollade idol, var hemma klockan 10 då la vi oss direkt o sov!

I lördags fick John åka o jobba 6 på morgonen, jag och plutten somnade om o sov till 10. När John kom hem bakade jag och vid 3 tiden åkte vi iväg å åt på resturang med min mormor (hon fick det av oss i 80:års present) super mysigt. På kvällen var vi hemma runt 8 tiden, mina bröder & Isabell följde med hem. Vi drack lite glögg och spelade kort. När dem gick somnade vi som stockar.

Idag fick John åka o jobba igen vid 6 på morgonen. Melvin o jag sov vidare tills John igen kom hem med frukost. Lät John sova o åkte hem till mina föräldrar där vi myste tills vi åkte på middag hos våra vänner Sara&rasmus. Var hemma till halv 9. Då badade vi melvin och sen la vi oss i sängen där vi alla 3 ligger nu med. Men båda mina prinsar sover och det ska jag också göra nu. På onsdag blir min lilla älskling 2 månader, sjuk! Puss

Likes

Comments

Tiden bara flyger iväg. Det är så läskigt, känns som det var igår jag låg på bb och fick han samtidigt som det känns helt naturligt och som att jag haft honom hela livet.

Livet som mammaledig rullar på, jag trivs och jag känner nu att jag är gjord för detta. Varje sekund får melvin, och såklart blir det mycket fika med familj och vänner. Första veckorna vad väldigt intensiva med alla som var här och tittade. Första tiden och första veckorna går inte beskriva heller. Man är världens lyckligaste samtidigt som man är världens oroligaste och räddaste människa. Aldrig har jag känt mig så liten som när vi kom hem ifrån bb. Vi åkte hem redan 1 dygn efter för John fick inte sova kvar längre och vi ville ej sova där utan honom så vi åkte hem sent på lördagen efter.

Allt har gått super, i början gick vi i pass och kollade så han andades. Man oroade sig för allt, sover han för mkt? Sover han för lite? Äter han för mkt? Äter han för lite? Kissae&bajsar han som han ska? Skriker han för mkt? Skriker han för liten rör han sig för mkt? Rör han sig för lite? Ja jag kan säga att första läkarbesöket 4 dagar efter förlossningen och första bvc besöket 1 vecka efter förlossningen ställde jag 1000 frågor.

Nu i skrivande stund är Melvin 7 veckor och 5 dagar gammal. Jag känner att jag kommit in i rollen som mamma och njuter hela tiden. Första 3 veckorna sov han 15-20 timmar om dygnet, och sov han inte så åt han och bajsade och orkade va vaken en liten stund innan han somnade igen. Nu efter 7 veckor kan han le (men väldigt väldigt svårflörtad och bjuder inte på dem) han kan ”prata och jollra” han kan se och fästa blicken när vi pratar med han och han lufter huvudet väldigt bra.

När han vägde som minst (efter förlossningen går nästan alla barn ner) så vägde han 3110g, och för 1 vecka sen när vi var på bvc så vägde han 5455g. När han föddes var han 49cm lång, sist på bvc var han 56,7cm lång så växer gör han, som bara den!

Här får ni lite bilder ifrån första dagarna tills nu snart 8 veckor senare bebis

Likes

Comments

Min förlossning startade inte naturligt, inte tiden som var beräknad och verkligen när vi minst anade det.

På onsdag kväll den 27:e september när John kom hem ifrån jobbet så berättade jag för honom att jag var lite orolig för att bebisen jag då hade i magen inte hade rört sig på 2 dagar (alltså jag hade inte känt några fosterrörelser alls på 2 dygn) sånt ska man va uppmärksam på och John sa åt mig direkt att ringa 1177. Jag var lite skeptiskt först och tänkte ”vad töntigt att ringa för det lilla, det är säkert bara inbillning” men John övertygade mig och jag ringde. 1177 hänvisade mig vidare till förlossningen på värnamo sjukhus och jag ringde då dit. Förlossningen ville att vi skulle komma in direkt så vid 8 på kvällen sätter vi oss o åker in till Värnamo. ”Nyss satt jag och rensade och torkade svamp, vi blir nog hemskickade direkt, detta är ju ingenting” tänkte jag i bilen dit. Väl inne på förlossningen kopplar dem upp mig på ctg, där dem mäter mina sammandragningar/värkar och barnets hjärtljud. Jag fick en knapp jag skulle trycka på varje gång bebis rörde sig och även läkarna såg på sin dator när han var aktiv i magen. Sådär låg jag säkert 2 timmar. Barnmorskorna kom in och gav mig som en elstöt med ljud i magen för att ”väcka” bebisen. Efter att jag ytterligare legat så 1 timme så bestämmer dem att 1 läkare ska kolla på mig. Jag blir då hämtad till en gynsal, där dem kollar ultraljud och bebisen. Väl den kvällen säger den läkarn att jag har lite för lite fostervatten men att bebis rör på sig, vi ska få en tid dagen efter 8 på morgonen, åka hem nu och sova och komma tillbaka imorgon. ”Jaha, lite halvt orolig? Vadå för lite fostervatten? Åka hem? Vad händer nu? Jaja” tänker väl jag, Tar den nya tiden och vi åker hem, och är hemma sent samma kväll.

Torsdag den 28:e september vaknar vi och beger oss 7 på morgonen till Värnamo igen. Väl där får jag träffa och bli undersökt av en specialistläkare som känner både på mig och undersöker barnet. Han säger att bebis rör sig segt och värkar trött. Känner invändigt på mig, säger att min livmodertapp är mogen och mjuk, min moderkaka är mogen, att min kropp är redo för att föda och att min bebis är trött o redo att komma ut. Han säger också ”idag sätter vi igång dig” ”herregud igångsättning vad är det? Vad gör man då? Vad händer nu?” Tänker jag, livrädd 20åring som ska bli mamma för första gången och inte har en aning vad som väntar.

Jag blir iallafall inskriven, vi får ett rum, frukost och en barnmorska kommer och berättar för oss om lite olika igångsättning metoder. Hon säger också att eftersom jag inte alls är öppen och väldigt ”omogen” i dem nedre regionerna så kan det ta upp till 3 dygn innan bebis är ute, och funkar ingen av igångsättnings metoderna så försöker dem inte mer efter 3:e dygnet utan gör då kejsarsnitt. Jag blir iallafall igångsatt medicinskt först. Varannan timme fick jag en spruta i munnen med medicin för igångsättning och även då kopplade dem upp mig varje gång på ctg som jag låg med 30 minuter varje timme för att se hur jag och bebis reagerade på medicinen. Emellan medicin och ctg fick jag göra vad jag ville, efter första sprutan åkte vi hem, packade både till oss och till bebis (ganska mycket eftersom vi trodde vi skulle stanna några dygn) Efter andra sprutan gick vi på stan o köpte bebis kläder, efter 3:e sprutan gick vi upp och ner 2 gånger i alla trappor som fanns på hela sjukhuset. Efter dem 3 sprutorna så började det bli kväll, vi låg i sängen jag blev uppkopplad på ctg varannan timme och fick fortfarande medicin varannan timme. Så höll det på och 7 sprutor fick jag (8 är maxdos/dygn) efter 7 sprutor fick jag lite som mensvärk, låg med värmedyna o lite så men hade inte alls så ont. På natten var jag uppkopplad på ctg några gånger fram tills 3 ungefär, då fick jag sova till 7 dagen efter.

Fredag 29:e september vaknar jag av att barnmorskan kommer vid 7 och har med sig en läkare, jag blir undersökt i dem nedre regionerna och hon säger till mig att min tapp är mogen, vi fortsätter inte med igångsättnings medicin utan jag ska få en ballong kateter istället. Väl då går jag med 1 läkare och 1 barnmorska till ett gyn rum helt ärlig livrädd då jag hade sätt en ballongkateter tidigare ligga på toan och det var väl en slang på 40cm med 2 stora bollar på och tanken på att en sån skulle upp i min livmoder kändes inte så kul. Men jag oroade mig i onödan, det gick jätte bra och smärtfritt att sätta in den. Vad denna då gör förklarade dem att man sätter in den, spänner den emot ena benet så ska det vidga och öppna en och när man är öppen 3-4cm så trillar den ut. Där och då vad dem också väldigt noga med att förklara att tidigast gör man ett försök om 3 timmar och ser om den går att ”dra ut lätt” alltså man kan inte dra ut den om man inte är öppen, då sitter den där och den sitter där hårt. Men iallafall så sa dem igen att jag är väldigt omogen där nere och det kan ta flera timmar innan den trillar ut. Jag ställde in mig på att det kommer ta långt tid och tänkte inte så mycket på det. Men efter inte alls långtid så började jag få mensvärk, och jag kände av den mer och mer men fortfarande gjorde det inte superont. Efter 3h kommer en barnmorska in och ska kolla om hon ”lätt” kan dra ut den, och Jajjamän den ploppa ut direkt. Då sa hon bara ”packa era saker ni ska flytta till ett förlossningsrum, vi kommer kolla dig där och då ta ditt vatten” nu minns jag att jag var väldigt väldigt nervös, tänk att nu ska det ske. Vi förflyttade iallafall oss och dem undersökte mig, nu var klockan ungefär 11 på morgonen, jag var 3cm öppen, livmodertappen vad mjuk men jag var inte utplånad som det heter, dem förklarade det ungefär att öppen är jag, men vid öppningen så är det kanter och dem ska bort. Iallafall tog dem hål på mina hinnor med en liten skalpell, också något som inte alls gjorde ont men ser groteskt ut en lång pinne med en liten kniv på, men fort gick det och skönt var det. Jag blev uppkopplad på ctg och värkarna började dra igång, men inte jättefort och inte jätteont. Man ska ha 5 värkar på 10 minuter ungefär när det är riktigt igång och varje värk ska sitta i 1 minut. Det gjorde det inte riktigt på mig så jag fick dropp som skulle skynda på det. Var 20:e minut så ökades mitt dropp, tillslut ökade också värkarna. Ifrån att inte känns alls mycket, till att klaga på en värk när den var uppe i 30 till att Veta hur verkligen en värk känns som är uppe på 100 det gick fort. Mina värkar satte igång, intensiva och onda. Jag satt på bollen och rullade, jag stod upp och stampade, jag låg ner och åmade igenom mig värk efter värk efter värk. Sjuk sjuk känsla, något man inte kan förklara, som mensvärk gånger 10000 men ändå inte. Något som du inte kan tänka på något annat när du väl får en värk, något som känns som man ska dö, något som gör så sjukt ont så du tror du inte kommer klara det men varje värk klarar man. Efter ett tag hade jag haft höga värkar och ett intensivt värkarbete länge, med hjälp av lustgas. Men då började jag bli trött, efter varje värk hann jag nästan somna till för att sedan ta nästa värk igen, då tyckte barnmorskan jag skulle ta en epidural=ryggmärgsbedövning, det gjorde jag också och det var väl det svåraste under hela förlossningen, ligga still kupad med ryggen med värkar du tror du ska dö av varannan minut men du vet att rör du dig så kan bedövningen bli fel. Men jag klarade det trots krångel och efter 10-15 min när bedövningen hade värkat var jag som en ny människa. Jag satt upp och pratade, skrattade med John, kollade empire på ipaden och åt godis.

Dock var det nöjet över fort, efter drygt 1 timme så fick jag en obehaglig tryckande känsla neråt i kroppen, jag sa flera gånger att jag behöver gå på toa o rent ut sagt bajsa, men väl när jag satt där på toa gick det inte. Det var ju inte det som var på G utan jag var ju nu helt utplånad och 10cm öppen, bebis var ju påväg ut!!!!! Krystvärkarna går inte heller förklara, men dem är inte alls på samma vis som värkarna innan. Dem gör ont, det bränner, du känner dig bajsnödig, det trycker på, kroppen kämpar och trycker utan att du kan styra över det. Men dem är skit häftiga. Vid 17:30 sa barnmorskan till mig ”jag ska bara hjälpa min kollega sen kommer jag” hon hann knappt utanför dörren innan jag bad John larma på henne för jag känner att bebis är påväg ut. Vid 17:45 började jag krysta, och klockan 17:58 tittade han ut. Min alldeles egna prins, melvin💙

- 29/9-17
- klockan 17:58
- vikt 3315g
- längd 49cm

Ren och skär lycka, jag och John bara grät och log och njöt. Det var sån lättnad, smärtan var bortblåst, mitt barn skrek och mådde bra, hade 10 fingrar 10 tår och var frisk. Sekunden jag fick upp honom på bröstet är samma sekund som jag älskar honom. Sjukaste mäktigaste känslan i världen. Jag var stolt över mig, jag klarade det. Jag var stolt över melvin, han klarade det. Jag var stolt över min kropp, den klarade det. Jag var stolt över John och mig, vilket jävla teamwork 💪🏻

Berättar snart mer om bebisbubblan, detta blev min längsta text någonsin. Men vill skriva, spara och minnas allt i detalj 💙

Dagen innan, ctg, igångsättning, bb och en förväntansfull John och Stina

Under förlossningen, precis när han kommit, några timmar senare samma kväll

Likes

Comments

Hej kära kära ställe jag kan skriva av mig på. Nu är jag tillbaka, inte tillbaka till vad som utan nu som mamma. För er få som läser bloggen så kommer jag skriva om allting, tids nog. Jag har längtat efter att dela med mig av det bästa och det häftigaste jag någonsin gått igenom. Just i denna stund så ligger jag och funderar på hur jag var lycklig förut? För jag inser att nöjd och hade det bra, det hade jag men nu har jag verkligen uppnått ren lycka. För jag har fått en fin, alldeles egen älskade son💙

Likes

Comments

Veckan vi väntat på i 37 veckor!! Min graviditet är fullgången och bebis kan nu titta ut när som😀

Likes

Comments

Godmorgon på er.. vad ska jag börja😀
I fredags gjorde jag så gott jag kunde här hemma med städning och fix i lägenheten. John kom hem och hjälpte mig med det arbetsamma, och som världens bästa team vi är så blev det väldigt rent och snyggt här hemma faktiskt. Senare på kvällen åt vi trattkantarell soppa, kollade på idol, duschade, la oss och bara myste.

I lördags vaknade jag vid halv 8 tiden på morgonen, la mig i sängen en stund tills jag gick och duschade. Vi åt frukost, fixade oss och gav oss iväg med bilen. Vi köpte spjälsäng och lite annat smått o gott, sen bjöd John mig på lunch på bambu. På vägen hem så trodde jag vi skulle åka till Johns stuga och flytta fåren, sedan hem och se fotbollen med real Madrid som John tjatat om.. jag tyckte det verkade sådär kul men när jag kom hem och gick upp i trappan så möts jag istället av att 15 personer av dem som betyder mest för mig står uppe och har överraskat mig med en babyshower. Allt var så fint, så välplanerat och så ordnat. Jag är fortfarande i chock, och alla fina presenter jag fick och goda fikat. Jag kommer aldrig kunna tacka nog, det var så himla fint och underbart! Hade gärna gjort om kvällen 100 gånger, älskade familj och vänner ❤️

Igår var det söndag, först var jag ute med svärmor ett bra tag i skogen och hittade en massa trattkantareller. Väl hemma kom folk och städade hos mig haha (efter gårdagen) vi hämtade pizza och åt, annars bara myste i soffan. På kvällen var John och jag själva, jag var helt slut efter helgen eftersom jag varit sjuk hela veckan och ännu inte är frisk så jag somnade fort i soffan.

Idag är det måndag, jag har jätte ont i halsen och ska bara vara hemma och ta det väldigt lugnt! Puss

Här får ni några bilder på hur otroligt fint dem ordnat för min babyshower, och även en skymt av min lilla lägenhet 💙

Likes

Comments

Hej på er!
Dagarna går, trots att dem går mycket segare nu än jag vill.. vill att tiden bara ska flyga förbi, vi längtar så efter våran lilla nu!

Med mig är det bättre, jag är feberfri och nu mer bara väldigt förkyld. Sen klart att väga 15kg mer än man gjort och vara förkyld får igång flåset ganska så bra.. det är inte mycket man orkar med. Men jag försöker så gott jag kan här hemma, emellan åt blir det tråkigt att vara hemma, särskilt när John inte en ända kväll är hemma innan klockan 7, då är det många timmar man går här hemma själv. Man saknar någon att prata med, har ju inte kunnat träffa folk nu när jag varit sjuk så det blir ganska ensamt. Så skönt att jag kommer få en liten vän hängandes på mig 24/7 så jag aldrig behöver känna mig ensam sen.

Nu ligger vi i sängen och John sover sen någon timme tillbaka. Imorgon är det äntligen fredag! Vi ska försöka få klart det sista för bebis här hemma imorgon, på lördag ska vi köpa spjälsäng och fixa och även städa bilen utvändigt och invändigt och sätta in bilbarnstolen, han kan ju faktiskt titta ut när som nu, när han vill 🙈 då vill man gärna ha allt klart ifall det skulle bli bråttom till BB! Men vi får se vad jag orkar också med tanke på att jag inte är så pigg. Ofta när jag gått mycket en dag så säger mitt bäcken ifrån, idag har jag extremt ont. Men jag ska inte klaga, finns dem som har det mycket värre. Nu ska jag också lägga mig o sova, puss!

Likes

Comments

Ligger ni hemma som jag, mamma ledig eller för någon annan anledning och blir lite uttråkad ibland. Så har jag en massa bra program som jag följer och en del som jag väntar på. Ifall någon har missat 😘

Likes

Comments