Lämnar min moderklubb Växjö

Tack för allt min kära moderklubb, men nu är det dags för mig att lämna.

12 år är en lång tid, speciellt när det gäller de centrala åren i min uppväxt. Det började i Växjö FF och det slutar i Växjö DFF - egentligen två olika föreningar men jag väljer att se det som en; min moderklubb. Jag är så oerhört tacksam för allt jag fått uppleva med alla lag jag fått spela med - allt från F98-gänget i Växjö FF till nuvarande A-trupp i Växjö DFF. Alla spelare jag fått spela med, alla tränare jag haft, alla andra ledare som varit med och hjälpt till och medlemmar som kämpat för föreningen - tack.

Jag har lagt ner min själ i denna förening och har utanför plan ställt upp på så många aktiviteter som jag haft tid till, för klubben har betytt allt. Jag har bl. a fått möjligheten att påbörja och vara med i ett integrationsprojekt i Araby och att vara ledare i föreningens fotbollsskola i fyra år - två saker jag är så glad för att jag varit med om. Att få se alla barns glädje till sporten och att få vara där som en idol och ledargestalt har betytt så mycket. Tack för det.

Trots att denna saga sett fin ut på utsidan har den haft sina mörkare sidor på insidan. Som i alla lag finns det alltid spelare som antingen blir bänkade eller inte uttagna alls. Det sistnämnda har varit min sits de senaste två åren ungefär. Detta, i kombination med andra saker som jag på senare tid inte har känt mig trygg med, har gjort att jag nu måste lämna. Föreningen har alltid gått i första hand och jag inser nu att jag måste fokusera mer på mig själv. I vissa fall spelar det ingen roll hur mycket skit under naglarna man får, för uppskattningen blir inte mer bara för det

Vill ge en stor bamsekram till de spelare och ledare som faktiskt gett mig glädje och motivation till att ändå vara kvar. Trots att jag tänkt på det här ett tag så har det varit så svårt att lämna och det är självklart på grund av de fina människor jag fått omges av varje dag. Det har varit en ynnest att få ha alla er som en andra familj. Att klara två år utan speltid har varit ett helvete, men med de vänner jag haft i laget har jag ändå kunnat ha kul på varje träning. DET mina vänner, det tror jag inte många kan. Tack också till Akademilaget som, framförallt detta året, fått stå ut med en aningen dyster Stina helg efter helg men ändå lyckats att dra på mig ett leende. Sist och absolut inte minst tack till Per, Leif och Lasse som varit med sedan tiden i Växjö FF och som är rena eldsjälar för föreningen.

12 år i Växjö. Det började på Östra IP och det slutade häromdagen på samma plats. Med ett brutet kontrakt i handen har jag nu tagit ett beslut.

Tack för allt min kära moderklubb. Nu beger jag mig mot nya äventyr..

// Stina

Gillar

Kommentarer