Olle bara utvecklas mer och mer för varje dag tycker jag. Han är mer med i blicken. Flinar med sitt stora tandlösa leende när man pratar med han. Börjat sugit på sin hand. Flaxar och mår bra. Min lilla groda

Som sagt har veckan gått i ett och vi har fått enormt mycket snö, så fint, men det räcker nu..

Lördagskvällen spenderade vi med Nathalie och Alex, åt pizza och spelade kort in på småtimmarna.
Så roligt att vi bor så nära varandra nu. Ännu en anledning till att jag trivs så bra här i njutånger 🌸

Avslutar helgen med nybakta tekakor i väntan på att farmen ska börja.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Då var det söndag igen, tiden bara rusar iväg tycker jag..
Vi har iallafall haft en väldigt bra helg.

I lördags så blev min bästa vän mamma till en liten tjej♡ hon skrev till mig på natten när vattnet hade gått och gissa om jag kunde somna om då? Svar nej, och jag gick runt och var grinfärdig hela förmiddagen tills att hon var ute. Världens finaste lilla tjej, och hon fick världens finaste mamma också ♡

Idag, söndag har vi haft en riktigt fika-söndag.
Vi började med att fika hos mamma och Lars. Direkt därifrån åkte vi och fika hos pappa och Ingela, haha.
Vi avslutade det hela med att äta pizza och kladdkaka med Frida, Johan och Greta. 🍕 en perfekt söndag helt i min smak.

Likes

Comments

Vilken underbar fredag vi har haft idag.

Jag Olle och Bonnie började dagen med en promenad i det fina vädret. Han har ju hittills inte gillat att ligga i sin vagn så vi tränar lite lätt varje dag så han ska ändra sig.. han sov iallafall två timmar i den när vi kom hem från promenaden, rekord!!

Klockan 12 kom Nathalie och tog en fika. Hon skulle stanna en snabbis bara men stannade till 21.30, haha typiskt henne 🙈😙

Johanna och Jennie kom från Sundsvall vid 14.Dom hade inte träffat Olle och inte sett huset. så det var så roligt att dom tog sig tiden att komma och hälsa på ♡ vi hade inte setts sen vi var i Turkiet i augusti! 

Vi alla gjorde middag tillsammans och åt vilket var så mysigt. Mycket prat och skratt! Vi körde även en plumprunda innan dom åkte hem.

Nu ska jag och Simon kolla lite på tv innan vi ska gå och lägga oss! ♡

Likes

Comments

Jag och Simon köpte hus i Njutånger i september -17. Vi fastnade för läget och gården kan man väl säga då vi har rivit ut hela nedervåningen, tagit bort väggar för att få en öppen planlösning.

Tänkte iallafall dela med mig av en liten titt på hur långt vi har kommit med renoveringen hittills.

Det vi har gjort hittills: Ändrat planlösningen. Satt in nya fönster. Dragit ny el. Installerat bergvärme. Nya element. Tilläggsisolera alla väggar. Nytt golv, nya tak, ja allt helt enkelt.

Mycket småfix kvar och två rum kvar att fixa samt hela utsidan. Det var ganska ont om tid innan vi måsta flytta in här, eftersom vi sålt våran lägenhet. Men nu bor vi här sedan tre veckor tillbaka och jag stormtrivs här! ♡

Lite förebilder från mäklarbladet vi fick då vi var på visning.

Köket innan

Köket efter.

I detta rum tog vi bort väggar, satte in ytterligare två fönster och gjorde till ett matrum.
Så sovrum/matrum innan.

Och matrum efter.

Vardagsrum innan.

​Vardagsrummet efter. Där har vi också tagit bort två väggar. 

Man glömmer så fort hur det såg ut när vi köpte det. (Fast det bara är fyra månader sedan) Därför är det så roligt med före/efter bilder tycker jag. 

Och herregud vad många timmar vi har spenderat här, timmar av slit. ​

Likes

Comments

Olle har sovit så otroligt bra inatt. Hoppas det håller i sig nu och att vaccinet inte påverkar honom.
Det återstår att se..

Mamma kom vid 9 imorse för att hjälpa mig packa upp det sista och få upp lite hyllor osv.
Så skönt att få hjälp med sånt tycker jag.

Men det tar tid att dona på i hemmet med en bebis som bara vill vara nära hela tiden ♡

Och vilket väder vi fick på förmiddagen! Helt otroligt, solen lyste in så fint i matrummet. 🏡☀️ men blir på så bra humör!


Se så fint det lyste in☀️

Likes

Comments

Olle har inte sovit så värst bra inatt så simon klev upp med han tidigt och jag fick sova till 8.30, väldigt skönt.
Annars har vi varit ganska bortskämda med att bara behöva kliva upp en gång på natten för att ge han mat.

På förmiddagen så kom Frida och Greta förbi. Vi satt och pratade lite sen gick vi hem till dom.
Vi bor ju grannar nu vilket är såååå roligt tycker jag, eftersom att Frida inte bara är min syster, hon är även en av mina närmsta vänner

På eftermiddagen åkte jag och Olle in till BVC. Han går upp bra i vikt och drar iväg på längden! 4720g och hela 57cm lång.
Han fick även sitt första vaccin, mot vinterkräksjukan. Inga problem där heller. Han fick det i munnen och svalde det snabbt.
Nu återstår bara att se om han reagerar och blir dålig på det, hoppas inte ✊🏻

Nu sitter vi i bilen och är påväg till Evelina och Johns hus, ska bli roligt att se hur det ser ut!

Likes

Comments

åkte in till stan med Simon i morse för att möta upp Evelina. Vi satt lääänge på jambo ,fikade, åt lunch och pratade en hel del.
Efter det åkte vi hem till mig och fortsatte att surra i några timmar till.
Förstå att hon snart är mamma till en liten tjej🤰🏻👶🏻 och herrejösses vad häftigt att vi, som varit bästa vänner sedan barnsben, ska ha barn med bara några veckors mellanrum. Så glad att jag får göra denna resa med bland annat henne♡

Likes

Comments

Vi fick in lunch och fika och bara myste. Han var så fin. Minns att Simon sa "hoppas vi får åka hem redan ikväll"
Riktigt så blev det inte..

Tiden gick så fort och vi hann bara fika/äta upp så kommer tre stycken läkare in. Barnmorskan hade tydligen lagt märke till att han var slö, men inte sagt något till oss.
Läkarna tog med sig vår bebis och Simon till ett undersökningsrum. Jag var så slut att jag somnade när de gick. Hann inte ens tänka tanken att något skulle vara fel.

De kom tillbaka till mig och berättade att vi skulle flyttas upp på neonatalavdelningen.
Neonatal? Han kom ju endast två dagar innan han var beräknad tänkte jag.

Vi rullades upp i rullstol och där stod personalen med utsträckta armar och tog honom. De tog lite prover och röntgenpersonal kom upp för att röntga honom.
De röntgade hans lungor och satte en mätare för att kolla hur pass han kunde syresättasom kollade sig själv.

Han hade ganska hög feber och hade vatten i lungorna som påverkade hans andning fick vi veta efter ett tag. (Kändes som en evighet)

Jag minns att jag ej reflekterade så mycket över vad som hände, var fortfarande helt slut efter förlossningen.

Jag fick sitta i en hård tandläkarstol och Simon på en pall.
Jag var alltså helt nyförlöst och fick sitta brevid vårt lilla hjärta som varvande med att ligga i våra famnar och ligga i kuvösen. Där SATT vi till kl 00.30. Sen fick jag och Simon lämna vår bebis, som vi nyss hade fått, och gå ner och sova på BB.

Dagarna efter det gick i slowmotion. Vi blev utflyttad till barnavdelningen, där fick vi iallafall ett eget rum och kunde vara tillsammans, och framförallt fick vi sova med varandra. Veckan efter det bestod av amningsträning, provtagning och matning. Han fattade tyvärr aldrig galoppen med amningen då han redan från start blivit bortskämd med sond.

Men, det köndes skönt med kunnig personal runt om oss, som i övrigt var helt underbara, allihopa!

Vår bebis fick namnet Olle. Han började piggna på sig, och vi fick åka hem på permission några dagar.

Efter det flöt allt bara på, vi blev utskriva och kunde börja njuta av att vara en familj på hemmaplan ♡



​Hemgång ♡

Likes

Comments

Vi duschade och gick till sängs som vanligt kvällen den 10/12. Jag var så säker på att jag skulle gå över tiden så hade slutat att hoppas att något kanske händer inatt.
Klockan 01 på natten (alltså den 11/12) känner jag hur det är som ett lock som lossnar och vattnet går. Kastar mig ur sängen och lutar mig mot den med överkroppen då det fortsätter att komma vatten.
Jag var då i v39+5 och kände absolut ingenting.

Jag frågar Simon om jag ska ringa in. Han tycker att det är onödigt eftersom jag inte kände nått. Jag googlar lite och bestämmer mig ändå för att ringa in till förlossningen och berättar att vattnet har gått. Dom tycker jag ska lägga mig och sova och att jag ska komma in kl 10 på morgonen för en koll.

Såklart snurrade miljoner tankar i mitt huvud och det gick inte att somna.
Kl 02.45 börjar mina värkar att komma. Dom kom plötsligt och var smärtsamma redan från början. Såklart blev dom värre och värre. Jag gick runt hemma, grinade av smärta, sprang på toaletten, värmde vetekudden och tyckte väl mest synd om mig själv.
Simon? -han sov hela tiden.

Klockan 6 ringer jag in igen då värkarna är så täta. Under samtalet hör barnmorskan hur tätt dem kommer och säger att vi ska komma in.

Bilresan till förlossningen som bara tog 5min kändes som en evighet.

Då vi äntligen kom in så skulle de kolla en ctg-kurva på mig. Det gick inget vidare då jag inte kunde ligga still. En barnmorska kollade hur öppen jag var, 5-6cm.
Vi fick ett rum och jag fick byta om.
Fick tillgång till lustgasen.
Jag hade bestämt mig innan att jag bara skulle ha lustgas, och absolut inte epiduralbedövning.
Envis är jag men att bara ha lustgas funkade inte för mig. 7.30 kom dom och satte edan på mig, och gud vad jag blev bedövad. Fort gick det också. Jag fick frukost och kunde halvt sova. Kände inte ens värkarna längre.

Tror klockan var 10-10.30 när jag fick ett konstigt "tryck" neråt. Larmade efter barnmorskan som konstaterade att jag var helt öppen.
Bedövningen slutade verka och det kändes hela tiden som att jag bajsade på mig.

11.32 började krystvärkarna och helvete vad ont allt gjorde. Jag skrek, grinade, skrek, svettades, grinade, skrek igen och ville bara avbryta allt.
Men, 12.34 kom äntligen MITT barn upp på mitt bröst och jag blev genast lyckligast i världen.
Shit vad stolt jag var över mig själv att JAG hade klarat av en förlossning, att jag hade fött barn! Jäklar så mallig jag var och är fortfarande det idag.

Likes

Comments



Jag plussade den 8april, plusset var väldigt oväntat just då, men väldigt väldigt efterlängtat.

Psykiskt eller ej så började jag må illa nästan direkt.

Jag var tjänstledig och pluggade då fram till i slutet på maj så jag tog mig igenom illamåendet någorlunda ändå.
Sämre var det när jag började jobba igen i juni (jobbar inom vården), alla lukter och värmen började bli jobbig.
Under sommaren hade jag redan börjat fått foglossning.

Rutinultraljudet kom och då kändes det på riktigt på något vis.
Vi vågade berätta att vi skulle bli föräldrar för fler än bara våra familjer.

Jag blev snabbt stor och mina höfter började göra ont, strax därefter började knäna strejka.
Foglossningen blev bara värre och den gick inte längre att vila bort.
Jag blev sjukskriven fram till bf i början på september. Alltså över tre månader innan det var dags.

Att vara gravid är något jag länge har velat upplevt. Har alltid tyckt att alla som är gravida är så otroligt vacker.
Men med handen på hjärtat kan jag ärligt säga att det var de värsta månaderna i mitt liv.
Jag har aldrig någonsin känt mig så ful som dessa 9månaderna. Jag har heller aldrig haft så ont som jag hade under de 9månaderna.

Men ack vad det var värt all smärta♡♡


Likes

Comments