LÖGNER PÅ EN STRAND

Postad i: THOUGHTS

Om du frågar mig om jag är intressant, svarar jag ja.
Men om du frågar mig vem jag är, så svarar jag att det är alldeles för ointressant att prata om. Jag klarar inte att av att gå dit.
Jag vill prata om min smärta från förra sommaren då han och jag låg vid stranden mitt i natten, då natten började ljusna och påminde oss om morgon. Då jag frågade honom vem han var och han ljög. När han frågade vem jag var, precis som du, men aldrig egentligen ville veta.
Du förstår, han skrattade alldeles för mycket för att vara genuint lycklig. Man skrattar inte när man är lycklig, för skrattet är muren. Man ler inte ens. Man drunknar. Tappar andan och pratar inte. Man låter vågorna av en annan människa skölja över sina egna ärr och stannar där.
Han var en våg av hemmet jag letat efter och den röst som var så lik min. Lögnen var så lätt för honom när vi lade oss ned där på stranden mitt i natten. Jag lyssnade efter ord som sa att han ville se mig. Se det som ingen annan sett förut.
Det var alldeles för lätt för honom att säga att han aldrig ville försumma mig, kasta bort mig. Tappa bort mig. Han smakade ju som sanningen själv, när jag tog av mig alla kläder. Min klänning syntes inte till på bryggan när vi blandades med sommaren. Bara ett transparent täcke av det kalla vattnet. Så varmt och oäkta som det kunnat bli. En blottad själ som skriker av smärta idag. Märkt av lögnen.

Ibland undrar jag om den stranden saknar oss. Så som jag saknar den. Då jag hoppades att bli den främling som var något alldeles speciellt. Över hans kropp, tryckt mot hans hjärta som ropade mitt namn och med mitt blöta hår som var smaksatt med saltvatten. Men han är den som förblir en främling och jag inte särskilt speciell.
Som sand rann våra dagar ur min hand efter det. Jag skrev ned dem på papper, vår historia i ord. Så jag aldrig någonsin ska glömma bort hur det kändes att vara olyckligt lycklig när jag väl sedan är lycklig. När jag har drunknat och inte längre kan prata eller skriva.
En bok vill jag skriva tills dess. Om han och hans liv innan mig. Och nu livet utan mig. Min bok skall handla om honom och alla människor efter det, som kommer försumma mig, kasta bort mig. Tappa bort mig. Som sedan kommer sakna mig för alltid när livet torkat ut och lider av sprickor.
Han tillsammans med dem blir en meningslös rutin i tankarna, och det är meningslöst för mig. Jag kommer aldrig ifrån dem. Jag älskar han och deras lögner alldeles för mycket.
Så när du frågar mig vem jag är, så hoppas jag att du förstår att jag klarar inte av att gå dit.
Det är detta jag vill prata om. Bara detta. Lyssna på min smärta. För man får inte göra så där, du får inte göra så.

Gillar

Kommentarer