ALEX & SIGGE/”VAD SKA JAG GÖRA MED ALLA MINNEN?”

I söndags hade jag ingen söndagsångest.
Jag, Olivia och Robin drog till Jönköping. Myste på Brooklyn Burger och gick sedan på Alex & Sigge’s liveshow i konserthuset.

Ni som lyssnar på deras podd vet ju, liksom. Så mycket djupa tankar hela tiden att man blir helt ställd många gånger. Exakt det jag älskar med deras podd, att man lägger ifrån sig hörlurarna efter ett avsnitt och blir helt stum av tankar som yrar i huvudet.
Alex och Sigge är väl både ganska mycket ogillade och ganska mycket älskade på samma gång. Jag älskar dem pågrund av just podden, deras tankar och innehåll i varje avsnitt. Det glädjer mig att lyssna på någon som tänker på saker som jag själv tänker på varje dag. De saker som berör mig när det gäller livet, barndomen och djupet i olika relationer. Också situationer och människor i sig.

I sin liveshow hade dem var sin karta över sina tankar och sitt liv. Där det fanns olika ”länder” som innehöll deras rädslor, kärlek till saker och människor, allt det som deras liv är uppbyggda på. De fördjupade sig lite i några av dem och det var så intressant. Välgjort, tycker jag. Mycket humor som blandades med mycket känslor.

Jag började gråta ganska kopiöst när Alex visade en film på sitt gamla familjetorp i Värmland. Då det i nutid var början till höst omkring hela det röda lilla torpet, och det filmades platser vid det torpet där gamla fotografier visades vid samma plats och avslöjade ett gammalt liv från där Alex och hans syskon var små. Där hans mamma satt och drack kaffe vid hushörnet och solen låg på en sommar. ”Där skulle hon ju alltid sitta, min mamma. Hon sitter ju alltid där..” berättade Alex.
”Och pappa, som satt hukad över den stenen där jämte husknuten och hällde upp champange när mamma fyllde år” fortsatte Alex när ännu en bild berättade att det fanns minnen där som färglägger det nu gråa och till synes övergivna torpet i Värmland.

”Vad ska jag göra med alla minnen. Jag vet inte vad jag ska göra med alla dessa minnen nu..” avslutade han. Och jag satt i min stol och höll i mig. Hårt. Som om jag var påväg att krascha. Det kändes verkligen i hela mig, för det är något jag så ofta känner. ”Vad jag ska göra med alla minnen?”
När mamma inte längre sitter där. Pappa inte längre är pappa. När huset blir ett gammalt torp och det enda jag har är bilder som berättar att det funnits ett liv innan livet som pågår. Det satte sig rakt in hjärteroten.
Så om ni får tillfälle att se deras liveshow, gör det.

Gillar

Kommentarer