Så lite jag minns

Vilken underbar morgon, tidigt denna lördag klev vi ur våra sängar för att njuta av den gryende dagen. Ännu en dag som ser helt underbar ut.
Lite senare idag kommer Rut-Emma tillsammans med sin mamma, hennes pappa ska på en liten vandring denna varma helg.

Veckan har bjudit på skolavslutningar även om det inte varit avslutningar som man brukar fira dom. Jag har funderat mycket över mitt livs avslutningar och måste inse att jag inte minns så många.
När jag gick på lågstadiet samlades vi klassvis på Wennergergsvägen för att gå till Nicolaikyrkan för avslutning. Längst fram gick någon med den svenska flaggan. Jag kan inte minnas om det var musik under tiden vi gick. Jag kan inte minnas hur många år detta pågick. I kyrkan var det vackert och rektor Rundqvist höll sommartal till oss. Det fanns inte en enda förälder i sikte. Jag kan inte minnas att det någonsin fanns några föräldrar varken i grundskolan eller när jag gick på vårdlinjen.
När jag slutade 8:an var det lite vemodigt och sorgligt, jag skulle skiljas från klasskamrater efter 8 år. Bytte skola i 9:an där blev jag klasskamrat med @Ditten_datten en tonårsvänskap som utvecklades att en vänskap på distans då våra liv tog olika vägar.
När vi slutade 9:an var det en underbar men vemodig känsla. Nu började vägen mot vuxenlivet. Iklädda korta shorts och sommarhattar med allas namn på tog vi oss an sommaren.
December 1976 21 år gammal var jag legitimerad sjuksköterska med examen på Billingehus i Skövde. DÅ var min familj med. Min farmor var SÅ stolt över mig. Hemma hos föräldrarna blev det stort firande.

Har funderat över barnens avslutningar och då är minnet nästan lika dåligt. Vi har alltid varit närvarande på skolavslutningarna förutom viss år på högstadiet då vi var portförbjudna. Ofta ordnades det med picknick i samband med avslutningarna. Glass och tårta firade vi med där hemma.
När yngsta dottern slutade 2:an sjöng hon helt solo Idas sommarvisa i Lyckebokyrkan utan minsta darr på rösten. Inte ett öga var torrt på oss vuxna. Samtidigt skulle äldsta dottern sjunga tillsammans med sin klass och hon hade så svårt att somna kvällen innan av oro inför framträdandet.
När sonen gick på högstadiet fick vi absolut INTE visa oss på någon avslutning! När han skulle sluta 9:an gick äldsta dottern ur Lekis. Jag skulle arbeta och pappa följa med dottern. Kvällen innan utbrister sonen Vem ska följa med mig?
Det var bara att ringa en kollega och byta arbetspass Kärleken följde med sonen och jag tog hand om småflickorna.
Tre studenter har vi fått förmånen att fira.
Sonen gick på skogsbruksskola i Västergötland. Mat lagade jag på hemmaplan och bilen packades överfull för färd mot Lidköping där vi hade mottagning för släkt och vänner hos barnens mormor.
Äldsta dottern hade utspring på en skolgård som var en byggarbetsplats. Det var en strålande sommardag.
Lillasyster hade utspring vid Uppsala slott. När ungdomarna kommit ut bröt regnet fram och jäklar vad det regnade. Den dyblöta och iskalla unga kvinnan kom hem till sina gäster efter en tur på flaket. Hon kröp i sina myskläder, stora tofflor och upp i sin farmors knä.
Barnens examina har vi oxå firat på olika sätt.

Dax att ta tag i den här dagen, Bettan

Gillar