Det blev en riktigt enkel lunch

Trevlig torsdag hos dig idag?
Jag var tvungen att ta en liten paus. Mina ögon är snart fyrkantiga med stora sår på ytterörat. I kylskåpet hittade jag två korvar som jag stekte och åt med korvbröd. Till detta delikata blev det ett par glas med vatten.

Idag har jag känt frustration, allt tar längre tid än vad mitt tålamod klarar av. Vi verkar äntligen vara på väg ett steg framåt. Gruset i maskineriet är illavarslande tecken på att vi inte kommer att ha tillgång till det stora antalet vaccindoser som JAG anser att just VI behöver. Tillverkarna får inte fram de antal stora doser som deras målsättning var. Ju färre doser av vaccin vi får ju längre kommer det vara pandemin som regerar.
Utanför faller det ett stilla snöfall och har gjort så hela dagen.

Idag skriver många om Vad som gör mig glad i vardagen.
Jag kan skriva under på många av de punkter som ni andra har delgett oss. När jag har funderat vad som för skillnad i vardag och gör mig extra glad i vardagen.
Jag blir riktigt extra glad när någon vän hör av sig till mig. Det kan vara med ett telefonsamtal det Mail eller ett sms. Att någon bryr sig om mig. Att någon vill prata just med mig. Att någon vill träffa just mig. Då blir jag extra glad. Senaste veckan har Eleonor ringt, Anette har messat för att hon är sugen på en fika med pratstund. Karin ringde för att få prata bort en stund. Jag och Anki har utbytt många tanker under ett långt samtal. Vänner från förr har hört av sig. Vi vill luncha ihop när vi har Pandemin under kontroll. I morgon stänger jag ner min butik vid lunch för att promenera med mina vänner Christina och Lisa.
Jag blir så glad i vardagen när jag kommer till avdelningen mina arbetskamrater säger hej, så roligt att det är du som kommer.
Jag blir så glad och mår så bra när jag får bekräftat att jag lilla jag har en viss betydelse för någon annan.

Så nu är det dax för nästa Teamsmöte, dagen sista
Bettan