Det roligaste och jobbigaste


Gokväll
Här är jag precis hemkommen från en mycket trevlig kväll.
Här,ser ni entrén i Regionshuset, snygg armatur!
Det roligaste jag varit med om i mitt yrkesliv.
Det var genomgående temat ikväll från oss alla. Tänk att vi fått vara en del av denna stora omvälvande händelse.
Så sågs vi nästan alla arbetsledarna jag har och haft till min hjälp.
Initialt var det 12 lokaler med 12 ansvariga, innan det tillkom ytterligare två lokaler.
Den 28 december förr året blev jag uppringd av Hälso och sjukvårdsdirektören som frågade om jag ville ta uppdraget. Jag tror inte han visste vad han frågade mig om och jag visste definitivt inte vad jag svarade ja till.
I slutet av februari samlades vi i en av lokalerna för introduktion . Vi samlades på avstånd med munskydd. Vi skapad en struktur utifrån en viss tanke och målsättning.
Därefter har varje lokalanansvarig gjort sitt eget arbetssätt men vi har alla haft samma mål för vår verksamhet. Alla i region Uppsala ska ha 2 stick i armen.





Nu 10 månader senare träffas vi igen. Ca 350 000 stick senare.Några är nya, var inte med från början men hälften var med när det hela startade.
Några var då mellan arbete och har gått till nya uppdrag. Någon var permitterad från det ordinarie arbetet. Några var pensionärer.
Alla hade vi ett genomsett mål.
Idag kunde vara nära varandra utan munskydd.
Tyvärr som alltid hade någon förhinder, någon blev sjuk i sista stund.
Härligt att man kan träffas med en sak gemensamt trotts våra olikheter. Ja vi är bara två kön. Unga precis på väg ut i arbetslivet, några mitt i, några som avslutat. Men inte en tyst minut var det samtalen och skratten vibrerade i rummet. Kanske gjorde vinet lite nytta.
Något gott pandemin fört med sig återkommer mina tankar ofta till. I vår verksamhet med att vaccinera har vi erbjudit arbete till många unga som stått utanför arbetslivet. Vi har medarbetare med psykisk ohälsa som upplever att det är detta arbete att få gå till lokalen dag efter dag som håller dom uppe. Vi har många fantastiska kvinnor/ undersköterskor av utländsk härkomst, många som bär slöja som arbetsmarknaden inte gett en chans. Dom kommer varje dag och gör ett enastående arbete. Dom är guld värda.
Det är många pensionärer som upplevde att dom inte fick avsluta sitt yrkesliv på topp. Arbete ställde för höga krav. Det ska gå lika snabbt om du är 25 45 eller 65 år. Nu har dom fått komma tillbaka och tagit revansch.
Det har varit en underbar resa att under året följt de olika generationernas resa genom våra lokaler. Det finns många stora små skillnader. Dom riktigt äldsta som blev närmaste förnärmade om vi frågade dom om allergier, vad är det för strunt prat.
Dom många yngre männen som svimmade som käglor. Dom riktigt unga 15-17 som intog våra lokaler med en fantastisk utstrålning med ett budskap, klart vi ska vaccinera oss, man ställer väll upp.
Ett tufft, jobbigt, stimulerande, krävande på alla sätt och vis men så roligt arbetsår jag har fått som pensionär.
Nu ser jag ljuset och tiden som ska komma efter detta. Två månader till därefter lämnar jag över till någon annan. Någon annan mer varaktig permanente organisation. Ett år jag ska bära med mig i minnet av många olika anledningar. Men inte bara mörka minnen efter denna pandemi

En lättare måltid. Italiensk inspirerad buffé.


Vi var högst upp i huset med en vidunderlig utsikt över Uppsalas siluett, slottet och vår domkyrka

Veckans bukett för bli dessa backar blommor jag fick i gåva.
Midnatt kryper närmare. Sängen lockar. Jag gläds över den här dagen som gett mig frisk luft, många steg. Värme och gemenskap. Många inre bilder att vårda i mitt inre. Många goa skratt som hjälper till att lösa upp livets knutor.
Bettan