Känslosam.
Hej på er! Hur mår ni? Jag är trött som attan så ska snart gå o sova men ville kika in här en snabbis.
Ligger med en stor klump i magen som inte vill försvinna. Känns som att mycket är omständigt nu för tiden och jag skulle helst bara stänga in mig på mitt rum och aldrig behöva träffa folk igen. Kanske låter sorgligt men så känns det just nu. Jag känner förövrigt en enorm prestationsångest över att jag ska må bra och ”vara som vanligt”. Känner ni igen er? Vill ju liksom vara den glada tjejen jag var innan jag blev deprimerad. Mina ögon tåras bara jag skriver det haha men känns verkligen som jag tappat greppet om vem jag är. Är liksom en stor ledsen figur som mest går runt i myskläder här hemma och det suger att jag inte känner mig som mig själv. Kan liksom låtsas vara någon annan, någon som är glad, en stund men sen väller alla jobbiga känslor över mig och jag kan aldrig lyckas bli fri från dem. Eftersom många i min omgivning kan gå ut på krogen och socialisera utan problem känner jag även att jag borde vara där. Jag borde kunna göra sånt för alla andra kan ju göra det. I längden blir det frustrerande och det känns hopplöst att jag inte bara kan få fungera normalt och vara glad, om så bara för en stund. Jag hoppas bara att om någon känner igen sig i detta kan få finns lite tröst i att hen är ensam.
På onsdag ska jag gå till min psykolog och prata ut. Känner verkligen att jag behöver det just nu och egentligen tror jag att alla skulle behöva det ibland.