Borde man skriva om sånt här? Jag vet inte men jag har valt att göra det. Jag klandrar mig själv helt och hållet för vad som hände och det var tur att ingen kom till skada. Vad som hände var hur som helst att jag igår var med om en ganska traumatisk grej, för mig iallafall. Jag har inte känt mig så ledsen, frustrerad och besviken som jag gjorde just då. Jag blev helt chockad och jag kunde aldrig ana att det skulle ha gått till som det gjorde. I går morse var jag på väg till skolan. Jag hade precis startat bilen och kände mig bara helt som vanligt. Precis då händer min värsta mardröm. Worst case scenario om man precis fått en egen bil. Jag krockar med en bil i samband med att jag väjer för en cyklist och jag grips av PANIK. Det hade kunnat gå illa men som tur var gjorde det inte det. Under hela morgonen i går grät jag ögonen ur mig. Jag vet inte om ni har varit med om någon slags olycka - liten som stor, men ni som har det förstår säkert hur jag känner mig just nu. De flesta har nog varit med om liknande. Hur som helst, ingen skadades vilket gör mig riktigt jävla lättad. Kan ni tänka er hur rädd man blir. Jag kunde inte få fram några ord. Jag visste inte vad mina föräldrar skulle säga, vad skulle ägaren till den andra bilen säga, hur kunde cyklisten inte bry sig ett enda dugg, och vad i hela helvete skulle jag göra? Det pågick ett krig i mitt huvud och efter det kommer jag inte ihåg speciellt mycket. Det var bara en enda massiv röra.
MEN jag är så oerhört lycklig att det gick som det gick. Nej, inte att jag krockade med en bil, hade helst undvikit det. Men jag är glad att det inte var något allvarligt. Mina föräldrar klandrade inte mig och jag blev väldigt lättad över att de förstog så bra. Jag antar att det jag vill få fram med det här är, att, det är okej att göra fel.
Jag gjorde ett fel igår och det är okej.
Xx