Första tiden i Stella och Jasons liv var turbulent på alla vis. När vi landat i vår vardag i Linköping förstod vi även ganska fort att våra barn var i det läget skonade från komplikationer efter sin förtidigt födsel. Vi fick höra av läkaren att deras lungor skulle mogna på under kommande veckor och det var det vi "väntade" på.
De hade även vad man kallar varsin öppetstående ductus, en fosterförbindelse till hjärtat som vid fullgångna barn stängs relativt fort efter förlossningen men det gör den sällan på prematura bebisar. En öppetstående ductus kan påverka blodcirkulationen till kroppen organ och lungor. Påverkar det inte mycket kan man oftast vänta ut och ge den en chans att stänga sig själv. I vårt fall togs beslut om att båda skulle behandlas. Där och då kändes det fruktansvärt för vi förstod nog aldrig riktigt hur vanligt detta var utan hörde bara att de skulle medicineras för något med hjärtat... Ja, oron kickade in helt enkelt.
För att behandla ductus gjordes det en rad tester bla. Först ultraljud av hjärtat såklart, ultraljud av hjärnan (eftersom medicinen de skulle få var blodförtunnande och på prematura bebisar är det vanligt med hjärnblödningar den första tiden i livet), urinprov och sen tror jag inte det var med... Så allt som allt tog det väl ungefär en dag med undersökningar innan den tre dagars medicineringen kunde sättas in.
Stellas behandling fortlöpte smärtfritt! Jasons behandling blev avbruten dag 2 pga mannen på biomedicin tyckte han såg en minimalist liten hjärnblödning på vänster hjärnhalva... Paniken för oss som föräldrar blev stor. Hjärnblödningar har inga goda vibbar hos någon av oss... Detta skedde en lördag och på söndagen ringde samma man från biomedicin upp för att ta tillbaka sitt utlåtande kring den ev hjärnblödningen. Det är väldigt svårt att se med mkt skuggor och sådant... Nåväl behandlingen togs upp igen söndag kväll men förskjuten ett dygn.
Stellas ductus stängde sig efter första behandlingen, Jason fick genom gå två innan den stängdes.
Det konstaterades även vid ett noggrant ultraljud av hjärnan i Lund att Jason aldrig haft en blödning i hjärnan.

I övrigt under första tiden i sina liv låg de i något som kallas cpap, det är som en mask som sitter över näsan som pressar ner luft i lungorna för att hjälpa dom vidga sig då deras lungor var så outvecklade och klibbade ihop. De hade en navelkateter där alla prover togs ur, tunna spindeltrådar såg den ut som, uppkopplade till EKG 27/7, saturationsmästare, sond tror jag fick med allt där.
Trots alla dessa sladdar hade vi dom ute hos oss mellan 3-8 timmar per dag på bröstet i vad som kallades kängrumetoden. De åt ungefär var tredje timme, de sondmatades i samband med matningen var det blöjbyte, kissblöjorna skulle vägas, tempen skulle tas, sonden skulle testas så den låg rätt, andningsfrekvens, ja det var en hel checklista som skulle genomföras inför varje måltid.
Jag trodde nog att det skulle vara svårt att fina riktig glädje i det livet vi befann oss i som innebar att vi var i beroende av vården för överlevnad. Snabbt insåg jag att vi varje minut med våra barn hittade något nytt karaktärsdrag, en ny rörelse osv. Vi satt ofantligt många timmar o tittade o pratade o höll en hand över dom även när de inte var ute hos oss.
Det var så villkorslös kärlek och en sådan fruktansvärd oro som hela tiden cirkulerade.

Båda våra barn hade ett väldigt lågt syrgasbehov redan från början och det sänktes tillsammans med trycket i cpap'en, det blev snabbt provtagningar mer sällan, navelkatetrarna togs bort redan i början av andra veckan i deras liv, sola gjorde de under första veckan i livet sen var det också klart. De fick ett par blodtransfusioner under sin första tid pga lågt hb.

Läkarna och sjuksköterskan sa att vi var på en väldigt uppåtgående väg, de började fråga om framtiden, om vi hade hunnit handla vagn etc. De började visa att även de trodde på en framtid. Samtidigt såg de till att vi hela tiden hade fallskärmen kvar på ryggen eftersom i neovärlden är det ofta ett steg fram o tre bak...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments