​13 december idag och här utanför fönstret är det bara svart avgasfärgad snö som ligger som slask på gatan. Igår kväll fick jag vara med om en mindre trevlig upplevelse. Jag hade nyss lagt mig i sängen när jag öppnade munnen och hela käken knakade. Det har den gjort förut men nu kändes det som om den bara gått sönder. Jag började på riktigt känna i ansiktet om allt verkade som det skulle och visst var allt på plats. Idag är det lite bättre  men fortfarande väldigt öm. Dagen bjuder mest på uppsatsskrivande som jag ska köra igång här alldeles strax och därefter kommer jag förhoppningsvis ta mig ut för inköp av nya mysbyxor. Kanske hinns till och med ett litet luciatåg med!

Hoppas ni andra ska fira er lucia på bästa ätt med fin vit snö, värme och mycket härllig julstämning!  

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag var det handledning av C-uppsatsen. På något sätt känns det lite sjukt. För ett år sedan kunde jag knappt ta mig upp på benen och ännu ett år av sjukskrivning lades till räkningen sen tidiga tonåren. Idag sitter jag med min C-uppsats, inte bättre men stark och envis har jag kämpat mig tillbaka. Att ge upp något man vill ha är väl det dummaste alternativet jag kan komma på. Att ha sådär en 100 olika diagnoser (skämt åsido men många är det!) är inget som ska få stoppa mig. Ni som tror att det är lätt. Välkomna så ska jag upplysa och utbilda er. Jag har genom åren pratat med många personer som lider av kronisk smärta och kroniska sjukdomar och många säger att de gladeligen skulle byta med någon annan för att slippa sin smärta. Jag funderade mycket på det på tåget hem idag men vet ni vad jag kom fram till? Varför vara någon annan när jag själv faktiskt är rätt bra. Visst har jag mina fysiska hinder men till mitt sista andetag finns det ett hopp för mig, för oss alla men tänk om jag hade bytt med någon som bara var arg, bitter och otrevlig. Det hade varit så mycket svårare att fixa det. Att vara kroniskt sjuk är inte på något vis enkelt men i de fina och goda stunderna måste man finna sin glädje! Som i värmande ord från en handledare eller den orientaliskt inspirerande linsgrytan den goa personalen serverade i lunchrestaurangen. Det där leendet när man går förbi en kursare på avstånd och känner att man lever. Då känns smärtan lite längre bort och livet lite närmre.

"Mod är inte alltid högröstat. Ibland är modet den stilla röst som vid slutet av dagen viskar jag försöker igen imorgon"

-Mary Anne Radmacher

Likes

Comments