Header

Chattanooga, vardag, Cimara

Hej och godmorgon! Jag har nyss avslutat min 3e natt på jobbet och ska strax fixa stallet nu på förmiddagen och motionera båda hästarna innan det är dags att sova inför gångens sista nattjobb.

Hann tyvärr inte med någon uppdatering på hur gårdagens pass gick. Blev sen upp från stallet så var tvungen att skynda mig i säng. Började i stallet med att bygga fram två små hinder på en 8 volt över hela ridbanan. Ett kryss och en liten oxer på 80-85 cm. Jobbade genom Cimara på banan efter det och avslutade med att skutta över dessa ett par gånger som avslut. Stark och stum häst igår, troligen för att hon inte jobbat hårt på ett tag och sedan för att jag red på tredelat bett när hon annars går på flippan, pelham eller kombi bett. Hon blir lätt stark och stum men vill gärna trimma henne på något snällare ibland. Graman på igår för att få lite hjälp i anridningen så att hon inte skulle springa iväg för mig. Tillslut fick jag till lugna och avslappnade språng samt en rund och avslappnad galopp jobb efteråt. Fick jobba bra mycket för det men tillslut!

Efter Cimara så tog jag ut Chatta på en vanlig kort tur ute 40 minuter med 3 små travpass vilket är det vi får göra nu i en vecka till minst. Väldigt pigg och spänd idag vilket är ovanligt då hon har varit väldigt lugn och avslappnad hittills. Kändes fin och travade på bra! Kör här också med livlina ett tag då med gramanen. Efter detta fixade jag stallet och sen slängde mig i sängen för att få lite sömn innan jobbet.

Fick tyvärr ingen film på Cimara igår. Hade ställt upp mobilen för att filma men märkte efter passet att den stängt av sig tyvärr. Bjuder på två bilder på hästarna från igår i alla fall! Och en liten snutt film på Chatta i trav 🌟

Likes

Comments

vardag, Chattanooga, Cimara

Som rubriken lyder så är det dags att starta igång lite smått igen med hoppning för Cimara. Såret har nu läkt näst intill helt och hon får då påbörja igångsättning helt som vanligt. Det har gått 3 och en halv vecka sedan hon skadade sig men eftersom hon kunnat promenera och skritta lite lätt hela tiden och även travat och galopperat så kan hon få komma igång rätt snabbt igen. Som en vanligt liten vila fast såret var tvunget att läka helt för att inte gå upp igen. Ska bli skönt att få komma igång och träna samt komma iväg på en till tävling i år. Tänkte att hon får nästa vecka också innan vi åker iväg på träning igen!

Jobbat natt, sitter lite halv sliten framför datorn nu och ska ta tag i stallet tänkte jag. Käkat frukost och nu även lite mellanmål, kört lite styrke träningar för mig själv. Blir som vanligt en uteritt för Chatta med 3 små travpass. Cimara som sagt kör ett pass på banan med lite små hinder och stallet ska fixas innan det är dags för mig att lägga mig och sova för att gå på tredje natten. Behöver vara i säng senast 3. Ska se om jag kan få lite bilder från stallet idag och kanske även försöka fixa en liten film på Cimara. Ska göra vad jag kan! 😁

En lite äldre bild på Chatta från 2015, vår 1.20 debut!


Likes

Comments

vardag, Chattanooga, Cimara
Hagkompis eller ensam? Stor eller liten hage?

Hur gör man bäst för att undvika skador på hästarna ute i hagen? Är det bäst för dom att stå en och en i hagar som är så platta som möjligt med bara gräs? Ska dom ha skydd i hagen?

Som det ser ut i dagsläget har vi gjort en del ändringar med hagar och hagkompis. Våran vinterhage är i en skog vilket betyder mycket stenar, pinnar... Mycket att skada sig på. Fördelen är att det blir inte lerigt och hästarna har skydd från dåligt väder. Cimara skadade sig första dagen vi släppte in dom i den hagen... Hon hade skydd och bots runt om och tjockt täcke ändå lyckades hon att skada sig uppe på låret där det inte gick att skydda henne. Cimara är väldigt energisk när hon är ute. Springer ofta som en tok, hoppar och skuttar... Det gör absolut att skaderisken ökar...

När Cimara fick komma ut igen nu efter skadan valde vi att dela av hagen. Det är en rätt stor hage men som den är nu är den betydligt mindre. Absolut inte liten men valde att dela av så att mina två hästar går i den delen där det är minst sten och berg. En lite mindre hage gör även att dom inte kan dra full fart genom hela hagen utan måste sakta av vid staketen. Men vad jag har sett på många stall så är denna hage fortfarande mer än det dubbla i storlek mot vad många har. Så våra hästar går 2 och 2. Familjens häst och sen inhyrning går i en större del av skogshagen och mina två som sagt i en mindre del. Fungerar jätte bra såhär långt!

Sedan har dom skydd och boots runt om.. Mycket att ta av och på och se till att hålla rent men vill göra vad jag kan för att undvika skador så gott som det går. Dom får lunch ute under dagen och går ute mellan 7 och 8 timmar varje dag så länge dom är friska och får vara ute som dom är nu.

Hur gör ni med hagar och hagkompisar? Ensam, två tillsammans eller alla i en hage? Skydd eller inte skydd? Hur stora hagar har ni? Är det plana gräshagar eller skogshagar, blandat? Hur länge går dom ute? Skicka iväg kommentar hur ni har det 😊

I vilket fall ska jag om en stund bege mig till stallet för att mocka, fixa alla sysslor i stallet som höpåsar, vatten, kraftfoder osv... Hästarna ska även motioneras, Chatta ut ca 40 minuter med 3 travpass. Cimara får också komma ut idag i skritt och trav. Behöver vara klar strax innan kl 2 då jag tänkt att sova runt den tiden för att gå på andra natten för denna omgång. Jobbade natten som var, åkte hem och tog ut hästarna i hagen efter att mamma fodrat innan hon åkte till jobbet. Käkat frukost och kollat lite youtube nu under förmiddagen.


Likes

Comments

Chattanooga, Cimara, Tävling, vardag, youtube

Det var ett tag sedan jag var inne här och sa hej. Bloggen har inte uppdateras flitigt i år tyvärr fast jag skulle vilja och fast jag saknar att komma in här varje dag och dela med mig av min vardag. Men 2017 har varit ett tufft år. Mycket motgång men även en hel del framgång...

Året började olyckligt med Chattas hovbensfraktur... Hon stod inne på boxvila i över 7 månader och denna tid har varit allt annat än lätt... Idag kan jag ändå glatt meddela att Chatta går ute i hage igen sedan några dagar tillbaka och hon har även skrittats uppsuttet i två veckor samt senaste dagarna fått börja trava lite smått. Och som tur är så känns hon otroligt lugn, avslappnad och fräsch! Ni kan läsa mer om detta i förra inlägget!

Har dock en tråkig nyhet kring Cimara. Hon skadade sig förra månaden ordentligt i hagen och fick in en pinne eller liknande långt upp på baklåret. Det var så illa att vi fick åka iväg akut och sy... Flera cm djupt men som tur var hade leden klarat sig precis undan skadan så det var "bara" ett stort sår som skulle läka. Blev boxvila i två veckor för henne innan hon fick sättas igång och skritta samt komma ut i hage efter det. Nu skrittas hon och travas. Såret har läkt fint och under kommande vecka ska hon sättas igång och jobba i galopp och även lite bommar och små hinder igen. Tråkigt avslut på en väldigt fin tävlingssäsong. Hon avslutade ändå senaste tävlingen fint med att vara felfri på hinder och placerad i 1.20. Tävlingen kan ni se på filmen nedanför. Första rundan är jag inte så nöjd med då hon var svår att kontakta och hon var spänd och stark men andra rundan är jag mer än nöjd med! Så nu satsar vi fullt på 2018 där vi planerat att debutera 1.30.

Så nu ska jag göra ett försök att hitta motivationen att uppdatera flitigt så att ni får följa vägen tillbaka med Chatta och satsningen med Cimara. 😊 För live uppdatering och mer uppdatering så finns jag på snapchat- sannosch och instagram sannagustafson


Likes

Comments

Chattanooga, storytime, vardag

Jag vet att jag har lyst med min frånvaro här. Men allt med Chatta har varit så ovisst och så jobbigt. Det har varit en ständig kamp att hålla hoppet och humöret uppe. Ständig kamp att gå ner till stallet och se min häst tvingas stå inne på box. Men jag kommer in här med glädjande besked. Efter 6 månader boxvila så är Chatta friskförklarad!

Det har varit en ständig kamp om att få detta att fungera. Det var i Mars hela min värld rasade då vi hittade Chatta hoppandes på tre ben ute i hagen strax innan vi skulle åka iväg och träna på kvällen. Jag minns att jag, mamma och pappa fick hjälpas åt att få in henne i stallet. Hon kunde inte gå. Jag ringde till kliniken i panik, lindade alla benen så gott jag kunde som stöd och lastade in henne för att åka dit. Första biten stod jag inne i transporten och vi åkte otroligt sakta hela vägen. Jag minns även smset jag skickade till min tränare. "Jag kommer inte på träningen ikväll då jag måste åka akut med hästen till klinik" Tårarna rann, magkänslan sa att det var illa. Den dagen var jag säker på att jag skulle förlora henne. Mamma sa åt mig att hålla hoppet uppe men det var svårt.

Väl på plats fick vi komma in direkt. De började att leta lite lätt efter en hovböld och efter mycket om och men så kunde de hitta en vätska inne i hoven vilket tydde på att det var en hovböld. Lättnaden kom direkt för mamma men för mig kunde jag inte släppa den känslan om att något var mycket fel. Såklart tog dom in henne på röntgen för att vara säkra och det var då mardrömsbeskedet kom.

Efter ett antal bilder så ser jag på min mammas min när hon kollar på mig att det är inte bra. Jag står inne på röntgen och håller i Chatta när hon tittar på mig. Sedan kommer en veterinär in till mig och dom orden skar som en kniv i hjärtat på mig. " Tävlingssäsongen är över för eran del" Jag kan hålla hästen så kan du gå in och titta på bilderna. Det var en stor fraktur i hovbenet. En spricka som gick över nästan hela hovbenet och delade sig på två. En blödning av frakturen hade bildats i hoven därav vätskan som dom hittade innan. Trots den stora frakturen så låg det i fas och prognosen var trots allt i dagsläget bra. Men som även dom visste så är Chatta inte rätt häst att ställa på boxvila men vi var överens om att ge det ett försök. Krossad, otroligt ledsen så åkte vi hem och påbörjade den långa resan.

Chatta var gipsad och stod inne på box. Men efter två veckor helt hysterisk och även lyckats ta av sig gipset åkte vi på återbesök för att få på en ringsko som skulle låsa hoven och sen skulle vi testa att ställa ut henne i en mini sjukhage för att se om hon kunde lunga ner sig. Detta var inte optimalt för läkningen men hon kunde inte stå kvar inne helt på box. Sagt och gjort fixade vi en sjukhage inte större än boxen med staket högre än henne för att fastställa att hon inte skulle hoppa ut. El på staketet men trots detta var hon totalt galen inne i hagen och lyckades ta sig ut flera gånger så detta fungerade inte. In på box igen och gjorde allt vi kunde med madrasser längst väggarna, mat, godis osv... Hon sparkade upp stora sår på bakbenen och väggarna gick det nästan hål i...

Två månader hade gått med ytterligare två återbesök. Vid röntgen kunde man se att frakturen inte hade läkt någonting trots att det gått två månader... Detta för att hon inte står stilla utan gör lufthopp inne i boxen, står och väver, sparkar och kastar sig mot väggarna. Det såg inte bra ut och prognosen ändrades från bra till väldigt dålig. Detta återbesök diskuterades det att istället ta bort henne. Att om det inte läkt något på två månader så finns det inget att göra... Man ville i detta läge ta bort henne. Jag förklarade att jag inte kunde ta ett beslut där och nu utan vi åkte hem med henne och skulle vänta ytterligare 4 veckor och under den tiden skulle vi ha tagit ett klart beslut.

Någonstans här började Chatta mer och mer lugna ner sig. Absolut inte helt utan fortfarande massor sparkar och vävande och ständigt slänga in mat till henne. Jag satt och funderade varje dag på hur man kan ta ett sånt beslut om sin bästa vän. Är jag självisk som fortsätter att kämpa för henne? Skulle hon må bättre av att få avsluta? Tanken var att betäcka henne från början men eftersom läkningen inte sattes igång så fick vi inte heller betäcka henne tyvärr.

4 veckor gick och det var dags för återbesök igen. Det hade nu gått tre månader sedan skadan och vid det här laget skulle frakturen vara nästan hundra läkt. Fast beslutna både jag och mamma att det var dags att låta Chatta få vandra vidare så kommer beskedet att läkningen har påbörjats, men väldigt väldigt lite. Och i det läget visste jag att jag inte kan ge upp. Jag stor grät på vägen hem den dagen. Mamma frågade mig varför jag gråter... Jag svarade bara att det hade varit så mycket lättare om det inte hade börjat läka något alls denna gång heller. Då hade beslutet varit lättare och Chatta hade fått somna in. Men när det börjat läka, även fast det är väldigt lite så kan jag inte ge upp. Jag känner mig självisk... Jag tror mamma förstod varför jag grät då. Att det börjat läka så lite, gjorde allt så mycket svårare.

Vi fortsatte att kämpa, ge henne mat hela tiden. Se till att hon hade något att göra, alltid hade sällskap inne. Vi skiftade andra hästarna som sällskap hela dagarna. Denna sommar har varit ett heltidsjobb i stallet. Det har tagit hårt på oss alla att se henne inne, att kämpa tillsammans med henne. Såren hon får på bakbenen av sparkarna och på sidorna för att hon kastar sig mot väggarna. Mamma fick stanna hemma och ta hand om Chatta hela dagarna under semestern och fick stanna hemma när jag åkte på meeting med Cimara. Ett återbesök i månaden och varje återbesök kunde man se att det faktiskt började läka mer och mer. Nu kunde vi inte ge upp.

Nu har det gått 6 månader... Och förra veckan, på torsdagen så blev Chatta friskförklarad. Det är en otrolig lättnad men än är det lång väg kvar.... Hon har stått inne på boxvila i 6 månader.... Det är väldigt lång tid. Och än får hon inte komma ut i hage. I dagsläget promeneras hon två gånger om dagen 10 minuter åt gången. Detta ska ökas på med 5 minuter per gång och per vecka nu 6 veckor innan ett återbesök igen. Efter det hoppas vi på att vi kan plocka bort skon som sitter som låsning och att hon kan gå ut i en lite mindre hage tillsammans med en till häst. Vi trodde att det skulle vara omöjligt att börja promenera henne igen men Chatta är världens snällaste att gå ut och gå med! Som att hon är evigt tacksam att jag aldrig gav upp henne. Men nu ser vägen ljus ut trots att det är lång väg kvar. Vi beräknar att det är åtminstone 6 månader kvar tills jag rider som vanligt på henne och tränar henne igen. Men jag tror och hoppas att hon kommer tillbaka starkare än någonsin!

Resan har varit och är otroligt jobbig mentalt och ett heltidsjobb. Det är och har varit otroligt kostsamt... Detta år skulle bli vårat år. Vi hade hela året planerat med tävlingar, meetings, mål och delmål. Detta år skulle vi rida 1.30. Hon var finare än någonsin och vi var så samspelta. Det skulle bli vårt tredje tävlingsår tillsammans. Och ni som har följt denna häst från början vet att jag fått kämpa för att ens kunna rida på henne, att ens kunna hantera henne på marken. Det tog min nästan två år att jobba bort allt bråk i ridningen. Klart jag inte kunde ge upp nu?

På några få sekunder tog livet en totalt vändning. Få sekunder så krossades drömmarna och målen. Jag vet fortfarande inte om hon kommer kunna komma tillbaka som innan. Men jag hoppas och håller tummarna för allt att hon ska komma tillbaka ännu starkare. Hon är otroligt och när ingen annan trodde på henne så trodde jag på henne. Vi bevisade att hon kan. Det kan ingen ta ifrån oss. En sak är säker, när vi är ute och tävlar igen så har vi redan segrat. Detta är något jag hoppas att ingen behöver gå igenom. Min lilla tappra häst. Nu siktar vi in oss på att komma tillbaka!

Chattanooga efter 6 månader på boxvila.

Likes

Comments

Chattanooga, Cimara, storytime, Tävling, vardag

Det snurrar många tankar kring hästarna och stallet. Många funderingar kring planer och mål framöver. Hur jag vill fortsätta och hur jag vill satsa vidare. Tänkte dra lite i detta inlägg.

Först och främst så har jag en liten nyhet på gång. Det kommer inom kort att flytta in en ny häst i stallet som jag kommer att rida och tävla framöver. Det är ett litet samarbete med ägaren som jag tror kommer bli riktigt bra. Spänd och förväntansfull och jag hoppas att den inom kort finns här så att jag kan presentera mer för er! Jag kommer förklara mer och berätta mer när hästen finns i stallet!

Andra saken jag tänkte prata om eller ja skriva om är B- kortslastbil. Jag har gått i funderingarna kring att ta BE kort och köpa ny bil som kan dra två hästar eller varit inne på B lastbil. Det lutar i dagsläget mot en liten lastbil. Har funderat fram och tillbaka och eftersom jag vill satsa på att åka iväg på lite större tävlingar framöver och flerdagars tävlingar så skulle en liten lastbil med boendedel vara optimalt. Sedan att jag då behåller min nuvarande bil ett tag till och köper istället då en liten lastbil. Men boende del är då ett måste för annars kan jag lika gärna ha transport känner jag. Så kollar runt lite på vad som finns och det bästa hade varit en med boende del och en hög lastvikt på runt 1200 kg. Vet inte om det finns med boende del men vet att det finns utan boende.... Inte hittat någon med så om ni vet någon vettig B kortslastbil som stämmer in på detta så kan ni gärna slänga iväg en kommentar eller ett mejl till sannagustafsoon@gmail.com!

En tredje sak som mamma och jag funderar fram och tillbaka på är stallet. Jag har ett stall utan ridhus vilket ibland blir ett problem under vintern att träna hästarna ordentligt. Ett tag var vi inne på att flytta hästarna till ett annat stall men både mamma och jag tycker om att driva vårt eget stall så som vi vill ha det. Ett ridhus hade ju såklart varit drömmen att få upp här hemma men om det är möjligt det vet jag inte riktigt. I dagsläget fungerar det ändå helt okej med att salta banan för fullt under vintern och åka iväg och träna i ridhus! Sedan vet jag att det skulle vara svårt att stalla in Chatta i något stall då hon behöver vara ute så mycket som möjligt och att hon sparkar så mycket i boxen. Inte många som vill ha en sån häst i stallet... + Att jag gärna har samarbete med hästägare och det är svårare om man inte har eget stall.

Jag vill framöver i livet flytta till en större hästgård där det finns ett lagom stort stall med ridbana och ridhus. Såklart ett hus på gården också. Jag vill helst att detta ska vara i Skåne men vart jag hamnar återstår att se. Målet, drömmen och planen är att flytta till en lite större hästgård och driva eget på sidan av annat jobb men helst helt eget företag bara.

Tävlingsmål nu under 2017 är ganska uppnådda. Jag ville starta 1.20 klasser med Cimara med stadiga resultat och bra resultat nu framöver är det vi ska sätta för att sätta årets mål. Målen med Chatta var 1.30 klasser vilket såklart inte var möjligt. Jag ville även komma iväg på meeting och det har jag även varit med Cimara vilket har varit jätte roligt! Några mer meeting i år ser det inte ut att bli lite pga jobb men även pga Chatta. Både mamma och jag kan inte åka iväg några dagar från stallet då det är mycket skötsel kring Chatta nu när hon står inne på boxvila. Jag har fått med mig min syster och hennes sambo på tävling istället när vi varit iväg flera dagar och det har varit guld värt även fast mamma gärna hade följt med. Planen för nästa år med hästarna är inte helt hundra satt än. Chatta är bara målet att hon ska bli bra och komma igång och ridas igen. Ev kommer hon kunna starta nästa år förhoppningsvis! Cimara om jag drar rakt ur huvudet vad tankarna går nu så är det 1.30 klasser med henne som är målet. Har som sagt inte funderat fullt ut på det eller vilka tävlingar jag vill åka på men som det ser ut nu vill jag rida 1.30 på henne under nästa år. Hästen som är på gång kommer även sättas mål för men mer om det kommer ni som sagt få veta sen!

Satsningen går framåt, målen blir högre och då krävs det en del förändringar och en del investeringar. Nu fick ni läsa lite tankar och funderingar kring framtiden som det ser ut just nu.

Chattanooga Norrköping International Horse Show 2016


Likes

Comments

Cimara, vardag, träning, youtube

Varit iväg och tränat Cimara ikväll för Sofia på Staby Gård. Kort sagt, tycker Cimara var helt perfekt hela träningen igenom. Sedan gjorde jag små missar här och där men skulle sammanfatta träningen som mycket mycket bra.

Cimara var avslappnad redan från början. Inte stark och sprang iväg en enda gång under träningen och hoppade inte heller spänt och överdrivet stort. Fick en toppen känsla! Ibland tappade tog jag bort galoppen lite för mycket. Var även för sen på att rätta ut en korsgalopp och på slutet var hon lite trött och fick med sig lite bommar. Men det var många språng denna träning och många, långa och nyttiga övningar så inte konstigt att hon blev lite trött. Hoppade sista rundan mellan 1.10 och 1.20 idag. Superfin verkligen! Finns saker att jobba på men det går verkligen stadigt framåt. Så lydig och så fin idag! Tänkte att jag slänger upp filmerna från dagens träning oklippt. Det vill säga att alla språng och alla övningar finns med på filmen. Så då får ni se en helhet hur hon var hela träningarna och de små bitar där det blev lite fel. Jag är mycket nöjd över dagens träning!

Likes

Comments

storytime, Tävling, vardag

Det är nog en fråga som många frågar sig själva. Frågan är om någon vet svaret på den frågan alls? Skulle säga att nyckeln till framgång är olika beroende på vad framgång är just för dig. Framgång kan för någon vara att ta sig upp ur sängen på morgonen medans framgång för någon annan kan vara att rida ett mästerskap. Och hur du når framgång är ju då olika beroende på vilken framgång man vill nå.

En sak som andra har uppmärksammat mer och mer men som även jag har uppmärksammat är att det går väldigt bra för mig och Cimara. Men det uppmärksammades även hur bra det gick för mig och Chatta under slutet av förra året. Många har ställt mig frågan vad jag gör annorlunda nu mot förut och hur jag gör för att få hästarna där jag vill ha dom. Svaret tycker jag är ganska enkelt.

Jag har tidigare inte varit så jätte mycket för att tävla och komma längre inom tävling med hästarna utan förut mest tävlat för att det är roligt. Höjden hade inte så stor betydelse och inte heller hur det gick. Det är egentligen först jag började tävla Chatta som jag satte upp mål för vad jag ville göra och vart jag ville komma. Visst tävlar jag än idag för att det är roligt, det är bland det roligaste jag vet att tävla tillsammans med mina hästar. Men idag har jag även mål och ambitioner för vad jag vill uppnå.

Året 2015 var då jag började tävla Chatta ordentligt. Det var även ett år som det inte gick sådär jätte bra för oss då Chatta inte var så medgörlig. Jag fick många gånger höra att jag inte kunde rida henne och att det aldrig skulle bli något vettigt med henne och det var faktiskt där och då jag bestämde mig för att jag skulle sätta mål. Jag skulle bara bli bättre. Mina hästar skulle bara bli bättre. Sen dess har jag dagligen kämpat stenhårt med både mig själv och hästarna.

Året 2016 började och jag satte upp målet med Chatta att jag ville rida Norrköping Horse Show och för att göra det behövde hon vara stadig i 1.20 klasser. Jag satte även målet att kvala henne till 1.30. Jag bestämde mig för att om jag ska uppnå det målet så finns det inga genvägar. Lägg all tid och alla pengar på hästarna så kommer jag att uppnå det jag vill. Inga ursäkter för att träna hästarna eller för att ta hand om hästarna. Prioritera hästarna före fest och annat kul. Nu är det även så att stallet och hästarna är det bästa jag vet så det var inte jätte svårt att prioritera det.

Sagt och gjort så började 2016 bra och Chatta slutade bråka under tävlingarna. Under mitten av året satte hon nolla efter nolla i 1.10 med placeringar. Vi hoppade fler och fler 1.20. Ofta med en bom ner men vi satte även felfri runda. Allt kändes riktigt bra inför Norrköping Horse Show. Vi red även två klasser där vilket var målet med lite blandade resultat. Jag var i vilket fall mycket nöjd över att ha uppnått målet och satte där efter nya mål. 2017 skulle vi rida 1.30. Fast besluten jobbade jag vidare hårdare och hårdare. Mina tränare såg resultaten, jag såg och kände resultaten. Chatta var helt amazing i slutet av året och även i början av 2017. Vi hoppade banor på 1.30 med lätthet, hon lyssnade på minsta lilla på marken, markarbetet. Hon kändes fantastisk och vi var mer än redo att uppnå målen 2017 som var just 1.30 klasser. Är jag bara fast besluten att uppnå mitt mål så kommer jag att göra det.

Under början av 2016 köpte jag även hästen Candyman, Charlie som han kallades som många av er säkert känner igen. Att köpa Charlie var en chansning. En typ av häst som jag verkligen inte brukade rida, helt tvärt emot. Stor, lugn och ganska tung. Han hade gått 1.30 tidigare och mitt mål med denna häst satte jag upp snabbt att vi ska rida 1.30 innan 2016 är slut. Vår fjärde tävling red vi nationell 1.20 under Norrköping Horse Show under våren med blandade resultat men ändå helt okej. Efter det red vi inte mycket mer än 1 m och 1.10 då vi inte riktigt kom till den punkten att vi kunde rida runt 1.20 utan att ha tre, fyra bommar ner, knappt 1.10 utan ett par bommar ner. Jag passade inte på Charlie och Charlie tyckte inte att det var sådär jätte roligt när det blev högre än 1.10. Jag valde att sälja Charlie redan under hösten och det var med en stor klump i hjärtat. Men han kom till ett toppen hem! Jag var tvungen att lägga mina känslor för hästen åt sidan för att fortsätta kämpa mot mina mål.

Sagt och gjort redan innan jag bestämde mig för att sälja Charlie så hade jag sett Cimara på en tävling när jag var och tävlade Chatta. Jag sa den dagen till mamma. Den där hästen ska jag ha. Två veckor senare stod hon i mitt stall, dagen efter jag sålde Charlie. Cimara och jag startade en tävling redan veckan efter jag fått hem henne som jag egentligen skulle ha ridit med Charlie. En lagklass och en 1.10 klass innan det. Blandade resultat även där med 8 fel i första och utesluten i lagklassen pga att vi missade B hindret i en kombination två gånger. Lite besviken åkte jag hem men vi tränade vidare. Under vintern opererades hon för en lös benbit och sattes igång lagom till Mars. Vid den här laget hade jag inte satt några specifika mål med Cimara utan jag ville få igång henne ordentligt efter operationen.

Under Februari och Mars hann jag starta två 1.20 på Chatta. Båda två rundorna blev jag väldigt nöjd med. Något litet skit pet under den sista 1.20 klassen. Jag planerade upp hela våren och sommaren med tävlingar för Chatta och gjorde klart för oss att till sommaren rider vi 1.30. Chatta genomförde en träning för Svante Johansson i mars och var helt otroligt fin! Hoppade stora hinder helt fantastiskt och vi var så redo att fortsätta året! Några få dagar senare bröt hon hovbenet och världen rasade för mig. Som jag kämpat med denna häst och så nära vi var att uppnå vårat mål. Någon månad senare dömdes Chatta mer eller mindre ut. Pga att det inte läkt som det skulle... Men jag bestämde mig att ge henne mer tid ändå och idag är det på god väg att läka! En dag är vi tillbaka starkare än någonsin med nya delmål!

Cimara startade sin första tävling 2017 under April. Felfri och väldigt fin. Den dagen satte jag målet för henne. Vi ska rida Norrköping Horse Show under hösten. Och som för Chatta så var ju även Cimara tvungen att gå 1.20 stadigt och bra innan dess. Efter att ha nollat näst intill alla 1.10 vi startat bestämde jag mig för att i Kumla debuterar vi 1.20. Det gjorde vi också men utgick efter 3 hinder då vi inte fick till alls bra känsla på de få sprången. Jag valde att låta henne sparas till de två lagklasser som var kvar under det meetinget.

Till Kalmar var jag lite osäker på om jag skulle rida 1.20 på henne. Men efter att ha funderat fram och tillbaka och pratat med olika personer och tränare så kom vi fram till att det är 1.20 vi behöver träna på. Det är där problemet uppstår och inte i lägre klasser. Största problemet var att hon är för försiktig och hoppar för stort uppåt och inte framåt. Så ja, beslutet blev att hoppa 1.20 under lördagen för att bestämma mig för. Det här kommer att gå. Sagt och gjort. Nollar och är superfin under fredagens 1.10. Riktigt bra känsla inför 1.20 nästa dag. Men en klump i magen rider jag an första hindret i 1.20 klassen på lördagen. Bestämmer mig att nu j*vlar håller vi galoppen och tar oss igenom denna 1.20 klass. Och det gjorde vi också, med en bom ner. Bytte klass direkt efter den starten från 1.10 till 1.20 på söndagen.

Innan vi gick in till den 1.20 klassen så hade jag bestämt mig för att vi skulle nolla klassen. Jag sa till min syster att idag går vi in och nollar. Jag sa till mig själv och till Cimara att nu hjälps vi åt, gör det bästa vi kan och sätter nollan. Det var en bedömning A:0 alltså på tid. Jag tänkte att jag rider runt i ett bra grundtempo men inte för en bra tid utan för en nolla. Det var planen. Vi höll oss till planen och när jag var över näst sista hindret och var felfri hann jag fundera på om jag skulle rida innanför eller utanför ett hinder i svängen till sista hindret. Sa till mig själv, håll planen, gå utanför och sätt nollan. Sagt och gjort så nollade vi. Och tiden räckte till en 6e plats. Den lyckan blandat med att jag var väldigt förvånad att det gick enligt planen när vi gick i mål. Placeringen var en bonus. Den dagen anmälde vi oss till Norrköping Horse Show. Tre nationella 1.20 klasser. Delmålet för detta år är inom räckhåll.

Jag bestämde mig under 2016 att lägga allt på hästarna för att bli bättre och bättre. Jag sätter hela tiden delmål på delmål för att nå längre och längre. Jag tänker på min egen kost, min egen träning varje dag. Jag är supernoga med hur jag tränar mina hästar och vad jag gör med dom varje dag. Jag ser till att dom inte tävlar för mycket men att vi ändå kommer iväg regelbundet på tävling och träning. Planerar varje ridpass och bockar av alla små delar som ska genomföras varje ridpass. Styrketränar mig själv och hästarna. Jobbar på min och hästarnas kondition osv osv.

Jag bestämde mig och det är svaret på hur det har gått ganska så spikrakt uppåt senaste tiden med hästarna. Vill du så kan du. Det är något jag lever efter. Om du inte får det du vill ha, jobba hårdare. Inga ursäkter.

Vi alla börjar någonstans. Med denna shetlandsponny Sally började jag när jag var 3 år gammal. Sedan dess har jag aldrig varit utan häst. För mer daglig uppdatering kring både min träning och hästarnas träning följ instagram: sannagustafson och snapchat: sannosch .


Likes

Comments

Chattanooga, Cimara, vardag

Ett klokt beslut att vila mig ordentligt hela dagen igår och hela natten med massor sömn. Mår bättre idag trots att halsen gör väldigt, väldigt ont. Ska ta mig till vårdcentralen när det finns tider men innan dess åker jag och jobbar två sista nätterna nu. Tycker inte om att vara hemma från jobbet och att bita ihop och jobba går bra men som sagt en vilodag var väldigt välbehövligt för nu känns det inte som feber längre.

Tagit det lugnt över lag idag och gjort lite måsten bara. Har ett par timmar till att ta det lugn innan jag åker mot jobbet. Frågan är bara vad det kan vara för någon förkylning är det inte. Bara halsen som spökar. Men får svar troligen när jag får komma till vårdcentralen och ta prover. Var i vilket fall iväg en stund på morgonen då Chatta var inbokad på återbesök. Dock är det inget avancerat utan vi är där, tar röntgenbilder och sen får hovslagaren slå om ringskon som håller hoven stabil. Mer än så är det inte utan allt går på en halvtimme. Efter det motionerade jag Cimara väldigt lätt på banan på den nivå att jag kände att jag inte ansträngde mig för mycket. Resten i stallet fixade mamma åt mig. Håller det på en nivå så att jag kan fixa jobbet då det är viktigt för mig. Igår fick Cimara vila eftersom jag mådde som jag gjorde. Tur att det känns bättre idag i vilket fall. Äter alvedon och ipren under hela dygnet vilket hjälper till också.

Men till återbesöket och hur det gick idag. Chatta är nu helt ohalt i skritt och trav. Finns ingen anmärkning på hennes gång mer än att hon är något stel. Röntgenbilderna visar väldigt fint. Det är helt läkt i mitten av frakturen men finns lite kvar längst in i hoven och även längst ut så det läker inifrån och utåt. Detta var ju som sagt en väldigt stor fraktur hon haft så det tar tid. Men ja, det ser väldigt, väldigt bra ut nu och det är lovande att det har läkt helt tills nästa återbesök som sker om 6 veckor. Tyvärr blir det inte att börja promenera henne än utan det är 6 veckor till på box så att vi är helt hundra på att det är fullt läkt innan hon börjar röra på sig. Hon kan få komma ut och beta utanför stallet så länge hon är lugn. Så... 6 veckor till... Lång tid men vi kämpar vidare! Det är 4 månader sedan hon skadade sig. 4 månader inne på box. Det är 1,5 månad kvar till återbesök. Runt 5-6 månader kvar innan jag får rida på henne igen som det ser ut nu. Början på nästa år tidigast. Men har vi kommit såhär långt så ger vi inte upp!

Så ja, positiva beskeden fortsätter även fast vi hade hoppats på att hon kunde få börja röra lite på sig i form av promenader. Men vi kommer tillbaka starkare än någonsin! För övrigt så gick Cimara som en dröm idag och allt med henne blir bara bättre och bättre hela tiden. Lyssnar på minsta lilla signal vid ridningen nu och hon känns så fräsch och mjuk. Trivs toppen på flippanbettet. Fick ett som sagt lugnare pass med lösgörande arbete och tempoväxlingar och övergångar. Superfin! Körde bara ca 20 minuter aktivt då jag inte hade orken till mer och inte vill anstränga mig mer så det påverkar jobbet. Men känns kul att komma iväg och jobba i natt. Jag är en person som trivs bra med att jobba mycket. Så att ringa och säga att jag inte kan jobba som igår natt svider ordentligt. Men hälsan måste tas på allvar så är det bara. Men nu blir det lite käk efter en liten stund i stallet och sen ladda upp för jobb! 🌟

Chattanooga ett år sedan, Söderköping ❤

Likes

Comments