Jag har inte varit hemma dessa två senaste helgerna och inte kunnat kört/tränat mina hästar för jag har jobbat, och det är inget som jag beklagar för jag gillar verkligen mitt nya jobb. Och tack vore mina snälla föräldrar har hästarna kunnat tränat på med deras hjälp.
Jag provjobbade förra helgen i ett nytt stall, och nu i helgen har jag också jobbat. Jag trivs hur bra som helst, och ibland är det svårt att tro att jag verkligen har möjligheten att jobba med det jag älskar. För jag gör verkligen det. Jag älskar travsporten, hästarna, människorna och atmosfären som finns runt omkring. Så när jag inte är hemma och tränar mina egna hästar, har jag möjligheten att jobba med andra människor som också håller på med travsporten och ta lärdom av dem.

Men i helgen åker jag återigen hem till mina vackra djur och tar sportlov, så jag kommer spendera en vecka med dem. Fast antagligen ska jag jobba någon dag under veckan, men det ska bara bli roligt! Sedan är planen att vi någon gång under veckan ska ta höstarna upp till Rättvik för att köra några snabbjobb med dem. Då blir det nog bara Tantor och Freke, eftersom Rurik fortfarande håller på att bygga upp sig.
Något som jag har märkt med min hästhållning eller vad en ska säga är att jag vill att hästen ska tycka det är kul. Att jag inte pressar dem för mycket på en gång, utan att vi tar det i den takten som passar både hästen och mig. Men som sagt är jag en ny tränare, och håller fortfarande på att lista ut hur jag ska lägga upp min träning.

En mindre glad Rurik, men det ändrades snabbt när vi kom ut på banan. Bredvid Rurik står min faktiska pappa som bidrar otroligt mycket till att vi som familj kan hålla på med trav.

Ibland önskar jag att jag hade mer timmar på dygnet, så jag skulle kunna hinna med allt jag vill. Men det är bara 24 timmar på ett dygn, och enligt mig är alldeles för många av dessa timmar till för sömn, eller att det är för mörkt för att kunna göra nått med djuren. Som tur är börjar det bli ljusare längre och snart har ju jag all tid i världen när jag har tagit studenten eller hur det blir, det märks om några månader.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ibland blir det inte alltid som en planerar eller tror. Rurik Krax är en sådan häst. Rurik som han kallas, var på väg att inte finnas något mer då hans dåvarande ägare ska sluta med trav och hade då beslutat sig för att ta bort sina två hästar som stod på listan. Grejen var att jag känner den dåvarande ägaren väldigt väl, hela min familj gör. Så vi försökte så gott vi kunde att hitta nya hem till dessa två hästar. Men det var svårt. Rurik är nioåring hingst och den andra hästen är ett sto med med många psykiska problem.
Jag var på väg att förlorar hoppet om dessa hästar. Vi hittade inget hem till dem, och datumet för deras avlivning kom närmare. Jag hade själv tagit dessa hästar om jag hade plats, och pengar. Men jag hade verken eller. Men då hände det.

MIn morbror Robert som jämnt har tyckt om Rurik, och dem gångerna han har kört häst har han kört Rurik. Beslutade sig för att köpa Rurik. Rurik som också råkar vara Frekes halvbror. En vecka ungefär innan Rurik skulle avlivas skrev Robert och jag på papperna för ägarskapet för Rurik. Så för nu står Rurik i stallet i Kvarnåker och har allt han behöver och lite till.

Rurik Krax är efter Look De Star och Honey River. Rurik och Freke har samma mamma.
Dessutom fick den andra hästen en andra chans och ett nytt hem, så ingen häst fick lov att besöka hästhimmeln.

Planen med Rurik just nu är bara att han ska tycka livet är roligt igen. Om det betyder att han aldrig kommer tävla på en travbana igen, då är det så. Rurik ska bara glad och nöjd med livet igen. Och det är att vi ska göra saker som gör han glad. Jag ska rida honom, och köra honom, men inte kräva för mycket. Vi får helt enkelt hur det ser ut i framtiden.

Likes

Comments

Helgen har kommit och gått. Återigen gick tiden otroligt fort och nu är jag tillbaka vid skolan och vara här fram tills fredag, då jag åker tillbaka till hästarna.

På fredag kom jag hem till mamma och pappa ganska sent på kvällen så hästarna hade gått och lagt sig för kvällen. Men mamma informerade mig att det var bara bra med hästarna och att vi skulle på lördagen köra dem. Pappa hade kört Freke och Tantor en sväng på dagen, men vi ville ändå köra ett pass på lördagen. För vi hade bestämt med min morbror sedan innan att vi skulle köra i lag i Kvarnåker.

Hade inte haft något emot om det hade sett ut så här när jag körde i lördags.

Som planerat åkte vi till Kvarnåker på lördagen med Tantor och Freke, men då fick vi veta att min morbror inte hade fått tag på barnvakt åt sin son så han kunde inte komma. Men det var inge problem, jag kunde lika gärna köra Rurik. Vem Rurik är kan jag ta sen.
Först fick vi lov att sätta tillbaka ett hjul på vagnen, då det var punka sedan innan som vi hade lagat. Sen fick jag och pappa lov att vänta på att det skulle plogas klart runt i stallet innan vi kunde köra ut. När vi väl kom ut hann jag köra två varv med Freke, sen fick jag punka på det andra hjulet som vi inte hade lagat. Min vanliga tur.

Det var bara att åka in igen och byta vagn, tro mig att Freke blev ganska förvirrad vad vi höll på med.
När vi kom ut igen var pappa princip klar med Tantor men vi körd iallafall två varv tillsammans innan han körde in och jag körde nått varv till innan jag vände upp Freke och körde 1000 meter i rätvarv i lite högre tempo. Och han gick hur fint som helst. Både Tantor och Freke gick fint och jag kunde inte vara mer än nöjd med båda pojkarna. Men det var kallt att köra, det kändes i både tår och fingrar att det var minusgrader!

Medan pappa och mamma duschade av Freke och Tantor klädde jag på Rurik och körde ut på banan. Rurik har inte tränat på några månader och just nu tycker han inte att det är så himla kul med trav eller liknade saker, så jag lät han bestämma helt och hållet hur vi skulle göra. Det blev nått varv i bara skitt, och ett varv i trav. Sedan gick vi in igen, jag tror nog han var nöjd med dagen.

Likes

Comments

Nedre västerdala travklubb är travklubben som jag tillhör och utnyttjar när jag tränar mina hästar. Dessutom är Rättvik också min hemmabana, men dit åker vi mest när vi ska göra snabbjobb, eller vill träna med fler höstar.

Travklubben har funnits så länge som jag minns, långt innan jag blev intresserad av trav och fortfarande bara höll på med ridningen. Många minnen finns därifrån när jag var där och lekte när min morfar skötte banan eller när jag och en barndomsvän var där på ett litet "ponnyläger" med min ponny Fabian och hennes ponny.
Fördelen med denna bana är att vi har tillgång till en rundbana, en rakbana och dessutom helt otroliga rid/körvägar. Du har tillgång till naturen precis bredvid stallet och du kan vara ute hur länge som helst och rida/köra. Och när du är klar kan du lätt ducha av hästen i en av de två duschspiltorna som finns och sedan släppa ut dem i antigen i en av de små paddockarna nära stallet eller i någon av de stora hagarna ute på insidan av travbanan.

Stallet som finns där är otroligt fint och händigt och vi brukar ställa hästarna där under någon månad under sommaren för att kunna utnyttja travbanan och allt runt omkring så mycket som möjligt.

Om min plan går i lås vill jag gärna ställa mina hästar om något år. På grund av dem fina tränarmöjligheterna och tillgångarna till så olika kör/rid möjligheterna.

Likes

Comments

I fredags efter loppet på Romme hade Freke trampat sig på hoven, delen som heter ball. Det var ytligt men jag visste att Freke skulle tycka det var jätte farligt och hemskt. Så jag gjorde rent det såklart och lidande honom så att benet inte skulle svälla.
Nu ser såret fint ut och har dragit ihop sig fint, Freke blev lite svälld i benet men det gick snabbt ner när jag lindade honom. Förhoppningsvis är såret helt läkt om någon dag, om han inte slår ihop och får upp såret igen.

Han är sån Freke, han tycker väldigt synd om sig själv när han har ont och visar ganska snabbt att han har ont. Vilket är väldigt positivt, men kan vara lite jobbigt ibland då han kan gå runt och halta på grund av ett litet sår. Men hellre att han visar att han har ont än att en ska försöka lista ut det.

Dessutom var ju banan väldigt skitig och kladdig så Freke hade fått grus i ögat som irriterade honom. Men som tur var fick jag hjälp på plats av Leif Witasp som hjälpte mig att visa hur jag skulle få hur gruset och hur jag skulle göra några dagar framöver för att göra rent hans öga.Och nu är ögat fint och han verkar inte ha något grus kvar. Det är lite problemt som uppstår när en tävlar på en kladdig bana, det kan bli grus i ögonen och ibland kanske en inte har sådan tur som oss och får en kraftig blödning i ögat på hästen.
Freke har nu tagit det lugnt, det var meningen att vi skulle köra han och Tantor idag men det är bara is överallt så det gick inte att köra idag. Så mamma skulle titta om det går att köra imorgon, isåfall blir båda killarna körda. Men jag måste tyvärr att åka tillbaka till skolan, men kommer tillbaka på onsdag för att gå på ett möta med travklubben här hemma.

Likes

Comments

Vi kom fram helskinnade till Romme och Freke skötte sig under transportresan till Borlänge, han slog bakut någon gång och såklart lyckades han ha sönder en grej i hästbussen som pappa fick åka och laga när vi kom hem igår kväll. Men annars gick det bra!

Det var en underlig känsla att ta ut Freke från hästbussen, som om vi inte var nog "duktiga" för att ha sådana avancerade saker. Det tror jag Freke också kände av lite för när vi kom ut på stallbacken i Romme så glömde Freke bort att han var valack. Gick runt och blåste upp sig och gnäggade till varje häst han såg. Han tyckte han var störst, bäst och vackrast på hela travbanan just då.
Jag själv var väldigt nervös. det kändes att vi hade haft ett uppehåll med tävlingarna. Jag var lite osäker på hur jag skulle göra saker och ting och när jag skulle behöva värma. Men som tur var, var ju Anna där, kusken som skulle köra Freke. Och hon hjälpte mig att lugna ner mig och börja tänka efter vad som skulle behövas göras och när hon ville värma.

Värmningen gick bra, banan var kladdig men hård så broddarna fick sitta kvar på. Freke gjorde nått galoppsteg och lekte att han var rädd för traktorn en sväng, det samma gamla vanliga. Jag hade en känsla i magen att han skulle ha det lite svårt för att vi inte har kunnat tränat intervaller och därefter saknade tempot i kroppen, och det var lite vad Anna sa när hon kom in efter värmning. Men annars sa hon att han var som vanligt och att hon tyckte att han skötte sig bra. Men att vi skulle byta från det delade entömsbettet till det vanliga för det delade bettet låg konstigt i munnen vilket gjorde att han vart grinig och försökte ta bettet från Anna. Så det var bara att byta!

Sen gick minuterna snabbt, så var det bara att sätta på honom utrustningen och göra klart honom för loppet. Min nervositet hade släppt till en viss del men jag kände att Freke började bli lite nervös så jag gjorde mitt bästa för att lugna honom och mig själv.

Sen var det dags för defilering sedan åkte dem 11 ekipagen ut. Loppet gick iväg på en gång utan omstarter och Freke fick en bra start, trots att det var hästar runt honom som galopperade och kunde störa honom.

Helt ärligt kan jag inte säga i detalj hur loppet gick för jag var så nervös att jag vågade knappt kolla, jag lyssnade mest om jag hörde Frekes namn och om han galopperade. Men Anna la sig i rygg på en häst och lät Freke jobba därifrån, ibland tappade han travet men det var helt på grund av att han inte klarade av tempoväxlingar som hände i loppet.


Hästarna närmade sig upploppet och jag började inse att vi kunde gå ifrån det här loppet med pengar. Freke och Anna låg bra till och det var ingen häst bakom honom som attackerade direkt, så det var bara att Freke höll ihop och inte blev trött på upploppet. Och han höll ihop, han tog i och kämpade till sig en 5.e plats och jag lovar, dem som stod bredvid oss trodde säkert att vi vann på grund av våran reaktion.

Anna kom upp och jag tog emot Freke och tackade Anna och Freke för deras fantastiska jobb dem hade gjort tillsammans.
Jag är så stolt över min lillkille. Han visar gång på gång att detta är något han älskar och är duktig på. Han ger inte upp och är alltid med på att prova nått nytt för att hjälpa honom på traven så att säga.
Det gör att allt slit och pengar en har lagt ner på honom och runt omkring känns banalt för en har en häst som har ett bra temperament och underbar personlighet. Dock fick vi ett startförbud på Freke i 10 dagar, det betyder att jag får inte anmäla till start inom tio dagar. Och det var för att måldomaren tyckte Freke inte var nog bra i travet då han då och då tappade det. Men det gör inget, jag vet att han inte har ont och det var på grund av bristande träning i tempoökningar.

Hade turen att jag fick hoppa upp en sväng i sulkyn och jogga av honom efter loppet. Trött var han men det var väntat efter ett hårt jobb.
Allt eftersom är jag jätte nöjd med gårdagen och jag går fortfarande runt med ett leende på läpparna och en stolthet i hjärtat som ingen kan ta ifrån mig eller Freke.

Tack förresten till min kära vän Matilda Warg som tog sådana vackra kort!

Likes

Comments

Efter en liten stund av krångel och lite hjärtinfarkter från min sida lyckades vi få in Freke i hästbussen.
Han tyckte inte om att stå brett då han försökte lägga sig flera gången och gjorde allt för att ta sig ut. Då var paniken inte långt bort, det tar extremt hårt när Freke gör något sådant då han fortfarande är som en  bebis i mina ögon.

Men iallafall efter lite funderingar så kom jag och familjen fram till att vi skulle ställa Freke längst in och sätta tussar i öronen så att han lugnade ner sig. Sagt och gjort gjorde vi det och nu än så länge går det bra. Han har försökt att lagt sig men inser snabbt att det inte går då mellanväggen är ivägen.

Nu är det bara och vänta och se hur han beter sig fram till Romme. Som tur är har den här hästbussen en kamera så vi kan ha koll på honom. Men jag vet inte om det är så bra för mina nerver då jag inte riktigt kan slappna av.

Likes

Comments

För några månader sedan så var jag och en stor del av min familj med på Nyhetsmorgon för ett inslag om bygdetravet som vi håller på travbanan hemma i Dala-Järna.
Det var kul att få visa en annan del av travet där inte pengarna inte är det viktigste utan det är glädjen till sporten som är det.

Rapportern följde med oss under dagen och filmade och intervjuade oss om våra tankar kring bygdetravet och vad det betyder för oss. Det var mycket intressant och det kändes som om en gjorde någon nytta för att Travsporten.

Ta en titt!

Likes

Comments

Det är inte lätt. Hela tiden känner jag att jag håller på för lite med hästarna, att jag lägger för mycket ansvar på mamma och pappa. Och en stund efter det känns det som jag pluggar för lite. Och det kommer jag nog känna fram tills den dagen jag tar studenten, vilket är i sommar.

Men det jag försöker intala mig i sådana stunder är att jag och mamma visste att det skulle bli så här. Vi hade pratat om att att jag skulle plugga på annan ort, och det var det bästa för mig då jag fick den bästa utbildningen. Dessutom har det ju blivit så att Freke har inte börjat startat på sistone så jag har inte missat så mycket. Men det är ungefär som att se sitt barn växa upp och en är inte med hela tiden, fast efter studenten kommer jag vara så mycket med hästarna så att de kommer tröttna på mig.

Min veckor spenderar jag här vid skolan, jag fokuserar på mitt plugg och lägger nästan all min energi på det. Med en ständigt kontakt med mamma som uppdaterar mig hur det går med hästarna och det är jag evigt tacksam över. Sedan på helgerna åker jag hem och kör, och hjälper till i stallet, och alla lov. Jag önskade att jag kunde vara mer hemma men jag tycker också att skolan är viktig. Precis som mamma och pappa gör.

Ofta har jag hästarna i tankarna i veckorna och kollar upp lopp och andra saker som finns inom travet, som att kolla hur det går för Frekes halvsyskon och hur det går för hästar i hans ålder. Jag tycker det är intressant att se hur de utvecklas och hur annorlunda det kan vara från häst till häst.

Men det är svårt och jag saknar mina hästar väldigt mycket, dem är en del av mig och min familj. Men jag vet också att det är bara några månader kvar till studenten och jag vill göra mitt bästa för båda min egna skull och för mamma och pappas skull för att visa att det har varit värt dessa tre år som dem har hjälpt mig.

Likes

Comments

I morgon åker jag tillbaka hem till hästarna för att packa,putsa och göra klart allt inför fredagen. Det enda problemet är att jag kan inte duscha Freke för det är stopp i avloppet på travklubben där vi duschar hästarna. Men får göra någon fuling och dränka honom i pälsglans istället. För om han inte kommer på en bra placering i loppet ska han se snyggast ut iallafall.
Det nervösa börjar att släppa lite grann, blir oftast så när jag börjar tänka på allt praktiskt istället för själva loppet. För jag vill inte att det ska bli som en gång förut när jag glömde täcket hemma och fick köpa ett nytt på plats. Inte det roligaste eller det billigaste.
Det är ju som sagt lite grejer som ska fixas innan fredag. Vi ska byta skor fram på Freke, fråga om vi kan låna en sulky av Roger och försöka få tag på en hästbuss som vi kan låna och dra med. Det känns mycket bättre att åka hästbuss nu när vi har fått ännu mer snö och våran egna transport har sett bättre dagar. Min bästa mardröm är att få bredställ med en transport.


Det känns alltid skönt att få åka hem, för hemma är en alltid accepterad som en är och jag har familjen nära. Hjärnan får slappna av och jag kan lugna ner mig och slippa tänka på skolan ett tag. Bara fokusera på hästarna och min familj och vänner. Men just nu har jag inte så mycket till val än att ta tag i skolan lite nu när jag är hemma för jag har ganska mycket att göra i skolan. Det är bara att försöka hitta en kompromiss mellan skolan och hästarna.

Likes

Comments