This to shall pass

Idag var den ömma modern hos läkaren och fick en kortisonspruta i den onda axeln.
Den ömma modern kan stå ut med mycket men sprutor är en annan sak.
Inte bara gör det ont när de sticks det gör svinont även efteråt.

Just nu känns det som att armen kommer släppa och ramla av från axeln.
Två sketna Alvedon gjorde ingen direkt skillnad vågar jag påstå.
Men men vem behöver egentligen sin högerarm?
Jag har ju en vänsterarmen kvar  så den andra får helt enkelt hänga o slänga så länge.

Även en fis kan ju bringa ljus i mörkret bara du sätter tändaren på rätt ställe. 😉

Hästabstinensen börjar nu bli överhängande och igår när vi var iväg o promenerade med hundarna blev jag som ett barn när jag gick förbi en hage med hästar.
Kolla älskling....HÄSTAR!
Den hårt prövade fadern hummade nåt ohörbart innan han raskt gick vidare med hundarna. Kanske  var han rädd att jag skulle smuggla med en ny långnäsa hem när vi ändå har en tom boxplats.

Att vara hästledig är både oerhört skönt och rastlöst.
Inget ansvar alls lixom och avkomman tar ypperligt hand om den lilla röda ponnyn alldeles på egen hand.
Det är tydligt att en ponnymamma inte längre behövs.

Nästa vecka fyller avkomman år och det är andra året på raken som hon inte är hemma. Lite trist att inte kunna fira ordentligt,  men vi tar en tripp upp till henne med födelsedagstårta och smörgåstårta. 
På söndag är det galopp igen och jag får snusa på den lilla röda ponnyn och hennes matte.

//
Den ömma modern som tagit reda på att en Känguru kan bli ca 25 år gammal.

Gillar