Rädda sig den som kan...var häst för sig själv.

Istiden är här och det har kommit snö. Snö i Göteborgs regionen innebär fara för liv och lem.
Risken att slå ihjäl sig kan inte bli större.
Under nysnön brukar det vara glashalt.
Sen plogas det och då töar det och så fryser det och det blir ännu halare. 
Så sandas det och det blir ungefär 7 sandkorn du får plocka upp och återanvända på vägen och alltså är det H A L T.
Den ömma modern tillhör arten vågavägeavinter!

Den hårt prövade fadern däremot skuttar runt och jublar av glädje. Barnet inom honom kommer fram och han funderar mest av allt på tokiga åkdon för att komma snabbast ner i pulkabacken.
Det är hans norrländska sida som kommer fram och tar över.

Halka innebär broddande av hästar, det innebär oxå att under en tid framöver trippa fram i konstiga gångarter.

Syster yster skottade sjukhagen i morse under mycket möda och stort besvär så Åsa skulle slippa styltor.
Hon grusade även lite för att vår ädla springare inte skulle halka runt som Bambi på hal is.

Evelina fick broddat på Flippelina i allafall vilket känns skönt.
Medryttaren hade henne idag så Evelina kunde fokusera på Åsa.
På grund av rådande underlag ute så valde vi att åka till manegen.

Eftersom vår silverhäst har lite väl mycket energi just nu säkrade avkomman upp med en gramantygel.
Det är ytterst sällan vi använder den typen av hjälptyglar men just nu gäller det att ha både fallskärm och handbroms.

Välekipierad kravlade hon sig upp på den ystra springaren ackompanjerad av ett helt gäng nötkreatur på andra sidan manegeväggen.
Moohh mooohhh mooohhh.
Åsa är alltid positiv till arbete, men just idag var det många otrevliga skuggor som smög runt i manegen.
Rätt som det var kom en extra otäck skugga fram och den lilla hästen gnäggade "rädda sig den som kan", och sjönk ihop i framdelen som en giraff vid ett vattenhål.
Avkomman parerade men kom i obalans och när fullblodsspringaren bestämde sig för kravla sig upp och fly blev det närkontakt huvud mot huvud.

Smällen blev i magnitud av The Big Bang och Åsa blev lika chockad som avkomman och bestämde sig för att osynlig var bästa försvar.
Det blev ett rejält märke i kinden och under ögat och under en stund såg avkomman dubbelt av sin silverhäst.
Vi valde att avsluta där och då.
Ibland kan man köra på, men idag var det bättre med en påse frusna grönsaker liggandes på kinden hemma i soffan.
Så vi slirade tillbaka till stallet med transporten på släp och stoppade om hästarna inför kvällen innan vi åkte hemåt igen.

Nu blir det soffhäng med mjuk filt och chihuahorna i knät med sällskap av Netflix.

//
Den ömma modern som undrar om ni vet vad en pomolog är?

Gillar

Kommentarer