Jaha, det var det...

Idag fyller den ömma modern år.
Den stora födelsedagen, den alla pratar om.
Konstigt...jag känner inget speciellt alls.
För mig är det en dag som alla andra.

Avkomman är i skolan, den hårt prövade maken jobbar och jag är ledig.
Det är fortfarande pandemi i världen och hästarna behöver skötsel även idag.

Rent krasst är jag tacksam att fylla år ännu en gång.
För 2.5 år sedan var det inte självklart.
Nu har jag lärt mig att inget är självklart och att rensa i mitt liv.
Det eller dem som stjäl min energi försöker jag sålla bort så gott det går.
Jag har min man och tre fina barn och ett barnbarn som jag är tacksam för.
De fyller på mina energinivåer hela tiden. Några få väl valda vänner gör detsamma.

Många har grattat mig idag och jag är oerhört Tacksam till dem alla. Det är ju alltid roligt att bli ihågkommen.

Avkommans schema i skolan är just nu slaviskt. De börjar tidigt och slutar sent.
Varannan vecka är det undervisning på plats i skolan och varannan hemma.
Detta kan dock komma att ändras snabbt beroende på hur pandemin utvecklar sig i samhället.

I går vilade Flippelina efter ett riktigt fint jobb i söndags.
Idag blir det trimning av någon sort. 
Vad vet jag inte riktigt ännu eftersom avkomman inte delat sina tankar ned mig.
På söndag rids SM i ponnygalopp så hon har garanterat en plan för veckan.
På lördag lastar vi på förmiddagen och börjar vår långa resa mot Stockholm. 
Den hårt prövade fadern stannar dock hemma denna gången med alla hundar och katter.
Det blir en natt på Hotell innan en lång dags väntan på första start 16.30
Avkomman passar på att jobba lite när hon ändå är på plats. Någon behövde träckare så hon ställde upp.

//
Den ömma modern med en önskan om en fin och torr höst. 

Gillar