Har vi inte kommit längre?

Igår läste jag en tråd på FB där en vuxen kvinna utan hjälm red runt på en alltför liten ponny.
Frågan från henne löd ungefär: Är jag på tok för stor?
Svaret på den frågan var JA, men visst ibland kan det behövas någon större på en ponny.
Det jag däremot reagerade på var att hon red utan hjälm.
I min värld är det ett absolut N E J oavsett vem det är, vilken häst det är eller vilken situationen är. Det ser illa ut och det skickar ut fel signaler punkt och slut.

Någon påpekade det här med hjälmlösheten i neutral ton och vederbörande svarade härskt att hon gör som hon vill och bla bla.
Jodå så är det ju såklart men det är väldigt sorgligt att vi inte kommit längre,
att personen ifråga inte är intresserad av att vara en förebild och inte är mer säkerhetstänkande.

Jag kände samma när elitryttare blev upprörda för att det infördes hjälmtvång i dressyren.
Olyckor händer hela tiden och de är olyckor just för att det inte går att förebygga allt.
Det är ju därför vi har säkerhetsutrustning.

För snart två veckor sedan hade vi ju en provridning på Filippas.  Efter ett sms förra tisdagen har vi inte hört av dem alls.
Väldigt trist bemötande när vi verkligen varit tillmötesgående och höll ponnyn när de åkte iväg. Det är ju bara att säga att det inte klickade. Inget konstigt alls.

Vi hade en annan provridning i onsdags men herregud vilket fiasko och det får mig att verkligen undra över vissa föräldrar?
Här pratades det om satsning på fälttävlan och att ridskolan inte hade mer att erbjuda.
När barnet väl kom upp på hästryggen var hon knappt i styrbart skick och hade ingen balans och fick ponnyn att springa som en besatt utan att veta hur man ens stannar.
Då hade jag haft TVÅ telefonsamtal med mamman om  exakt hur Filippas fungerar och vad vi letar efter för ryttare.
Det slutade med att Filippas tvärnitar och barnet flög högt och långt och landade hårt.
Där o då avslutade jag. 
Barnet fick sitta upp och skritta ett varv med Evelina bredvid.
Det var inte flickans fel överhuvudtaget för hon visste inte bättre.
Jag rådde mamman fortsatt ridskola och att de skulle hitta en mycket mindre ponny utan motor.
Det ville inte mamman...för då växer ju barnet ur ponnyn så fort.
Jag önskar dem all lycka till på vägen men på riktigt var vi i shock och Flippelina likaså.
Evelina är just nu inte alls intresserad av att sälja sin fina ponny.

Igår hade vi genomgång på både Filippas och Åsa och båda dansade igenom utan anmärkning.
Med Filippas var jag inte förvånad men Åsa var en angenäm överraskning.
Skönt att kunna träna på utan att fundera så mycket.

Snart öppnar banan igen och vi kan verkligen låta Åsa få utlopp för den energi hon sitter inne med.

//
Den ömma modern som faktiskt överlevt ännu en lång mörk vinter. 🌞

Gillar

Kommentarer