En räserhäst för mycket, en spekulering av Spider

Gnähähej på er alla fans och följare!

Tiden för pälsbyte är här och vart jag än står eller går så ligger det ett spår av vita strån runt omkring mig.
Matte ser ut som en vithårig yeti efter varje gosande med mig.
Ibland tänker jag att det hade varit lättare att ömsa skinn som en orm?
Men vid lite mer tankeverksamhet hade det varit hemskt opraktiskt att ha skinnet i slamsor runt fötterna när jag springer i hagen eller tränar för den delen?

För varje år och varje pälsbyte blir jag lite vitare och har nu gått från helt svart till nästan vit genom olika gråa nyanser.
Vad händer när jag blivit helt vit?
Går jag vidare till regnbågens pastellfärger då?
Är det så My Little Pony kom till?

Förra veckan var det Kickoff i Ponnygaloppen och eftersom den där Corona inte lämnat oss ännu hade de en digital träff.
Ett ypperligt tillfälle att låta mig vara med men inte blev jag inbjuden i år heller.
Jag hade gärna gnäggat med i bild ätandes en mjukglass med lucernehack som strössel och delat med mig av alla möjliga tips.
Nåja, jag och matte vann ett fint pris i allafall. Årets Glädjespridare,  som vi fick för vårt arbete på äldreboendena.
Det är ett gnäggande fint pris som jag är mycket stolt över! 
Tack!

Snart är det premiär på galoppbanan och jag har börjat förbereda hemmavid med lika delar träning och vila.
Att överträna är inte bra och det är då skadorna kommer hörde jag på en föreläsning och därför är jag försiktig.  Mycket vila mellan träningarna alltså.
En och annan lerinpackning fixar jag under veckorna oxå.
Skulle tro att det är bra för hela min lilla vita fluffiga kropp.

Jag har fått konkurrens om maten i hagen, den däringa räserhästen springer inte bara fort, hon äter fort oxå....och mycket.
Svoosch säger det så har hon mumsat i sig det mesta. Ofint om ni frågar mig!

Även om jag i smyg uppskattar räserhästens sällskap och leklust måste jag säga att hon är lite väl okamratlig ibland.
Häromdagen stod jag stilla och mumsade på lite hö, som hon knepigt nog glömt bort att äta upp, när hon plötsligt tog ett skutt rätt över mig innan hon fortsatte skuttandes ner i hagen.
Kom igen nu, visserligen är jag liten men det är otrevligt att bli hoppad över.

Nåja, jag försöker lära henne allt jag kan och förra veckan dumpade hon Evelina  i sanden på träningen.
Jag kunde inte gjort det dubbelt så bra själv.
Gnäggulationer över detta stordåd!
Jag är ju enormt startsnabb så jag tänkte visa henne det med....kameran vet hon redan vart den är.
Bravo, det är viktigt att alltid le åt fotografen!

Jag har ju en ny pilot i år...Vendela blev ju vattnad med gödningsmedel och växte om mig.
Hennes syster Hilda tar nu över.
Gnähähä....det blir spännande!
Hon blir 7 år i maj så vi dröjer lite med första starten tills premiären i Göteborg. 
Matte hoppas att jag har blivit äldre och klokare....men än finns det knep o trix jag inte har visat.
Mamma Olivia kommer nog bli årets mest vältränade galoppmamma i år med....

//
Over and out från Spider

Gillar

Kommentarer