Det röda ögonblicket

Igår skulle den röda ponnyn skos och den vita verkas. Hovis lyckades klämma in en tid till dem med mycket möda och stort besvär, mellan andra skoningar.

Vi är normalt sett en familj som är mycket noga med att alltid hålla tiden.
Igår lyckades vi inte. Kommunikationen i familjen havererade lite lätt och tillsammans med övriga saker att göra blev det lite galet.
30 minuter sent rullade vi in på gårdsplan där hovis väntade tålmodigt.

Under tusen ursäkter hämtades kusarna in och den vita ponnyn fick fina tassar inför dagens operation.
Så var det den röda drakens fötter som skulle fixas.
Fram gick bra.
Evelina drog skorna och Jocke fixade på nya.
Bak....ja herregud!
Här fick hon ett rött ögonblick och det gick verkligen inte att ens dra skon utan att råka illa ut.
Till slut fick Evelina av höger sko, men då kom hovis inte ens åt att verka den foten.  Vänster baksko gick inte ens att få av.
Både hovis och Evve gav upp och den ömma modern ringde och bokade tid på kliniken.
Sen släppte vi ut en ömfotad ponny på bete med resten av gänget medans Spider fick flytta till Kaisela där han ska bo i två veckor efter operationen.

Klockan 5.30 i morse ringde så klockan.
Den ömma modern stapplade upp och irrade runt för att hitta kläder och borsta tänderna o allt sånt.
Det är nu jag inser varför jag älskar att jobba natt.

Iväg till stallet för att koppla transporten och lasta liten röd ponny.
Det är nu det börjar gå snett...handsken på transporten går inte att öppna och därmed kan jag inte hänga på transporten. Inte ens när jag svär ve och förbannelse över mänskligheten funkar det.
30 minuter sena slänger vi oss in i bilen och ringer Kaisela.
"Kan vi låna din transport?"
Med en vägsnigel framför oss kryper vi mot Hindås för att koppla  ny transport. Dåpassar inte elkontakten.
Jamen det vet jag, vi har lånat den här förut...med en del meckande och en adapter löser vi problemet även om det  totala psykbrytet var nära.
In o hämta Spider som vägrar att gå på.
Nåja lätt löst, med gemensamma krafter lyfter vi på honom.

Tillbaka till vårt stall, ut med Flippelina ur hagen o in i transporten.
Nu är vi kraftigt försenade och Filippas mer än lovligt förvirrad.
Vi styr kosan mot Ale och lyckas komma fram bara 20 minuter sena efter att vi även lyckats köra fel en gång.
Det kan hända att vi hittade ett svart hål på vägen och böjde tiden.

Vi lastar ur hästarna och ser ett stort sår på Filippas ena bakben. Hon har blivit sparkad i natt. Jamen Tack Då!
Djursjukvårdare ser över såret och sonderar det så där inga fickor finns. Det verkar OK så vi tvättar och fixar hemma.  
Nu börjar väntan....1,5 timme väntade vi på att hovslagaren skulle komma.
Det visar sig att ingen kommunicerat att vi skulle komma idag. Suck!

Den lilla röda ponnyn är lugn o fin idag och med en fin cocktail i blodet gick det hur bra som helst att sko.
Inte en ryckning ens på ett öra blev det.
Vi fick förklarat att hon brukar normalt sett inte bråka...kanske fick hon bara ett ögonblick igår när den röda sidan lös igenom?

Spider gjorde sitt bästa för att riva bygget innan det var hans tur att komma in på operation.
Men nu är det gjort och allt har gått bra hittills.

Vi ska strax åka o hämta honom.
Han kommer säkert att skriva något om sin upplevelse när han vaknar till ordentligt.

//
Den ömma modern som hörde att nån sa att det var kul att ha häst?

Gillar

Kommentarer

Fia_Jungdalen
Fia_Jungdalen,
Det är kul ...... men dyrt och ibland lite lätt krävande 🙈
nouw.com/fia_jungdalen
stallhörnan
stallhörnan,
Jag har hört att det är kul ibland. 😉🤣
nouw.com/stallhörnan