Det är positivt att vara negativ...

Så gick vintern då in i fasen dranåtgammaltöverhuvvetframtillimajförjagfryserfanihjäl fasen.
Snön täcktes av regn, och inte vilket regn som helst utan konstant regn under ett helt dygn följt av en köldknäpp följt av isgata.

Tisdag morgon åker den ömma modern hem från jobbet i försiktig fart. Ja, det sker utan backspeglar för de har frusit fast i infällt läge.  Det går bra hela vägen fram tills jag ska svänga av för att köra in på parkeringen hemma.
Det går inte att få stopp på bilen!
Jag bromsar och bilen fortsätter rakt fram.
En Taxi som inspekterat röven på mig de sista kilometerna förstår tydligen inte vad bromsljus innebär utan drar förbi tutande på insidan.
Hoppas den jäveln gick av vägen längre fram!
Jag parkerar bilen, tar min väska och gör en trippelvolt med skruv i spiral och landar totalt ograciöst bakom mitt fordon.
Aj som faaan! Som en amöba ligger jag där på alla fyra och sprattlar utan att ta mig upp. Total blankis och varför skulle någon sanda?

Till slut får jag grepp och krälar upp i stående ställning och hasar mig in i huset. 
Vågavägravinter!

Äntligen var vägarna upp till stallet röjda ordentligt även om vårt transport är fastfrusen.
Kanske kan vi ta oss från stallplan nu. Det skulle behövas för hästarna behöver komma till manegen och röra på sig. Deras hage är ren is nu.
Vi får hacka loss den på torsdag.

Igår blev det pyssel inne för våra hästar och de kändes väldigt nöjda med det. Motion får de så fort vi får loss transporten.

På söndagen när den ömma modern kom till jobbet får jag veta att vi fått ett större utbrott med Covid. Jag gick av torsdag morgon och samma morgon hade ett större antal insjuknat. Ett mass sms utgick med info och inkallning till testning. Av någon anledning fick jag inte denna info och fick en smärre chock när jag kom till jobbet.
Första reaktionen var att gå hem, men sen lugnade jag mig eftersom avdelningen jag skulle vara på var smittfri.
Men förbannad var jag och orolig så klart.
Är jag smittad och har jag i så fall spridit smittan ?
Igår kom testet tillbaka negativt och aldrig har jag känt mig så positiv till att vara negativ.

Idag väntar ett rutinbesök på sjukhuset för avkomman med undersökning av hennes handleder som spökar och kanske blir det en kortisonspruta.
Större delen av dagen kommer att gå åt till detta. Normalt sett brukar vi fika medans vi väntar men nu vet vi inte om cafét har öppet.
Munskydd är obligatoriskt under tiden vi vistas på sjukhuset så de har skärpt rutinerna sen vi var där i höstas.
Känns bra!
Hoppas nu bara att gemene man vet hur de ska hantera munskydden.
Allt för ofta pillas det på dem, de återanvänds eller sitter felaktigt.

Hästarna får kollas av Johanna idag och både Filippas och Spider kommer tas om hand av sina fina medryttare.
Avkomman förblir nog sovandes resten av dagen om läkaren bestämmer sig för att spruta.

//
Den ömma modern som funderar på om utvandring inte vore så dumt ändå.

Gillar

Kommentarer

Fia_Jungdalen
Fia_Jungdalen,
Hoppas att du inte slog dig allt för illa 🙀
nouw.com/fia_jungdalen
stallhörnan
stallhörnan,

Inget är ju brutet i allafall. Blå och en stukad hand är jag rätt tacksam för.

nouw.com/stallhörnan