Är detta verkligen livet?

Den ömma modern har gjort första jobbnatten efter semestern. 
Det var tungt att gå tillbaka och jag hade verkligen kopplat bort ALLT jobb.
Efter 15 minuter var jag in i det igen.
Det var ändå rätt kul att träffa kollegorna även om jag fläck och bitvis undrade vad sjutton jag sysslade med?
Många nya boenden som jag inte kände igen, inte visste vad de hette eller vilket rum de bodde i för den delen.
Jag tror alla hamnade rätt så småningom i allafall.
Annars fick dagpersonalen en överraskning. 😉
Nåja, alla sov gott och det är huvudsaken.

På väg hem körde jag förbi otaliga busshållplatser där håglösa människor stod och väntade.
De hade alla en sak gemensamt ur mitt perspektiv.  De såg ut som att de tänkte att ska detta verkligen vara resten av mitt liv?
Jag tror de allra flesta av oss haft samma tanke?
Precis när jag skulle somna i morse fick jag samma tanke, men sen tänkte jag längre....ååå vad jag är tacksam att jag inte har ett dagtidsjobb. 😀

När modern sov som en klubbad blåval under dagen var avkomman i stallet och gjorde alla stallsysslor samt red ponnyn. Sen hem och packade och så bar det iväg till bästisen. I morgon åker de till Stockholm för att rida löp. Bästa extramamman Susanne tar hand om vår avkomma och det känns tryggt.

På torsdag är det sjukhuset som gäller för avkomman och diskussion om kortison.
Fredag ska småkatterna till veterinären för vaccination och vi måste börja lägga upp en plan för den lilla röda ponnyn.
Hon är anmäld till SM i ponnygalopp, men vi vet inte om poängen räcker.
Hon har ju bara gjort tre lopp i år.
Visserligen med tre andraplatser men det kanske inte räcker.
Uteblir SM letar vi hopptävling i stället skulle jag tro.
Vi hittar alltid på nåt.  😀

//
Den ömma modern som tänker att vandrande pinnar måste vara en hobby som är billig?

Gillar

Kommentarer