Är det inte nog nu?

Ett år med pandemi och ett år med gnällande människor.
Sverige är för mesiga med sina restriktioner, vi stänger inte ner nog och varför kan inte (andra) folk ta sitt ansvar och stanna hemma?

Sverige stänger ner för mycket, förtryckarstat och jag vill gå på fotboll med kompisarna jö.

Hästsverige har inte varit bättre.
Ett ständigt gnäll på att tävlingar ställts in eller gnäll på att ena eller andra gruppen får tävla. Gnäll över att barnen inte vill fortsätta rida om de inte får tävla osv osv.

Själv kan jag hålla med om både det ena och det andra men nånstans är det bara att resignera, gilla läget och hålla sig hemma.

Så kommer våren 2021 och EHV-1 stänger ner hästvärlden....NU blir hästmänniskorna rädda på riktigt...mig själv inkluderad.
Det krävs alltså ett hot mot våra älskade mulvänner för att vi skall hålla oss hemma och sluta gnälla. Nu hukar vi alla i våra stall och vakar som hökar över vilka som närmar sig hagarna. 😘
Rör inte min kompis lixom!

I söndags var det vårpremiär på galoppbanan och självklart var vi där.
Det var en pigg Åsa som i lugn takt cantrade på sanden. Som alltid lite tittig och efter att ha dragit i nödbromsen fick så avkomman göra en elegant flygtur ner i sanden där hon landade stilrent på fötterna.
Men vår silverhäst kändes hur fin som helst. Hon kan numer trava ordentligt, avkomman hade henne på bettet hela tiden och hon hängde inte åt vänster längre.
Men säg den lycka som varar...på måndagen kom minusgraderna igen och i natt kom stormen Evert med snö i gåva. P A U S !

Med storm och snö blir det vila för hästarna idag. Filippas har snösulorna kvar men Åsa går utan och kommer stappla runt på styltor.
Vi får hoppas detta vita elände töar bort snabbt. Enligt prognosen ska det börja regna under dagen.

Igår trimmades alla hästarna i paddocken.
Syster yster longerade Spider men han är verkligen inte på topp just nu.
Han har varit trött sen senaste vaccinationen för två veckor sedan. Sen fäller han kopiöst och det gör säkert sitt till det med.
Johanna valde efter en stund att ta en promenad med honom istället.

Avkomman red både Silverhästen och den lilla röda ponnyn. 
Syster yster har stått för roadwork i början av veckan och för att mjuka upp efter träningsvärken från söndagens premiär.
Åsa börjar bli riktigt trevlig nu och är så otroligt positiv till allt vi presenterar.
Hon blir stadigare och stadigare och balanserar sig fint mestadels av tiden.
När hon trimmas i paddocken försöker vi blanda allvar och lek så igår fick hon skutta lite över ett lågt hinder och en vattenmatta.  Det är så roligt tycker hon och skuttar runt med små glädjetjut.

Även Filippas fick en stund i paddocken och hon är riktigt fin hon med.
Stark som tusan i kroppen och kan samla sig fint i  både trav och galopp. Hennes brunst är snart över men hon är öm i huden pga pälsbytet.

Sist men inte minst i dagens funderingar och skriverier vill jag berätta om pappan som idag mitt i värsta snöstorm kör ut barnvagnen framför sig på armlängds avstånd mitt i min snömoddiga halkiga körbana.
Efter sig på armlängds avstånd plus ca 1 5 m dragsnöre har han barn nummer två på en snowracer. 

Det är fascinerande med föräldrar som använder barnvagnen för att röja vägen i körbanan och än mer fascinerande när de har en avkomma på släp oxå.
När den omtänksamma fadern stod i säkerhet på refugen var ena barnet ute i vägbanan framför honom och det andra ute på vägbanan  efter honom.
På båda sidor kämpade vi bilister med att få stopp på våra bilar och nej vi körde inte ens fort. Väglaget krävde krypkörning.
Vi får verkligen hoppas att barnen klarade sig hela vägen till förskolan utan olyckor!

//
Den ömma modern som nu tänker kura i soffan resten av dagen.

5 månader efter skadan på Åsas kota är den nu äntligen helt utläkt. Fortfarande är området mycket skört så vi skyddar vid utevistelse.

Bästa fotograf Anna Millqvist var med och fotade i söndags. Tusen tack för fina bilder!

Gillar

Kommentarer