Telefonsamtal

Den fina berättelsen

Vaknar klockan 05.30...

- Ja, men jag skiter i vad du gör, du skall fixa det här
nu annars vill jag prata med din chef! (Han)

Yrt ser jag upp, han är vaken med telefonen i örat och datorn i sitt knä. Han är irriterad, låter bestämd och rätt hård. Jag kan inte minnas att han haft problem med dem, men på skärmen har han längder med chatthistorik från Halebops kundtjänst sedan jag somnat.

Vi hade däremot, sinsemellan, haft en diskussion som gjort att han satt på golvet och inte skulle sova med mig. Trots att jag bett honom att släppa vad det nu var, och lägga sig med mig. Om han var irriterad på Halebop hade han väl kunnat säga det, det var ju antagligen så att han råkade ta ut sin ilska över dem på mig igår, och det kunde jag väl ha viss förståelse för.

Samtalen (och chattandet om vartannat) blev bara mer och mer ilsket. Av att döma av skärmen handlade det inte ens om något viktigt... Men på något vis fick han någon slags tillfredsställelse i det någon sade på slutet, och ställde ifrån sig grejerna för att lägga sig i sängen intill mig.

Medveten om att han egentligen var irriterad, låtsades jag fortfarande
sova
, och rörde honom inte. Osäker på om vi fortfarande var okej, vågade jag inget annat.

Men oavsett hur arg han någonsin var över något, kom han nästan alltid och kröp intill mig med armarna om mig och somnade, tillslut. När han kanske inte trodde jag märkte. Ibland började det med att han råkade röra vid mitt finger eller stortå, och gav med sig efter det.

Det bästa sättet att bli sams med mig vid en konflikt är just det, att lugnt och ärligt ge mig närhet.
Det kändes vackert att ha hittat någon som verkade förstå det så bra. <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229