Krackelering

Den hårda sanningen

- Jag kommer inte att bli densamma om vi gör det här.
- Va?? (Jag)
- Vill bara vara säker på att du förstår, att om vi gräver i mitt förflutna, så kommer jag inte att vara densamma. Jag kan gå i terapi om du tycker att det är vad jag borde göra, men var beredd på att jag kommer förändras.
- Det gör väl alla när de går i terapi? Det kommer vara jobbigt men jag vet hur det är, vi hjälps ju åt?(Jag)

Han svarade inte. Vi hade kommit hem från psykiatrin och låg i sängen, han surfade på nätet medan jag antecknade saker om mina journaler jag fått läsa. Jämförde med journalen jag fått med posten, som den goda samariten för övrigt inte ens ville titta på.

Det här var något han senare satt och tog upp i tingsrätten.
Att han hade varnat mig, jag fick skylla mig själv.
Bara det visar vilken människa jag bott med under den här tiden...


Varningstecken #11

När någon börjar lägga ansvaret på dig för deras liv, är det dags att lämna.
Det börjar med små kommentarer, som att de tänker göra olika saker för dig, för att du tycker det, för att du tror att det hjälper,
För Att Du.
Spring.

Det är skrämmande när jag inser att allt var planerat. Allt var utstuderat.
Jag kunde till och med sätta honom framför Överläkaren på Psykiatriska
vården
, för att omedvetet se honom LEKA med dem allihop.

- Flytta dem mellan sina klor som små yra råttor...

Det var kulisser alltihop.
Hans fejkade nervositet satt egentligen i att det var irriterande att jag blandade in fler parter, bjöd in fler aktörer till hans spelplan han radat upp så snyggt. Han skulle nu behöva balansera en till faktor. Det räckte inte med mina föräldrar och den där kompisen inte. Nej nu skulle jag krångla till det.

Men om han lät sig hållas och gick med på det,
Hade han ännu fler täckmantlar att gömma sig bakom,
knappar att trycka på och svepskäl att komma med, i skuggan av vården.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229