Aldrig Strumpor

Efterdyningar

Ringt veterinären och tagit c vitamin.
Tror både jag och Katten håller på att bli förkyld.

Det blev vi, i alla fall, när han bodde här. Världens virusinfektion som tog två veckor att bli frisk från.
Han tog hand om mig som en gud, under tiden jag var sjuk. Vilket ledde till att han självklart också blev smittad.

När jag inte blev bra efter att han varit frisk länge, Sa han konstant åt mig med förtvivlan att "snälla" i alla fall ta på mig strumpor på fötterna. Annars skulle jag aldrig bli frisk, för våra fönster som stod litet öppna, och det kalla golvet.

Tillslut blev det en grej av det. Jag skrattade då och då när jag insåg att jag gick barfota igen. Det blev ett gulligt skämt. Han hade de mest vackra ögon när han väl tyckte något var roligt. De sken upp och glittrade, och med hans bruna skiftningar såg dem ut som en nebula i rymden.
Då såg jag det inte, men jag minns nu att han inte skrattade speciellt ofta åt något.

#Varningstecken 6
Människor med känslomässigt döda ögon är en no go zone.
Även vi med Asperger/Autism vet hur man skrattar med ögonen, ser ledsen ut på ögat, och så vidare.

Finns inte den där skiftningen, den där glimten,
den där trasigheten, om vartannat, var vaksam!

Så, idag sitter jag här och hostar, men min katt som droppar snor ibland. Ser på henne, och påpekar för henne att hon inte har några strumpor på sig. Sekunden senare skär hjärtat ihop på mig.
- Du har heller inte strumpor på dig, skulle den goda samariten sagt. Han skulle dessutom skrattat åt kattskämtet.

På låtsas. Men det spelar ingen roll. Jag trodde på det. Jag upplevde det så i min värld.
De där strumporna var på riktigt för mig, och jag kommer idag inte ifrån dem. Det kommer nog alltid finnas kvar i bakhuvudet.

Jag tar på mig dem fumlande, gråtande
Försöker att inte klandra mig själv för hur jobbigt även det allra minsta faktiskt är.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229