”Låt gå”- attityd

Tre veckor på Rastaholm, ÄLSKAR bubblan. Vi är ju skapta att bo på varandra, ”vi blir människor genom andra människor” à la nya testamentet. Spelar ingen roll om man ryktar hästar eller coachar seglande barn i båtar. Får jag studsa fram över vattnet i motorbåt eller burka ner en laser behöver jag inget mer.

Men: lumpen lyser igenom allt. Nu senast märks det på det här med ”låt gå”-attityd. Om kollobarnen börjar tjata om kvällsbad när ledarna vill gå och lägga sig, då ska en bra chef sätta ned foten. Att först ignorera frågan, och sen säga ”hon där får bestämma”, sätter bara någon annan i skiten. Då blir jag den bitchiga ledaren som måste säga nej. Jag vill inte vara den ”sköna snubben”, men inte heller en ”duktig flicka”. Gör mig rättvis! Rimlig!

Har fått det slutgiltiga antagningsbeskedet till läkarlinjen nu också. Önskar att jag kunde se fram emot det, men helt ärligt vill jag bara vara utomhus. Har lovat mig själv all-in studentliv i ett år i alla fall, för att kunna säga att jag har testat. Passar det inte mig, har jag _ingen_ skyldighet att bevisa någonting. Då grisar jag hellre i skogen igen i försvarsmakten. Time will tell helt enkelt.

Gillar

Kommentarer