När man kan erkänna för sig själv att du har nåt dit mål, när man kan erkänna sina brister och svagheter, då har man styrkan att gå vidare.. När man kan titta bakåt och förstå att du gjorde ett misstag, när du kan inse att misstaget inte bara var dit utan även den personens.. Att du skulle lämnat istället för att sårat, när du inte hade styrkan då men har den nu.. När du kan inse att livet måste gå vidare, att man inte kan stå och stampa i samma fotspår hela tiden, för tillslut blir de ett så stort hål att du inte kan ta dig upp.. Antar att ni som läst min blogg vet att jag mått skit, men jag försöker gå vidare jag försöker finna styrkan i mig själv,

För jag vet att jag är stark nog att kunna släppa taget, men frågan är om jag vill..

Vill och kan är 2 helt olika saker, men antar att man måste våga ta steget ut i det okända och chansa lite.. Våga ta chanser, för stå kvar får en bara att må skit,

Efter 5 månader av smärta, sorg och gråt.. Kanske de är bättre att försöka gå vidare, kanske försöka möta de okända och släppa taget om de förflutna.. Våga släppa taget om tryggheten, för du kan inte finna trygghet i andra, du måste hitta den i dig själv, finna din inre styrka och lära dig att förlåta och gå Vidare..

När skrattet försvinner, och allt du finner är tystnad, när tystnaden försvinner och allt du känner är ett tomt skal av saknad och ensamhet, när allt du behöver inte är kvar..

Life must go on!! Men kan du låta de gå vidare med dig som passagerare, Kan du ställa dig i fönstret och vinka hejdå till personen på perrongen, och se tåget åka iväg utan honom..

Är du redo att säga hejdå, eller kramlar du dig fortfarande fast som en igel, bara för att du vägrar släppa taget om de förflutna..

Är de är något du vill, se honom stå på. Perrongen medans då går vidare med dit liv..

Medans allt faller, som ett pussel. Och du måste leta nya bitar för att bygga om..

När du tror att såren läkt? Eller då du lagt plåster på dom för att gömma smärtan, dragit åt riktigt hårt och stängt av, går ut sätter sig på bron och förkortar dit liv med 5 minuter.. Eller då du bara vill känna smärtan.. När du vill gråta skrika skratta, när du inte får känna, att känna smärta är en styrka säger dom.. Men smärta gör ont, smärta är ens svaghet, smärtan gör en svag, den gör en inte stark.. Allt är en stor jävla lögn, för livet är inte en dans på rosor..

Jag gillar dig så mycket att de gör ont att gilla dig, för jag vet de är för tidigt, jag vet att de här inte är rätt.. Men ändå gillar jag dig.. Men så rädd att falla, släppa allt och bara gå vidare,