Header

Igår blev jag äntligen utskriven och hemsläppt från kirurgavdelningen. Personalen har varit alldeles fantastisk och jag har blivit så otroligt fint bemött & behandlad. Vilka människor det finns! Änglar.

Det blev verkligen snabba ryck med min op. Från att ena dagen höra att det inte fanns utrymme, till att nästa dag få en tid kommande vecka, för att sen dagen därpå bli ombedd att komma in omedelbart. Jag hann knappt fatta nånting och sprang mest runt som en yr höna i lägenheten innan jag ringde mamma och skrek att hon måste köra nuuuuu, jag ska opereras nuuuuuu, haha.


Tjoff in på sjukhuset, stomisköterskan markerade ut vart min stomi - som jag döpt till Malte, skulle sitta. Blodprover togs, nål sattes, min kirurg satte sin "signatur" på magen, hopp in i duschen, i op-kläderna, ner i sängen, iväg ner till anestesi, på med mössa på huvudet, in på op-salen... Ja, det gick VERKLIGEN undan.

En timme tog operationen, sen rullades jag ut på post-op. Väl där tog det endast några timmar innan jag satt uppe på sängkanten och småsmuttade på en mugg vatten. Jag fick så mycket morfin att jag sov i flera timmar, så stackars mamma hann både köra hem och komma tillbaka och köra hem igen, innan jag rullades upp till avdelningen.

Väl där fick en jag liten äppeljuice som jag fortsatte smutta på, fick mer morfin och mot illamående, och sen lyckades jag minsann både byta kläder och promenera från sängen till garderoben och plocka fram telefon & iPad. Helt otroligt vad kroppen är kapabel till - om än med MASSOR av morfin i kroppen, så fick jag höra hur bra jobbat det var av mig att vara så "pigg och framåt" redan några timmar efter operationen, och det både värmde och stärkte.

Dagen efter operationen mjukstartade jag med lite yoghurt och kaffe till frukost och lyckades att knalla ner till dagrummet och hämta lunch. Och så fortgick dagarna, mycket smärtstillande, promenader i korridoren etc.. Nätterna var plågsamma, jag hade en sinnessjuk smärta i ryggen och varje natt spände det något kolossalt i magen på mig. Jag kunde inte kissa pga smärtorna, jag kände ingenting förutom smärtorna helt ärligt, så jag fick kateter igen och pumpades full med morfin så att jag tillslut däckade.

Sen kom söndagen, och den var horribel. Grannen på salen höll på att laxera, och jag hade äntligen blivit av med katetern, och tänkte att jag tar en toalett längre bort i korridoren. Väl där känner jag att "helvete vad ont det gör i magen, och ryggen.."

Halvvägs tillbaka till rummet så eskalerar smärtan och jag står hulkandes med krokodiltårar längs kinderna och försöker kippa efter andan samtidigt som jag håller mig i ett räcke på väggen. En sköterska ser mig och springer fram och hjälper mig in på rummet, medan en annan hämtar en fåtölj åt mig. Fick en kall tvättlapp över pannan och blev hjälpt upp i sängen, där dom kopplade på syrgas och jag pumpades full med morfin.. Jag skakade av smärta och att försöka slappna av gick bara inte..

Tillslut kom kirurg-jouren upp på salen och klämde lite på magen tills hon plötsligt säger "du kan blunda nu, jag ska känna lite". Jag förstod efteråt att hon kört ett finger i stomin och därmed konstaterades det ett stopp. Fick dricka Movicol och katrinplommonjuice och under natten började Malte komma igång. Behöver jag säga att jag vaknade upp som en helt ny människa på måndag morgon? I princip all smärta var borta, helt fantastiskt!

Igår fick jag som sagt komma hem och det går inte att beskriva hur härligt det är att få sova i sin egen säng, duscha med sina underbara tvålar och få välja kanal på tv'n. Och givetvis hade jag längtat ihjäl mig efter Esther, som var superkelig när jag klev innanför dörren.

Nu är jag sjukskriven i några veckor innan jag återgår till jobbet på 50% i två veckor. Bäst att mjukstarta. Nu återstår som sagt att komma i form igen och få in lite rutiner, det gäller att promenera varje dag och röra på sig, dricka mycket, tugga noggrant och äta ditten men inte dattan såhär i början..
Dessutom är det skönt att känna att svullnaden om magen minskar lite för varje dag, så man slipper känna sig som en ballong, man samlar på sig en massa vätska nämligen när man opereras. Vägde in mig på stadiga 52,6 kg på op-dagen, och dagen efter visade vågen 54,4 och imorse 51,5. Jag har dock en helt annan aptit nu än tidigare så jag hoppas att den kan kompensera mitt viktras..

Jag är bara så jävla lycklig över allt ändå. Jag har fått mitt liv tillbaka. Jag hoppas verkligen att jag och Malte kommer bli en superb duo, och att han kommer funka bra. Oavsett så är jag inte fastkedjad till toaletten här hemma. Promenaden i stadsparken innan idag var helt obeskrivlig. Vidrigt kall, men så befriande.
Ja, jag är fri nu.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Efter op hehe...

Jag lever men är trött som fan och ögonen går i kors av allt knark jag får..

ÄNTLIGEN!!!!!

Likes

Comments

En jäkla fördel att damen väger 6,2 kg haha, jag fick verkligen användning för det idag! Avslutade 1,5h träning med ett gäng squats på väldigt darriga ben med Esther i famnen. Hon envisas om att vara med överallt - om jag så tränar, duschar eller sitter på toaletten... så idag fick hon minsann ställa upp för mig!

Imorgon kommer mitt gummiband med handtag samt en kettlebell. Såg dock att jag beställt HELT FEL och jag orkar aldrig returnera saker jag köper på nätet - tyvärr. Så jag får väl använda den att träna tårna eller något. Skämt å sido, den kommer säkert till användning ändå!

Likes

Comments

Behöver jag säga att jag ÄLSKAR mina nya tights från Aim’n? Sitter som en smäck, så otroligt sköna och riktigt snygga. Dessutom var dom på rea vilket aldrig är fel.

Har kommit igång så smått med träningen igen. Jag har saknat det som fan & det känns ganska pissigt när man tänker tillbaka på hur det såg ut förr. Då tränade jag på gymmet fem dagar i veckan, stenhårt, och dessutom sprang jag 5km tre dagar ovanpå styrketräningen.

Införskaffade mig ett gummiband från Sanctband så man får lite motstånd, när jag tränar här hemma. Just nu är det inte lönt att skaffa gymkort, eftersom jag behöver ha nära till toaletten konstant.. Men det är en bra grund till när det väl är dags att köra igång ”på riktigt”. Dessutom är det bra med träningen inför operationen, så blir jag inte lika lamslagen efteråt.

Nästan 5 år sedan bilden togs, innan tarmen rasade ihop och förstörde allt.

För övrigt går jag bara och väntar på att kallelsen till operationen ska dimpa ner i brevlådan. Jag har SÅ mycket planer det här året - och jag orkar fan inte vänta längre..
Har en konsert jag ska gå på i sommar & ni kan inte ana som jag ser fram emot att äta ute på restaurang, utan att behöva oroa mig för att springa ifrån ”mitt i maten” eller åka bil med svetten lackandes & skinkorna ihopknipna så hårt som om det vore några miljoner som tryckte på och ville ut..

Slippa planera vardagen till punkt och pricka för att eeeeventuellt kunna tajma in toabesök som kan tänkas ske, och en sån enkel sak som att slippa svälta sig själv en hel dag om man ska ha gäster, för att eliminera risken att konversationerna blir genom toadörren.
The sweet life with a non-functional bowel!

Jag är så nära mållinjen nu & mitt tålamod börjar verkligen tryta när man inser att snart kommer allting vända till det bättre. Jag ska bara lida liiiite till, stå ut liiiite till, och vänta liiiite till...

Likes

Comments

Idag var alltså dagen D när jag hade slutsnack med kirurgen. Jag måste helt ärligt säga att jag har fått dom bästa två, världens goaste gubbar!!

Beslutet blev en loop-kolostomi och det känns som den bästa julklappen någonsin. Något datum för operation har jag inte fått ännu, då dom måste kolla av med Ystads lasarett ang. plats, så troligtvis går det av stapeln först efter årsskiftet. Men! Det är ju inte så långt kvar! Jag hoppas innerligt att jag slipper vänta till våren innan det blir av.. fy bubblan vad jag längtar!

I all hast kom vi av oss allihop, och jag & morsan kilade iväg efter samtalet och glömde helt bort att jag skulle få ett informationsblad, haha!

Jag kommer i alla fall att kallas till mottagningen i Malmö dagen innan operationen för att märka ut vart stomin ska sitta. Jag skulle även få en dietist-kontakt igen då jag är så kraftigt underviktig, samt att det kunde va en fördel sen med Malte på plats..

Tyvärr kommer inte min tarmpassage förändras & därmed heller inte näringsupptaget.. Något jag ändå hade hoppats på med stomin. Så det kanske inte är så dumt ändå att upprätta en kontakt med en dietist...för tredje gången...

Tjejen här bredvid mig var alldeles salig när jag kom hem igen efter sjukhusbesöket. Hela 2h hade hon ju fått vara ensam!! Stackars liten! Haha.
Prompt knölade hon ner sig hos mig i soffan för att strax därefter slockna som ett ljus.. Hon är verkligen en riktig mamma-gris!! 💕

Nu ska jag fortsätta spendera kvällen här i soffan framför tv’n och bara njuta att jag betat av ännu en milsten. Nu får det gärna bli 2018, så Malte kan flytta in!

Likes

Comments

Igår var det min tur att fylla år. Ett steg närmre pensionen och det orangea kuvertet! Skämt åsido, jag har faktiskt ingen åldersnoja alls. Jag tycker snarare det är gött att bli äldre.

Låg på soffan halva dagen innan jag röjde undan här hemma och gjorde mig iordning, sen blev det kafferep för hela slanten med familjen på kvällen!

Mamma & hennes kille gav mig en chokladboll på 1kg, min stora kärlek här i livet. Fick även en ny MAC Fix + av pappa, som för övrigt sprungit stan runt efter en setting spray till mig men som var slut överallt. Blev även nya ugnsformar från Eva Solo, pengar, två nya stödstrumpor att jobba i, en FANTASTISK ansiktskräm och ett presentkort på Åhléns av två kollegor.

Avslutade kvällen med att klämma i mig 14 bitar sushi, sen fick jag somna sittandes för att inte kräkas! Phu så mätt jag blev, kanske inte var det smartaste att grunda med ett gäng chokladbollar och kaffe..

Idag blir det att ta det piano. Nu vill jag liksom bara att denna helgen ska passera och att det ska bli torsdag, då jag ska ha slutsnacket med kirurgen.

Transit-undersökningen visade noll röntgenmarkörer kvar i tarmarna vilket tyder på att jag har en extremt snabb passage. Lite Usain Bolt! Inte konstigt att jag ser ut som en vandrande pinne, då jag uppenbarligen inte hinner ta upp nån näring på allt jag stoppar i mig. Jag hade hoppats att lägga på mig sen när jag fått Malte, men det verkar som att jag lär förbli en vandrande pinne..

Likes

Comments

I fredags blev jag hemsläppt från sjukhuset efter en 4-dagarsvistelse. Hallelujah säger jag bara!!
Var inlagd för att göra en volymmätning samt elektrolytanalyser som nu är skickade till Sahlgrenska i Stockholm.

Påbörjade även en transit-undersökning som innebär att jag sväljer en kapsel varje morgon som innehåller tio röntgenmarkörer. På onsdag är det dags att röntga lilla magen och då ser man alltså hur hela tarmpaketet fungerar på mig.

Bild på hur en kapsel ser ut, inte dom små precis!! Lite häng i sängen på sjukhuset och en av de fina ”toabesökslistorna” jag hade under min tid där..

Behöver jag säga hur underbart det är att få sova i sin egen säng, äta sin egen mat men framförallt - få umgås med min pälskling igen!!

Har en tid till min kirurg för slutsnack den 7e december och då får jag även svar på elektrolytanalysen och vad den här transit-undersökningen gav.
Hoppas på att ligga på op-bordet strax efter årsskiftet för jag är såååå färdig med att se ut som babianerna på zoo..

Likes

Comments