Ensam men ändå inte

Igår fick lillen träffa kaninerna för första gången sen dom var små, han är en riktig jägare så jag har varit rädd för att han ska träffa dom. Men igår när vi gjorde rent fick han komma in, och det gick super bra! Så roligt 😻
Kira är med varje dag till dom, men har nu fått för sig att hon ska busa med dom.. inget dom uppskattar eller förstår precis 😂
Igår levde vi, jag och Kira! Varmt men inte för varmt, vi kunde ta en kort prommis, vara ute i regnet och ja andas. Även fixa hos kaninerna, även om Jonte är den som gör det mesta nu. Jag orkade iaf börja måla listerna till bäbis rum också, dom är så fina så lite färg på dom så blir de perfekt!
Idag har jag målat listerna igen, tvättat lite och sen bara legat i sängen med serier hela dagen, tog ett bad nu på kvällen och ligger i sängen igen..


Det börjar kännas i kroppen att det närmar sig, magen spänner överallt, trycker neråt, det känns att det är trångt där inne nu. Fötter och händer sväller allt mer och oftare, får i mig väldigt väldigt lite mat åt gången, mår illa och är ständigt väldigt trött, vilar/sover flera timmar om dagen och knappt något på nätterna. Humöret har börjat svaja väldigt mycket, det tar hårt på både kropp och knopp just nu.. och att inte orka träffa vänner gör att jag känner mig väldigt ensam, trotts att jag inte är det egentligen. Saknar precis alla mina vänner, min familj, farmor, farfar osv. Vill så gärna hälsa på men orken finns verkligen inte.. kan till och med sakna Jonte på dagen då han jobbar, vilket jag aldrig gjort förut.
Men nu räknar vi ner till Jontes semester, fyra dagar kvar!! Så skönt det ska bli ❤️ jag tror jag behöver det lika mycket som honom, fast på olika sätt.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229