Header


Hej, hoppas allt är bra mer er?

Jag tänkte bara ge er en liten förklaring på varför jag har varit så frånvarande de här månaderna jag inte varit så aktiv här... Det är för att de hände väldigt mycket förra året och då menar jag 2017, de va tufft för både mig och min familj vilket gjorde att jag valde lägga undan bloggen ett tag.

Sen har jag inte heller varit så motiverad till att blogga då bloggen inte drar till sig min egna uppmärksamhet, men jag tror jag har en lösningen på det problemet.

Jag vill kunna blogga om det jag gör och inte det jag tror ni vill se mig göra. Så jag ska göra om bloggen till dagbok där jag kan lägga ut bilder/videos med korta texter och skriva något när jag känner för det .
Så slipper jag känna mig tvingad till att blogga och göra saker som jag inte kan göra.... Istället för att göra något jag skäms för kan jag göra något jag är stolt över!!

Så från och med idag kallas inte denna sida för blogg utan nu kallas den för dagbok !!

#vågavaradigsjälv


      You are beautiful.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag va jag och Julia på Kafé Magasinet, där vi tog en god lunch med ett glas vin...

      You are beautiful.

Likes

Comments


Den 20 maj vid klockslaget 00.30 på natten till lördag kom ett larm om en singelolycka i Bollebygd. Men det va lite värre än så denna gången. Jag läste det inte i en tidning eller på media som jag annars alltid gjort & blivit orolig om man känner personen som har varit med i olyckan. Nej, det va jag och min bästa vän som va med i singelolyckan den natten.

Jag minns inte hur vi körde av vägen eller hur olyckan gick till, men en sak vet jag & det är att båda hade änglavakt. Hur vi överlevde den kraschen vet jag faktiskt inte!

Brandkår, polis och ambulansen deltog på olycksplatsen...

Jag har en svart lucka under händelsen & det ända jag minns innan är att vi åkte runt i Bollebygd för att vi inte hade så mycket annat att göra eftersom vi väntade på min pojkvän som skulle komma hem, vi skulle sova hos honom den natten.
Sen vaknar jag upp av att Linn (min bästa vän som va med i olyckan) skriker, jag öppnar ögonen och det första jag ser är att framrutan på bilen är sprucken, jag hör även ett pysande från bilen. Så jag tar av mig säkerhetsbältet & går ut bilen på något sätt. Jag känner att det gör extremt ont i ryggen så jag lägger mig några meter i från bilen då jag trodde att den brann eftersom den släppte ifrån sig ett pysande ljud och rök.

Så här såg bilen ut innan olyckan & efter...



Jag lägger mig ner i gräset för att ligga still efter olyckan, det ända jag tänker på va stjärnorna som lyste starkare & starkare för varje minut.

Det kommer ut en kvinna från ett hus & det ända jag reagerar på är att hon har en väldigt dålig attityd men det va nog bara för att hon trodde vi va fulla, sen va hon nog också väldigt chockad över att det står en bil i hennes trädgård. Jag var vid medvetande hela tiden men jag ville bara blunda i 1 sekund men hjärnan sa nej till att blunda när jag låg där. Kroppen kanske inte hade orkat att vakna upp igen om jag hade somnat.
Jag kunde bara kolla på en punkt & det va upp mot himlen, jag hörde alla som prat & jag hörde alla ljud runt om kring mig hela tiden men jag kunde inte kolla på något annat än himlen då jag inte hade kraften att vrida på huvudet.

Det kändes som en evighet innan ambulansen kom...

Massa brandmän & poliser kom fram hela tiden & skulle berätta sina namn men mitt minne ville inte samarbeta så jag glömde av vad de hette lika snabbt som de sa det. Jag hörde att Linn grät & hade ont men när jag hörde att någon pratade med henne fick jag energi att vrida huvudet & kolla hur det var med henne. Jag såg att hon satt upp & då blev jag väldigt lycklig, min ångest försvann den minuten, för då tänkte jag bara att båda hade överlevt det jag utsatt oss båda för eftersom det va jag som kunde kört ihjäl oss båda den natten.

En brandman sätter på mig en nackkrage...

Jag vet inte hur lång tid det tog innan ambulansen kom till platsen men dem kom till slut & då kunde jag slappna av lite men jag va ändå lite nervös över att åka ambulans eftersom jag aldrig hade gjort de innan... Det gjorde fruktansvärt ont när de la mig på båren, då fick jag känslan av att jag bara ville åka hem & sova i min säng. Jag ville inte ligga här längre, jag ville bara hem & glömma allt som hänt. Spola tillbaka tiden då allt bara va så bra!

Åker med ambulansen till Borås sjukhus...

Inne på sjukhuset klippte de sönder min jacka & tröja för att de vågar inte riskera att flytta på mig & utsätta min rygg för onödiga rörelser, eftersom de var där jag har ont. De gör olika kontroller samtidigt som de förbereder mig till röntgen.

Röntgen visar inget positivt resultat på ryggraden...



Jag fick en fraktur på en kota & kotan under blev lite skadad...

Bilden på vänster sida är en utav flera röntgen bilder de tog på akuten. Till en början trodde de inte att jag var tvungen att opereras men jag skulle få en 3-punkts korsett som jag skulle ha på mig dygnet runt i 10 veckor. Men jag kunde inte få denna korsetten förrän på måndag eftersom läkarna inte jobbar på helgerna.

Till en början fick jag bara ligga helt rakt i sängen utan att ställa/resa mig upp, men sen tog de beslutet att jag fick justera sängen så jag kom upp lite & jag fick även gå på toaletten.

På måndagen tog vi nya röntgen bilder med korsetten på...

Bilderna visade att ryggraden hade börjat luta i sidled vid den kota som hade frakturen, så jag fick absolut inte röra mig eller ställa mig upp. De tog ett nytt beslut om att jag skulle opereras på tisdagen & så jag blev tvungen att transporteras till Sahlgrenska sjukhuset på kvällen.

Jag hade väldigt ont i ryggen under dessa dagar...

På tisdagen var jag nr 2 i "kön" så de prioritera mig väldigt bra. Jag åkte ner till operations avdelningen, sa hejdå till mamma & pappa. Sedan körde en jätte snäll tjej in mig till operationssalen där en massa snälla människor skulle befinna sig under operationen. Det är första gången jag blivit opererad & jag trodde jag skulle bli orolig & ledsen för att jag har alltid sagt att jag hellre har ont än att operera mig, men jag var jätte trött & ville bara sova så det var inga problem.

Jag sövdes & vaknade sedan upp på uppvaket...

Operationen tog ungefär 1 timme & den hade gått bra sa läkarna. Jag fick ligga på Sahlgrenska tills på fredagen & sedan fick jag äntligen åka hem.

Under den tiden jag låg på Borås & Sahlgrenska fick jag massa fina saker men det är inte det viktigaste... Det viktigaste är att jag hade min familj, pojkvän & vänner i min omgivning hela tiden. Tänk att alla dessa fina människor tog sig till sjukhuset för att träffa mig. Ni är så sjukt underbara & jag älskar er så otroligt mycket. Utan er hade jag aldrig orkat kämpa vidare & då hade jag aldrig varit där jag är idag.

Idag har det gått 11 dagar sen olyckan hände & en vecka sedan jag opererades. Jag tar fortfarande mycket mediciner för att dämpa smärtan men ryggen känns redan mycket bättre efter operationen. Jag kämpar varje dag med de uppgifter jag ska göra för att bli starkare men det finns fortfarande i mitt bakhuvud att jag kunde kört ihjäl oss båda...

Ps. Jag valde att skriva detta på bloggen för att jag inte varit så aktiv på media & inte haft orken till att skriva till alla som hört av sig & undrat vad som hänt. Det blir lättare för mig & er om jag skriver allt på ett & samma ställe. Kram<3


      You are beautiful.

Likes

Comments

      You are beautiful.

Likes

Comments