Header

Att hitta genuina och bra människor som blir en stor del av ens liv är svårt har jag märkt efter många försök. Det är många som sviker ens förtroende och visar sig inte vara den personen man tror att dem är. Till och med efter flera års vänskap. I stunder som dessa förstår jag vilka som faktiskt bryr sig om mig, frågar hur jag mår och helt enkelt finns där för mig när jag behöver det som mest, även om jag är lite frånvarande ibland. Tack. Ni är underbara.
Speciellt du som finns där för mig varje dag och står ut med mig när jag gråter, har mina aggressionsproblem och är övertrött och jobbig. Du är underbar.

Livet består verkligen av djupa dalar och höga berg men i dalarna finns även ljusglimtar, som ni.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag är en sån dag då allt bara känns meningslöst. Jag hade planer för hela dagen idag men nu känns också det meningslöst. Jag känner mig meningslös. Just nu kommer jag ingenvart, det är som att min kropp är paralyserad och vägrar göra något. Planen var att jag ska åka hemifrån innan det blir mörkt men jag har tonvis att göra innan dess och här sitter jag och knappar på en dator i sängen. Det om något är meningslöst.

Jag vill bara ta en paus från livet, åka långt härifrån, bara få koppla av och få alla hemskheter att försvinna. Men det kan jag inte. Jag skulle heller aldrig förlåta mig själv då.

Sedan spårade min text lite, men finns det någon bättre terapi? Nu ska jag försöka ta tag i mitt liv och förhoppningsvis ta ett bad ikväll. Det ser jag fram emot.

God kväll & kramisar! (en fin emoji)

Likes

Comments

Det känns som att livet aldrig kan vara frid och fröjd. Det går inte att vara superlycklig utan att det händer något som ska förstöra ens glädje. Så fort det negativa har gått över eller lösts, tänker man att det äntligen är över och man kan få andas ut och vara glad igen. Men då händer något annat...

Jag hade varit relativt nere ett tag för det var mycket som stod på spel i mitt liv och jag var tvungen att prestera gällande flera olika saker. Sedan när jag äntligen var klar med det, kom en så rolig nyhet som jag egentligen bara vill fira över. Dagen efter kom ett dåligt besked som i princip förstörde allt och gör så att jag känner att jag inte har rätt eller kan vara glad över något.

That’s life tydligen. Dem säger ju att man inte skulle uppskatta sina höga berg utan sina djupa dalar. Nu vet jag dock inte om jag tycker det stämmer längre.

Likes

Comments

Ångest, ångest och ångest. Känns som att jag känt så här länge nu - misslyckad, sämst och bortlängtan. Känns som att jag typ är avskärmad från världen, vet inte hur men känns som att jag kommer längre och längre från de flesta människor. Att jag kanske försöker dra mig undan. Nu vill jag bara rymma härifrån och ta mig någonstans där ingen vet vem jag är. Kunna få andas ut från all stress, ta det lugnt och sluta tänka så mycket på negativa saker.

Förstår inte det... varför man alltid ska klanka ner på sig själv för att en sak går fel, inte alls som man tänkt sig och när man kanske gör någon besviken. Istället för att tänka på alla de gånger man inte har ”misslyckats” och till och med ibland gjort saker bättre än förväntat. Jag vet att jag aldrig gör något halvhjärtat, jag kan inte det. 100% eller inget. Jag försöker så gott jag kan. Så egentligen varför klankar man på sig själv? Och varför kan man inte bara släppa det och försöka tänka positivt istället?

Godnatt💕

  • 417 Readers

Likes

Comments

Att påminnas om dig gör ont.
Jag vet att du älskar mig,
men att du älskar andra mer.
Andra som kommer före mig.

Jag jämför dig med andra,
Och ser hur vår relation borde vara.
Jag är avundsjuk.
Jag vill ha det som dem andra har.

En relation.
En trygghet.
Kärlek.
Uppskattning.

Det kommer snart en dag.
En dag där sådana som du hyllas.
I år vill jag hoppa över den dagen.
Jag vill inte låtsas som att allt är bra,
Som jag alla andra år har gjort.
Och som jag kommer att fortsätta göra.




Likes

Comments

Herregud vilken helg😱

Bara under lördagen, då jag sminkade mig så här inför Grand:s halloweentema, hände det sååå mycket. Det var bara jag och Emma som skulle dit eftersom vi ville ha vårt egna lilla häng - lite kvalitetstid med varandra. Direkt när vi kommer dit möts vi av ett killgäng i kön. Den ena killen var jättetrevlig och började prata med oss, sen dansade vi med dem lite då och då när vi träffade på dem. Men vi träffade så många där och man kan väl nästan säga att vi inte var ensamma en enda sekund. Det var mycket bråk också men det var ändå en kul kväll samtidigt som den var jobbig. Folk betedde sig så dåligt - jag blev faktiskt sjukt förvånad över hur illa det var.

Tänkte kanske ta upp det i ett annat inlägg, då det var enligt mig ganska brutalt. Jag vill inte överdriva men trodde faktiskt inte att flera människor på samma kväll kunde ha mage att uttala sig så. På det sättet måste det ju vara något som är vanligt. Det skrämmer mig.

Godnattis på er. Imorgon är det tenta, wiie💕

PS: Emma är bäst. Hihi, puss på dig gumman.

Likes

Comments

Äntligen är den gjord, iiih!

Direkt efter sittningen var jag ganska osäker om det kändes rätt, det kändes på något sätt som att tatueringen inte var "jag" och att jag inte var samma person längre. Det kanske låter löjligt men jag kände typ inte igen mig själv. I vissa tillfällen tycker man att det påverkar ens utseende helt och i andra tillfällen, är det bara en detalj.

MEN, nu ÄLSKAR jag den och är så sjukt nöjd. Att det är min mammas handstil gör typ hela tatuering, det känns liksom som att den är min och bara min. Den kommer alltid att ligga nära hjärtat. Jag antar att jag bara behövde vänja mig vid tanken. Jag har ju velat detta så länge... helt klart så värt! (Är typ redan taggad på att göra nästa heheh)

Antar att dem flesta undrar om det gjorde ont? (Det är typ den enda frågan jag fått, haha). Alltså såklart gjorde det ju ont men verkligen inte SÅ ont som jag trodde att det skulle göra. Jag har ju hört att vissa personer gråter och skriker pga smärtan och trodde därför att jag själv skulle göra detsamma. Jag har ändå låg smärttröskel. Det var liksom uthärdligt men antagligen tyckte jag inte att det var så farligt just pga att jag trodde att det skulle vara 100 gånger värre. Det jag var mest förvånad över var att jag höll på att somna och slumra till.

Hoppas ni har en bra dag, kram💕

Likes

Comments

Herregud, alltså mitt liv är så fullspäckat. Vet knappt hur jag ska hinna med allt men ändå lyckas jag göra det. Iallafall hittills. Eller det kanske beror på hur man ser det haha. Jag borde ha pluggat igår men det gjorde jag inte såklart. Dock brukar det lösa sig till slut - tar tag i det när jag verkligen behöver det och nu har jag andra saker som mer är i nödfall kan man väl säga.

Men i måndags hade vi tenta, tisdags - föreläsning, igår - massa fix i hemmet och hämta paket, handla osv. Och samtidigt arbetar jag ideellt med RR-dagen på skolan. Så det är mycket nu. Men det värsta är det som komma skall;

Idag - föreläsning, hjälpa en kompis, hem och städa, fixa med katterna och dra till mamsi i Perstorp.
Fredag - Tatuera mig, hem till Kristianstad igen, fixa med katterna igen, fixa mig inför oktoberfest, gå på förfest och sen the actual partyyyy.
Lördag - Sluta vara så himla bakis, tvätta, möta kompis, umgås med kompis, sminka och klä ut oss inför halloween, förfesta, ut och klubba.
Söndag - Sluta vara bakis igen, jag och kompis iväg och träffa gamla vänner och spela laserdome i Helsingborg. Sen ta mig hem igen.

Så det blir mycket hit och dit. Känner mig väl mest stressad inför tentan vi har på torsdag nästa vecka, då jag egentligen borde fokusera på det men ja, man lever ju bara en gång. Eller? Och det löser ju sig? Hehehe🤷🏼‍♀️

Godmorgon på er💕

Likes

Comments

I många år nu har jag lidit av OCD, tvångstankar där jag antingen känner att jag måste tvätta mig, städa hemmet eller tvätta saker för att jag tycker det är smutsigt eller äckligt. Oftast är det precis redan tvättat och inte alls så. Det är min hjärna som spelar mig ett spratt. Jag kan oftast inte låta bli, då min hjärna har satt sig in på att det är exakt som min tvångstanke anser. Jag har lärt mig att hantera det relativt bra nu men det går hela tiden upp och ner.

Detta är egentligen ett känsligt ämne för mig och det är endast få människor jag pratar med detta om. Jag har skämts så mycket över mitt beteende och det är ju för att det är onormalt och konstigt. Så att gå in på detta relativt djupt ändå är ett stort steg för mig. För några år sen var min OCD så skadlig för mig - det var så farligt det jag höll på med. Det var inte ens logiskt något av det. Detta kommer jag inte gå in mer på, för det är denna delen som är extra känslig. Det enda jag vill säga är att jag aldrig vill hamna där igen. JAG SKA ALDRIG HAMNA DÄR IGEN men med tanke på hur mycket jag kämpar emot mina tvångstankar och skillnaden på mig då och idag, tror jag faktiskt inte att jag kommer det heller. Jag har inte gjort det än så om jag har kunnat stå emot i flera år nu så borde det gå.

Dock finns det rutiner jag fortfarande jobbar på att sluta med. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna sluta med vissa saker för just nu känns det omöjligt. Det kommer alltid vara en del av mig. Jag är bara så glad över att jag mår så mycket bättre idag än vad jag gjorde då. På så sätt är jag stolt över mig själv. Dock är det något som tynger ner mig varje dag men det är något jag lärt mig att leva med. Det bara är så och det har jag accepterat.

Men som ni kan se på bilden (det syns inte så bra pga kvaliteten och skuggorna - sorry), har jag hamnat i en svacka just nu. Mina armveck och armbågar är jättetorra, röda och gör ont. Om jag fortsätter i samma takt är det snart sår. Jag har trillat tillbaka några steg och försöker kämpa emot men det är svårt. Det är inte att det bara ser fult ut, utan att det faktiskt gör ONT. Jag skadar ju egentligen mig själv och min hud. Det är det som är farligt. Men det som är positivt är att jag vet hur jag kan vända det och har verktygen för att göra det bättre. Det är bara att mitt sinne ska kunna stå emot så det inte istället blir värre. Det är dock så här mitt liv ser ut, vissa perioder mår man bra och tänker inte så mycket på det (utöver dessa rutiner jag har varje dag pga OCD:n) men i andra perioder så faller jag tillbaka och får klättra upp igen.

Om jag någonsin lägger upp detta och någon faktiskt läser denna sista mening, vill jag bara säga att om det är någon som lider av OCD, lider jag med dig och vi kanske skulle kunna hjälpa varandra med din historia också.
Godnatt, godmorgon, gomiddag eller gokväll❤️
(Detta är skrivet den 4:e oktober 01:10)


Uppdatering den 5:e oktober 23:38:

Jag är besviken på mig själv. Detta dygnet har varit tufft - vissa gånger har jag kunnat stå emot tvångstankarna men i de flesta inte. Eller egentligen nästan inga om jag nu ska vara helt ärlig och hård mot mig själv. Fan. Har sån ångest och skuldkänsla över att jag inte klarar av detta bättre. Jag gråter för att jag inte orkar längre, att bli utmattad, slösa tid och låta det styra över mitt liv. Denna känslan jag har nu är det värsta med OCD:n - att känna sig besegrad och misslyckad.


Uppdatering den 23:e oktober 17:11:

Idag har jag ångest. Ligger och gråter för att jag tycker det är jobbigt. Jag vill gå till gymmet men har så ont i mina armar pga min OCD. Igår var jag på gymmet och då tränade jag ändå nedre kroppen så använde inte armarna så värst mycket men det gjorde ändå ont. Mitt sinne känns iallafall bättre nu så det är väl ett steg framåt men en dag kan helt plötsligt ändra allt och det är ju därför mina armar "fått ta stryk". Nu känns det också bättre för att jag skrivit av mig - på det sättet älskar jag min blogg.


Uppdatering samma dag 17:37:

Detta inlägg gör mig så ledsen att läsa. Men nu känner jag mig redo att dela med mig av denna delen av mitt liv. Då kanske fler människor i min närhet också förstår lite mer. Jag skulle dock uppskatta om folk inte blir alltför oroliga över detta. Om jag hade mått riktigt dåligt och inte haft kontrollen, hade jag inte delat med mig av såna här saker eller andra  känsliga ämnen. Att skriva gör att jag mår bättre - det märks verkligen nu. 


Då avslutar jag världens längsta inlägg, tack om du har läst ända hit. Gokväll på dig och ta hand om dig💕

  • 735 Readers

Likes

Comments

... om mindre än vecka nu. Detta känns ju obeskrivligt, har så länge velat tatuera mig och snart är tiden kommen. Så taggad och nervös på samma gång men det är väl exakt så det ska vara? WIIIE TAGGA TAGGA TAGGA HEHEHE (överhypad på energidryck och propud samt övertrött)

Godnattens på er!💕

Likes

Comments